Viktualiebrodern

Kontantbetalare belastas med avgift vid avrundning

with one comment

Strider mot betaltjänstlagen

Ed: Frågan har aktualiserats efter att en tandteknikfirma i Malmö  20151105 felaktigt ratats i en upphandling efter att korrekt ha avrundat en femtioöring uppåt. Visserligen sannolikt inte efter den korrekta avrundningsregeln till jämnt tal utan enligt den felaktiga bokföringsregeln alltid uppåt. Men ändå.

Enligt den numera välkända lagen om betaltjänster, 2010:751, är det inte tillåtet att lägga på en avgift vid betalning med ett betalningsmedel i förhållande till något annat, se kapitel 5 § 1 stycke 4. Däremot är det av samma paragrafs tredje stycke fullt tillåtet för säljaren i en transaktion att erbjuda en nedsättning av priset vid användning av något särskilt betalningsmedel.

Att det blev så kryptiskt och motsägelsefullt beror på att det tredje stycket är ett tvingande EU-krav, och det fjärde ett populistiskt, kontanthetsande påfund av den svenska regeringen. Resultatet är en medioker för att inte säga usel lagtext. (Som inte ens uppfyller Statskontorets rekommendationer för att lagparagrafer bör ha högst tre stycken).

Femtioöringen bort

Den 1 oktober upphörde femtioöringen att gälla. Det innebar att priser som slutar på femtio öre avrundas. Men bara för kontantbetalare – kortbetalare skall även i fortsättningen kunna debiteras sina konton med korrekt summa.

Avrundningen

Enligt internationella konventioner i tekniska och vetenskapliga sammanhang avrundas summor som slutar på ”5” omväxlande nedåt eller uppåt, på så sätt att den föregående siffran blir jämn.  1,5 blir 2. 2,5 blir också 2. Anledningen är givetvis därför att avrundningen i genomsnitt inte skall få en glidning åt någondera hållet.

Av någon outgrundlig anledning tillämpas detta inte i ekonomiska sammanhang i Sverige. De gängse bokföringsprogrammen avrundar konsekvent uppåt till jämn krona vid x.50 öre. Och detta har också tillämpats i handeln sen alla tider – en summa som slutar på fem avrundas alltid uppåt.

Denna ekonomiska avrundningsprincip är även lagfäst, i Lag(1970:1029) om avrundning av vissa öresbelopp (Avrundningslagen). Relevant paragraf 2 från 101001 lyder

2 § Ingår i belopp som ska betalas öretal ska detta avrundas till närmaste hundratal. Därvid ska slutsiffrorna ett till och med fyrtionio avrundas nedåt samt femtio till och med nittionio uppåt. Lag (2009:283)

En sådan avrundning innebär alltså i praktiken en prishöjning. Eller att en avgift läggs på varannan gång summan slutar på x:50.

Lagen

Jag ser i Aftonbladet idag att Apoteket avrundar också kortbetalares summor uppåt. Artikeln lägger fram det som att det är fel gentemot kortbetalare, och att det bör rättas till. Man förstår av artikeln att andra näringsidkare inte gör så.

Ed: Också Dagens Nyheter skriver om saken. Och Svenska Dagbladet.

Emellertid innebär ett sådant särskiljande av kontant- och kortbetalare ett brott mot betaltjänstlagen. Det är inte så att kortbetalare erbjuds en nedsättning av priset (tillåtet enligt stycke 3) utan istället kontantbetalare som varje gång en summa slutar på x.50 tvingas betala en avgift på femtio öre för att de väljer kontanter som betalningsmedel. Detta är i strid med stycket 4.

Slutsats

Om avrundningen, i strid med internationella konventioner men i enlighet med Lagen om avrundning, sker så att x.50 alltid avrundas uppåt för kontantbetalare, men kortbetalare slipper denna avrundning, är det ett brott mot Betaltjänstlagen.

Det visar dels hur sorgligt dåligt lagsnickrandet varit.   Och, eftersom vi kan vara förvissade om att detta lagbrott kommer att fortsätta obeivrat,  hur så dåliga lagar bidrar till att undergräva förtroendet för lagarna. Betaltjänstlagen bryter mot två av de Eight routes to failure of any legal system som Lon L. Fuller ställde upp:

5. Contradictions in the law

8. Divergence between adjudication/administration and legislation

Betaltjänstlagens 5 kapitel § 1 om avgifter har två stycken som, i praktiken, motsäger varandra. Det fjärde stycket, om avgiftsförbud för ett betalningsmedel i förhållande till ett annat, kommer aldrig att användas mot diskriminering av kontantbetalare, utan enbart mot diskriminering av kortbetalare. Det behöver man inte vara någon cyniker för att konstatera.

Inte nog med detta, avrundningslagen stadgar alltså en genomsnittlig avgift för kontantbetalare som är i direkt strid mot förbudet för avgifter vid något betalningsmedel enligt betaltjänstlagen.

Ed: Lagrådet, som kan konsulteras av regeringen för att kontrollera om lagförslag är i enlighet med grundlagarna och rättsordningen i övrigt, konsulterades inte om förslaget till ny avrundningslag.  Regeringen, tillsammans med Riksdagens Finansutskott, är alltså ensamt ansvariga för denna soppa.

Jag lade fram Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel som en valfråga i riksdagsvalet. Jag föreslog en rad konkreta lagändringar för detta. Del 1 i serien återfinns här. Senare delar finns länkade bland kommentarerna till den posten.

Written by viktualiebroder

15 oktober 2010 den 11:02

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] det är den inflationen som gjorde att 50-öringen försvann och att vi snart får en 200-kronorssedel. Men det är en helt annan […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s