Viktualiebrodern

Händelser ger identitet åt en plats

with 5 comments

Och borde bestämma namngivningen

Clemens Poellinger skriver kåserande i Svenska Dagbladet om Bryggargatan i Stockholm, som ju fått en aktualitet på senaste tiden, av kända skäl. Det jag faller för i hans text är det han skriver om hur denna händelse har gett upphov till ett namngivningsarbete hos honom. Och det är så namngivning i gator och platser borde äga rum, som en följd av något karakteriserande, något som fastnat i minnet. En platsidentitet. Poellinger skriver

Under en veckas tid har jag kallat den för Hizbollavägen. Även Martyrens gränd, Islamiska republikens aveny, Jihad corner och senast alltså för Den genomförande vargens gata.

Nu menar jag inte att gatunamn skall bestämmas av en enda person, åtminstone inte ha någon bestämd upphovsman. Men framförallt skall namnet inte abstrakt bestämmas av någon tjänsteman på kommunens stadsbyggnadskontor, som sker idag. Därför har jag föreslagit att vid ny namngivning av gator och platser skall de först enbart få provisoriska namn, för att sedan, när något folkligt namn etablerat sig, ersättas av detta. En sådan process kan ta årtionden. Men den ger en identitet både åt platsen och åt människorna som dagligen kommer i kontakt med den.

Just Bryggargatan är dock i likhet med andra gator i Stockholms innerstad ett mindre lämpligt exempel för namnbyte. Även om förstås händelsen förra lördagen historiskt skulle kunna få en sådan betydelse i människornas sinnen att ett namnbyte ändå skulle kunna ske, de facto. Bryggargatan leder nämligen sitt namn tillbaka till 1640-talet och en viss ”Lars Andersson Bryggare”. Det är ett verksamhetsrelaterat namn, säkerligen framsprunget i en folklig, folkloristisk fri-kunskapsprocess, inget som någon suttit på ett kontor och hittat på.

Kvarteret söder om Bryggargatan heter Blåmannen. Det har dock förmodligen fått sitt namn på administrativ väg, eftersom de angränsande kvarteren också har exotiska namn, som Elefanten och Sköldpaddan.

”Den genomförande vargens gata” norr om kvarteret Blåmannen…

Det finns för övrigt ett kvarter ”Vargen” också. Det ligger intill den plats där Olof Palme blev skjuten 1986. Sedan dess heter den tidigare Tunnelgatan Olof Palmes gata.

Written by viktualiebroder

20 december 2010 den 11:55

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vet du Viktualiebroder…

    Det är inte bara namnen som kanske behöver vara provisoriska. Om man anlägger ett nytt bostadsområde så bör man vänta med att göra gångvägar, buskplanteringar mm. Jag läste om ett projekt i Danmark. Arkitekten lät så gräs på hela marken. Människorna flyttade in. De trampade upp moddiga stigar – på det sätt som människor väljer sin väg – oftast den rakaste mellan två punkter. Efter något år asfalterades stigarna, buskage & rabatter planterades här och var. På detta sätt undvek man framtida underhållsbekymmer, dvs att människor (och barn!) trampar upp leriga stigar och skadar planteringar mm i sin längtan att finna ”den rätta vägen” mellan två punkter.

    Hur är det med folkloristiska gatunamn i New York? Manhattan är otroligt lätt att hitta sin väg i – när man väl förstått strukturen – väderstreck och nummer. På två dagar hittade jag lättare än i Stockholm – min hembygd.

    Men jag föreställer mig att det finns många gatunamn som bara de invigda New York-borna använder sig av. Två system kan väl samsas? Ett administrativt och ett socialt?

    Gunnel Gomér

    20 december 2010 at 12:51

  2. Du har så rätt Gunnel – även rörelsemönster bör vara fria och sätta sig efterhand. Dessa avspärrningar med buskage är förfärliga. Har du förresten läst min post Regelbaserat eller fysiska hinder? För att inte tala om det om affordans

    I New York har man mycket riktigt parallella system, med vissa undantag. Du får läsa det jag skrev om gatunamn, tror jag nämnde några exempel där på just det.

    När det gäller att två namnsystem kan samsas lurar jag på om inte också det skulle kunna gälla för namn på personer. Vad angår det egentligen överheten vad vi heter? Hade det inte varit tillräckligt för dem om vi kan identifieras som individer.

    viktualiebroder

    20 december 2010 at 17:15

  3. Hur menar du ”identifieras som individer”?

    Det namn du ser här är mitt officiella – myndigheternas och företagen namn. Maktens beteckning alltså.

    Jag bär kanske 20-30 namn till, varav GG och Mamma är de två vanligaste. Tant Blå kallades jag internt av styrelsen för bostadsrättsföreningen – fick jag höra *förklarat av alla mina blå krukor på verandan*

    5-6 namn har jag valt alldeles själv, nästan bara jag vet vem jag är. Men den möjligheten kom först med internet. Pseudonymer är ju annars inte så vanligt.

    Är det inte likadant för alla?

    Gunnel Gomér

    20 december 2010 at 18:13

  4. Myndigheter brukar ha synpunkter på vad små barn får heta. Men ett nummer borde räcka. Om man nu inte menar att all överhet skall avskaffas förstås.

    Glöm förresten inte att alla människor, som katter, har ett eget, innersta, hemligt namn också. Det nattliga, kattliga, evigt ofattliga!🙂

    viktualiebroder

    20 december 2010 at 20:33

  5. Det nattliga, kattliga, evigt ofattliga!🙂

    Ibland tycks det mig som om nics på nätet bär fram en sådan aspekt. Kanske inte det allra innersta namnet, men många inre aspekter av en människa, okända i vardagen.

    Nu måste jag få snurr på julstöket. Så jag tillönskar dig – Brother in Space – God Jul med en bit poesi som kanske säger något om varför så många människor flyger omkring på bloggar och debattsajter?

    …en torr
    livlös mark
    och vad hade du väntat dej
    här växer ingenting
    bara tistlar sly och ogräs
    om jag stannar till
    och sätter mina tankar i jord
    kommer någon att gå förbi nästa år
    och se ut över ett fält
    där blåklockor och prästkragar
    sjunger för varandra
    samma människa
    kommer att sitta ute en natt
    och rulla en cigarett under stjärnhimlen
    lyfta sitt glas
    mot den gnistrande minneslunden över alla
    som levt på den här jorden
    och för en kort stund
    inte känna sig mindre ensam och övergiven
    men mer betydelsefullt
    mer värdefullt ensam och övergiven…

    Bruno K Öijer ”Svart som silver”

    Gunnel Gomér

    21 december 2010 at 00:27


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s