Viktualiebrodern

Legosoldater är effektiva

with 7 comments

Men ”säkerhet” är ineffektiv

Jag ser i Svenska Dagbladet att den så kallade ”säkerhets”-branschen åtnjuter ett stort uppsving i Sverige. Dels som underleverantör till Försvarsmakten, dels som konsulter för företag och organisationer som ser sig som potentiella mål för terrorattacker.

Legosoldaters effektivitet

Det är sant, och visat i bland annat Sierra Leone, att en insats av legosoldater för att bevara eller ”skapa” (inom citationstecken – fighting for peace is like f*****g for virginity som man sa på 60-talet) fred är kostnadseffektivare än en insats av reguljära styrkor från något medlemsland. Inte minst i Afrika har det visat sig vara så. Här några länkar som diskuterar (och problematiserar). Och jag har viss förståelse för Jürgen Brauer, när han i ”An Economic Perspective on Mercenaries, Military Companies , and the Privatization of Force” (pdf) konstaterar att

…pertinent issues actually concern monopolization and legitimization of force, not its
private or public origins.

(Den monopoliseringen är för övrigt det som jag ser som mest bekymmersamt med avskaffandet av den allmänna värnplikten). Och inte nog med att legosoldater är billigare per resultat (inte per individ) – risken för övergrepp mot civilbefolkningen och korruption är betydligt mindre med legosoldater. Krig och lag är förstås i sig oförenliga storheter, men legosoldater tenderar att mer hålla sig till lag och ordning, och undvika exempelvis den typ av sexuella övergrepp som FN-styrkor gjort sig ökända för i till exempel Kambodja och östra (Demokratiska Republiken) Kongo. Varför då? Jo, ett legosoldatföretag som inte någorlunda håller sig till boken ser sig snart vara out-of-business. En ironi i sammanhanget är att just respekten för mänskliga rättigheter anförts som argument mot användande av legosoldater (doc-fil). Dessvärre då i strid med faktiska erfarenheter.

Att legosoldater objektivt sett alltså vore att föredra för insatser i oroshärdar hindrar förstås inte att det är en politisk omöjlighet att FN skulle kontraktera till exempel Sandline, Executive Outcomes eller Xe Services (före detta Blackwater). Det finns till och med en FN-konvention som förbjuder användande av legosoldater, från 1989. (Fast det var då det, och tydligen helt beroende av vem som anlitar dem – det som är tillåtet för Jupiter är det inte för Oxen, som de gamla romarna sa. Inga speciella länder och namn nämnda). Så vi får nog stå ut med dyra, ineffektiva och skandalomsusade FN-styrkor även i fortsättningen som det minst onda av två onda ting.

”Säkerhet” är ett ekonomiskt sluttande plan

Men om nu legosoldater är ekonomiskt effektiva för avgränsade insatser, så är en allmän expansion för ”säkerhets”-branschen det inte. Jag har tidigare nämnt Joseph Tainters idéer om hur en ökande komplexitet i en civilisation förebådar/leder till dess undergång. Som exempel tar han romarriket, som enligt hans mening gick under på grund av en ständigt ökande del avsatt för ”säkerhet”, för krig för att behålla erövringar, för ett hårdare grepp om kärnlandet för att kunna övertyga de närande klasserna (bönderna) om att de skulle fortsätta betala för ”säkerhet” och krig.

Man måste komma ihåg att ”säkerhet” som investering inte kan förväntas ge någon rimlig framtida avkastning på en samhällelig nivå, hur vettig den än förefaller vara för den enskilde aktören. Snarare tvärtom innebär det en felallokering av resurser, en självförstärkande ökning av transaktionskostnader.

”Säkerhet” innebär också en minskad tilltro till, och behov av, kommunikation mellan människor. Tvärtom leder det till misstro. Misstro innebär osäkerhet om framtiden. Osäkerhet om framtiden leder till minskad ekonomisk aktivitet – människor tenderar att mer söka försvara det de har istället för att satsa.

”Säkerhet” i allmänhet och övervakning i synnerhet leder till fattigdom.

Med Piratpartiet i riksdagen hade det funnits en politisk kraft som motverkat detta sluttande plan. Men så blev det inte,  istället har vi nu en riksdag bestående av krafter som  i varierande grader av beslutsamhet eller sömngångaraktigt beträder vägen utför det sluttande planet. Det bådar inte gott för framtiden.

Annonser

Written by viktualiebroder

05 oktober 2010 den 15:31

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ah. Djupt intressant!

    Olofb

    05 oktober 2010 at 16:04

  2. Din Gravatar kan vara lugn – det finns jobb 😉

    viktualiebroder

    05 oktober 2010 at 16:09

  3. Finns det någon statistik/undersökning som säger att legosoldater skulle vara bättre på att hålla sig inom krigets lagar än arméer som är knutna till en statsmakt?

    Nej, när det kommer till krig så anser jag att det alltid måste finnas en folklig förankring för de som ska utföra själva krigandet, allt annat för oss nedför en otäck väg ur demokrati- och människorättssynpunkt. En yrkes- och/eller privatarmé drar till sig de element som från början har ett intresse för vapen och krig, inte ett tvärsnitt av befolkningen.

    Titta bara på USA: enda anledningen till att de frångick sina slumpade ”drafts” av amerikanska män till förmån för yrkesarmé var att sålänge det bara är fattiga och lågutbildade som dör och dödar i fjärran land så accepteras hela konceptet med att deras land har militär närvaro i massor av länder.

    Att anlita privata aktörer är bara nästa steg för att dölja förlustsiffror och föra folket bakom ljuset.

    Gustav Wetter

    06 oktober 2010 at 12:18

  4. viktualiebroder – var har du fått teorin om det komplexa samhället?

    Olofb

    06 oktober 2010 at 12:31

  5. […] This post was mentioned on Twitter by Olof Bjarnason, Piratpartiet Live!. Piratpartiet Live! said: Viktualiebrodern: Legosoldater är effektiva: Men ”säkerhet” är ineffektiv Jag ser i Svenska Dagbladet att de… http://tinyurl.com/2ffcd9f […]

  6. Gustav, jag känner inte till några sådana hårda mätdata.

    De flesta rapporter om legosoldater verkar vara skrivna med erfarenheterna från 90-talets afrikanska konflikter.

    Vad jag kan se, och det tycker jag verkar sannolikt, är att det är stor skillnad mellan de multinationella företagen och enskilda. Mycket av det som skrivits verkar handla om enskilda eller små företag som engagerats i ogenomlysta konflikter eller för att störta regeringar. De har förstås inte speciellt stor anledning att följa internationella konventioner om mänskliga rättigheter. De stora företagen har det däremot, och de kan också ha en helt annan koll på vilka de anställer. En mycket större koll än vad reguljära styrkor kan ha.

    Sen är det förstås speciella människor som söker sig till sådant här, och om de inte är speciella från början så blir de. Åtminstone en svensk säkerhets-”konsult” har hamnat bakom lås och bom därför att han sen inte klarade av att lösa konflikter hemma vid köksbordet. Kanske går att hitta på Flashback för den som är intresserad. Och vi får med all sannolikhet räkna med att Afghanistanveteranerna blir överrepresenterade på fängelserna framöver. Det har alla veteraner från krig blivit.

    Jag håller med om att folkligt förankrade styrkor har en helt annan legitimitet.

    När jag säger att legosoldater är effektivare, så menar jag konflikter där styrkorna inte själva är en part, dvs ofta i Afrika då. Jag tror att det är en allmän uppfattning att det till exempel varit bättre om FN sänt legosoldater till östra Kongo än de marockaner och uruguyaner som många gånger både svikit när det gäller att skydda civilbefolkningen, och gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp själva.

    Kofi Annan har själv sagt något åt det hållet:
    ”When Kofi Annan, Secretary General of the United Nations said ”when we had need of skilled soldiers to separate fighters from refugees in the Rwandan refugee camps in Goma, I even considered the possibility of engaging a private firm. But the world may not be ready to privatize peace””

    Citerad här: http://www.international-relations.com/wbcm5-1/wbmercenaries.htm

    I Irak och Afghanistan är legosoldaterna en part i kriget. På samma sätt som den svenska truppen för övrigt. Det är inte riktigt samma sak.

    viktualiebroder

    06 oktober 2010 at 14:46

  7. OlofB

    Det är väl framförallt från Joseph Tainters bok ”The Collapse of Complex Societies

    Att tillämpa det på den svällande säkerhetssektorn är det åtminstone några som gjort. Tror jag länkat till någon artikel om ”minskande avkastning på investeringar i säkerhet”.

    Annars är det mina egna spekulationer 😉 Tänkte hålla fast vid dem tills jag blir överbevisad om att jag har fel.

    viktualiebroder

    06 oktober 2010 at 14:50


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s