Viktualiebrodern

Några reflektioner över Fri Kunskap

with 7 comments

En politik för fri användning utan maktanspråk

Piratrörelsen är kritiska till den nuvarande upphovsrätten därför att den inte är förenlig med visionen om Fri Kunskap. Vad är då Fri Kunskap? Som jag ser det innefattar det (åtminstone) två saker. För det första är kunskapen fritt modifierbar. För anhängare av fri mjukvara är detta grundläggande – Richard Stallman startade en gång rörelsen i upprördhet över att han inte tilläts modifiera en skrivardrivrutin efter sina behov. Libertarianer hävdar för sin del att ett förbud att modifiera inte är förenligt med en privat äganderätt, därför att den innebär ett hinder för den som redligt förvärvat ett verk att använda det efter eget tycke och skön.

Ed: Tianmi skriver om just detta i samband med att Microsoft haft synpunkter på hur deras spelkonsol används.

Jag skulle vilja lägga till ytterligare en viktig egenskap: Kunskapen skall komma fri från maktanspråk. Kunskap och makt hänger ihop som ler och långhalm, och inte minst Michel Foucault har sysselsatt sig med detta. Varför måste då kunskapen komma fri från maktanspråk? Jo, genom att avleda användarens uppmärksamhet bort från att helt och fullt njuta av den, genom krav på respekt, uppmuntran, tacksamhet eller iakttagande av speciella villkor, minskar den faktiska njutningen av kunskapen från den som vore möjlig, om kunskapen var fri från maktanspråk.

Detta är förstås ett ouppnåeligt ideal. All bildning står på ofri grund till slutet skrev Esaisas Tegnér. Men jag menar att det går att föra en politik som flyttar över mer av kunskapen från ägd till fri. Kunskap då uppfattat som innefattande både information och kulturella uttryck.

Tre former av ”friare” kunskap

Jag ser tre olika former av ”friare” kunskap. För det första den kollektivt producerade. Det klassiska exemplet är förstås wikipedia. Den andra är den folkloristiska,  till exempel när en melodis upphovsman anges som Trad. Det finns alldeles säkert en bestämd upphovsman men vederbörande är okänd. Den tredje formen kallar jag för oblik. Det finns en upphovsman, men syftet med kunskapen är något annat, själva kunskapen är enbart en bieffekt, ibland till och med oönskad.

Kollektivt producerad

Kan också kallas socialt producerad kunskap. Jag tänker inte gå in så mycket på detta, det är redan skrivet så mycket om den, till exempel i Yochai Benklers ”The Wealth of Networks – How Social Production Transforms Markets and Freedom”. Vi känner alla väl till wikipedia och fri-mjukvaru-rörelsen. Det väsentliga i det här sammanhanhet är hur socialt producerad kunskap förhåller sig till de två kriterierna för Fri Kunskap som jag skrev om inledningsvis.

Det är uppenbart att kollektivt producerad kunskap möjliggör fri modifiering av användaren. Använd det du kan läsa på wikipedia till vad du vill. Lägg in dina 25 öre för att lägga till eller korrigera. Det finns till och med sådana som tar hela sjok av wikipedia och trycker i bokform. Så ja, modifiering är möjlig.

Däremot kommer inte socialt producerad kunskap helt utan maktanspråk. Någon har skapat texten, och denne någon önskar åtminstone äran för sin insats. Åtminstone någon form av ideell upphovsrätt. Maktanspråket är förstås betydligt mindre än vid kunskap producerad direkt av en upphovsman som åberopar upphovsrätten, men likafullt finns det där.

Folkloristiskt producerad

Detta gäller sådan kunskap där upphovsmannen är okänd. Något har spontant uppstått ”ur folkdjupet”, ur en allmänning och för en allmänning. Det gäller också något sådant som ortsnamn.

Folkloristiskt producerad kunskap är fritt modifierbar. Den kommer också utan maktanspråk, därför att det finns inte någon enskild känd person som kan tränga sig emellan kunskapen och njutningen av den. Det finns som jag ser det ett stort värde i att öka andelen av kunskapsskapandet som sker folkloristiskt.

Detta gäller inte minst orts- och platsnamn. Man talar om platsidentitet, en människas känsla av samhörighet med en plats. Namnet är i det sammanhanget inte betydelselöst. Är det ett namn med okänd upphovsman, ett namn som i hård konkurrens med andra möjliga namn blivit ett med platsen? Eller är det någon  tjänsteman på kommunens stadsbyggnadskontor som tuggat på blyertspennan och låtit fantasin springa iväg med sig?

Det är inte oväsentligt för en människa hur namnet på den plats man kallar sin kommit till. Jag har skrivit en post i det ämnet, och jag föreslår därför att vid ny namngivning av gator och platser, där det saknas ett folkloristiskt producerat namn (så att säga av hävd), så skall man aktivt skapa ett sådant namn, genom att i början enbart ge helt tekniska namn, till exempel numrerat, eller A,B,C, som, efter att folkloristiska namn utvecklats (det kommer det alldeles säkert att göra) ersätts med dessa. Det kan ta tio år, det kan ta tjugo.

Men det är principen som är den viktiga.

Jag tror att det finns mer att göra för att i sakpolitik gynna en folkloristiskt producerad kunskap.

Oblikt producerad kunskap

Faust: Nåväl, vem är Du då?

Mefistofeles: En del utav den kraft, som jämt det onda velat men jämt det goda med sig haft

(Ein Theil von jener Kraft, Die stets das Böse will und stets das Gute schafft, Goethe;Faust, första delen, första akten, min översättning)

Oblik betyder ungefär ”lutande, snett vid sidan om”. Om man strävar efter något når man ibland målet bättre genom att inte gå direkt på, utan närma sig det från sidan. Den som tittat på stjärnor har till exempel märkt att man kan urskilja en stjärna bättre om man inte ser direkt på den, utan lite vid sidan om. John Kay heter en ekonom som byggt en hel teori inom systemvetenskapen på den idén – obliquity.

Med oblikt producerad kunskap menar jag sådan där det finns en identifierad upphovsman, men där denne haft ett helt annat syfte med produktionen än att producera kunskap. Man har, för att tala som Mefistofeles, velat det onda men verkat det goda.

Marknadsekonomer talar om ”den osynliga handen”, summan av allas egoistiska strävanden som blir till kollektiv nytta. Arthur Koestler skrev sin bok ”Sömngångare” om hur de stora vetenskapliga upptäckterna gjordes, inte avsiktligt och medvetet, utan av en slump när upptäckarna var fullt upptagna med att sträva efter något annat. Kepler var djupt religiös och musikalisk, och ville visa ”sfärernas harmoni”. Columbus ville nå Indien. Life is what happens to you while you’re busy making other plans, uttryckte John Lennon det i en sång.

Oblikt producerad kunskap har alltså en upphovsman och ett anspråk på ägande – men det ägandeanspråket gäller inte den faktiskt producerade kunskapen utan något annat! Att, ur upphovsmännens synvinkel, någon ”missuppfattar” och använder kunskapen i sig är oftast inte något de har någon synpunkt på. En felaktig användning har inget värde för dem. Därigenom uppfylls oftast kravet på modifierbarhet av användaren.

Kunskapen är som sagt inte något som i sig intresserar upphovsmannen. Han eller hon har haft andra mål för sitt skapande. Man kan därför säga att också maktanspråket är mycket svagt. Columbus ville inte ha någon tacksamhet för att ha upptäckt Amerika – det var ju Indien han upptäckt. Den som ville njuta av upptäckten av Amerika behövde inte känna någon tacksamhetsskuld till Columbus precis. (Att ursprungsbefolkningarna redan upptäckt Amerika långt före Columbus och absolut inte kände någon tacksamhetsskuld är förstås en helt annan historia).

Ed: Jag ser att begreppet ”oblik kunskap” redan är använt, fast i en helt annan betydelse, se Philippe Baumard: Oblique Knowledge: The Clandestine Work of Organizations (pdf).

Patentlitteraturen

Speciellt skulle jag vilja framhålla patentlitteraturen som oblikt producerad kunskap. Den är framställd i ett helt annat syfte än att producera kunskap. Den söker under en tid monopolisera föremålet för kunskapen, och som ett medel för att nå detta mål lägger den fram kunskapen i strukturerad form och betalar dessutom kostnaden för att denna skall kunna katalogiseras (och därmed bli sökbar i framtiden) samt också kostnaden för att relatera denna kunskap i förhållande till vad som tidigare varit känt, genom en nyhetsundersökning som publiceras samtidigt med patentskriften.

Vad någon sedan gör med kunskapen i patentskriften bryr sig oftast patentinnehavaren inte om. Han kan visserligen försöka fördunkla innehållet för att hindra efterföljare, men riskerar då att inte få något tidsbegränsat monopol.

Jag är i grunden positivt inställd till patentsystemet. Och huvudanledningen är dess karaktär av oblikt producerad fri kunskap. Däremot har det brister. Den samhälleliga kostnaden för det tidsbegränsade monopolet blir för hög i förhållande till ökandet av kunskapsmängden till exempel när det gäller patent på mjukvara och affärsmetoder. Patent på läkemedel är knepigt. Men jag menar att patentsystemet skulle kunna fungera bättre om det utilitaristiska syftet med patent som en produktionsapparat för Oblik Fri Kunskap gjordes tydligare.

Jag skulle vilja se en patentpolitisk omorientering som slog fast detta mål, och utredde hur lagarna skulle kunna utformas för att bättre nå detta.

Slutord

Vi borde i piratrörelsen inte enbart kritisera och kräva reform av upphovsrätten – inte enbart kräva en emancipation av den nu fjättrade och ägda kunskapen. Utan också aktivt utforma en sakpolitik för att föra över en större del av kunskapsproduktionen till någon av de tre formerna av Fri Kunskap – Den kollektivt producerade. Den folkloristiskt producerade. Och den oblikt producerade.

Written by viktualiebroder

17 december 2010 den 00:03

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag bugar & lär Viktualiebroder!

    Detta är exempel på modernt tänkande, just sådant tänkande som jag siar att de nya politiska allianserna kommer att bära fram, de unga. Jag har 70 poäng i pedagogik, men det var på 70-talet! ”Informationen” har tagit sådana proportioner att ingen människa som tar tänkande på allvar är beredd är offra dess frihet.

    Möjligen har jag en invändning av kvalitativ natur. Information och kunskap är inte samma sak!

    ”Kunskaper är det moderna samhällets viktigaste byggstenar” står det i regeringens senaste forskningsproposition och säg den politiker, journalist eller företagsledare som inte skulle instämma.
    Men vilken kunskap? Ofta tycks man ha i åtanke sådan information som kan färdas genom bredband rakt in i skolsalar och vardagsrum. Inte ett ont ord om detta lysande hjälpmedel skall komma över mina läppar – men information är inte kunskap utan enbart material för kunskap. Kunskaper måste vill tillägna oss själva”

    Så skriver Sven Erik Liedman i ”Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper” Bonnies Pocket 2001.

    Gunnel Gomér

    17 december 2010 at 21:22

  2. Jag är inte heller så ung😉 Så jag lär i så fall inte få vara med om ”de nya politiska allianserna”. Men jag skriver om det jag tycker är viktigt.

    Jag vet att information och kunskap inte är samma sak. Men en väsentlig skillnad ligger just i maktaspekten.

    ”Vi har inte fått någon information!” – jag ryser varje gång jag hör den kommentaren. Så säger människor som vill bli dominerade.

    viktualiebroder

    18 december 2010 at 02:31

  3. Jag kommer inte heller få vara med i det nya, lika bra det🙂

    För äldre handlar det om att idag bereda marken för barnen. Mina är i 30-årsåldern. Jag vill till dem ge trotsigheten, tilltron till att man kan och får göra som man vill. Även om det frestar på. Bekvämlighet är inte lycka! Kloka människor går vid sidan om allfartsvägarna och använder sitt eget förstånd, dvs. Kunskapen.

    Visst av mina gamla 68-manér går hem hos de unga. Annat skakar dom på huvet åt, t ex de globala makt-visionerna. Typ ”Internationell solidaritet, arbetarklassens kampenhet”. De tänker småskaligt. Och det är OK, småskalighet och frihetlighet går ofta hand i hand.

    Men det tycks ännu inte begripa ”maktaspekten” i dess storhet, Maktens oerhörda effektivitet. Å andra sidan, de är mindre lättlurade än jag var, de tror knappt på något de läser. Matrix är en realitet för dem – inne i deras egna hjärnor. Kanske är Matrix ungefär som ”den ideologiska överbyggnaden” och ”falskt medvetande”? Alltså 1800-talets marxistiska begrepp.

    Maktaspekten? Räcker det med att på djupet pränta in några frågor?

    Vem gagnar det?
    I vems intresse?
    Vems maktlöshet?
    Globalt-lokalt?

    Gunnel Gomér

    19 december 2010 at 00:39

  4. […] Bryggare”. Det är ett verksamhetsrelaterat namn, säkerligen framsprunget i en folklig, folkloristisk fri-kunskapsprocess, inget som någon suttit på ett kontor och hittat […]

  5. […] use, he could  not  remember:  nothing remained of his childhood except a series of  bright−lit tableaux occurring against no background and  mostly […]

  6. […] som idéer kan de spridas och hittas. Som en form av Fri Kunskap. Den sorts kunskap som alla som skapar något nytt är helt beroende av som råvara för sitt […]

  7. […] Jag har skrivit en del om detta […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s