Viktualiebrodern

Sd, DN, genetik, spelteori, metadebatt och något till

with 4 comments

Och så affordans förstås

Jag ser i Dagens Nyheter att en företrädare för Sverigedemokraterna, Thomas Karlsen, hävdat att personer från Mellanöstern och Nordafrika har en särskild aggressivitetsgen, som skiljer dem från svenskar. Han grundar den hypotesen på ett mångårigt arbete som vakt.

Nu får man bena i det här och ta en sak i taget. Om vi ser till de senaste 200 åren så är det otvivelaktigt så, att länderna i Mellanöstern och Nordafrika har haft en betydligt mera omtumlande historia än Sverige.

Det kan mycket väl vara så, att en aggressiv gen faktiskt haft ett större överlevnadsvärde i de länderna, och då kunnat sprida sig, medan en sådan gen i Sverige inte förmått skapa lika mycket (överlevande) avkomma och därmed pressats tillbaka i frekvens. Tvåhundra år är ändå 7 – 8 generationer, då slår någon enstaka procent i skillnad i fortplantningsförmåga per generation igenom väldigt fort.

Men en sådan möjlig aggressivitetsgen är inte avgörande för ett mänskligt beteende. Som Richard Dawkins skriver i ”The Selfish Gene” är det fantastiska med människan att generna, som ligger bakom hjärnans uppbyggnad, ändå lämnat den att själv avgöra vad den anser vara bäst. Givetvis först och främst ”bäst” i de geners intresse som finns i kroppen som hjärnan tillhör.

Men hjärnan är inte någon lydig slav åt generna. Den kan tänka själv. I en miljö, i ett samhälle där människor samarbetar och umgås försiktigt med varandra, kan hjärnan inse sitt egenintresse och anpassa sig till en annan ekologisk strategi, där en eventuell aggressiv gen blir underordnad och irrelevant.

På ett sätt finner jag en sådan genetisk förklaring till varför Sverige och Mellersta Östern/Nordafrika hamnat i så olika ekologiskt stabila jämvikter mera sympatisk än den traditionellt sverigedemokratiska, om kulturella skillnader. När debatten handlar om kulturella skillnader hamnar den mycket fort i något mystiskt, ett ont och gott, vi och dem, muslimer och ja…nånting, vad ”vi” nu möjligen kan enas om att ”vi” är.

Metadebatten

Dagens Nyheter då. När de vill ha en expert som uttalar sig om vad Jan Karlsen sagt så vänder de sig förstås till någon humanekolog eller evolutionsbiolog, som kan säga något om sambandet mellan genetik och mänskligt beteende…?!

Gör de..?!

Nej, de vänder sig till en historiker(!) Men vad har en historiker att tillföra inom humanekologin? Inget alls. Åtminstone inget i den här frågan. Dagens Nyheter vänder sig till en historiker därför att de inte vill ha en artikel som kan ge någon kunskap i sak, utan vill ha en metadebatt om sverigedemokraterna.

Vad bör göras?

Jag är så fruktansvärt trött på att debatten helt polariserats mellan ett främlingsfientligt block med mystiska föreställningar om kulturella skillnader, och ett politkorrekt block som bedriver metadebatt.

Jag vill se en saklig integrations/assimilationsdebatt som just involverar humanekologi och spelteoretiska strategier. Fri Kunskap. Och både genetik och kultur, som båda är företeelser underordnade människans hjärna.

Hjärnan påverkas i sin tur genom kommunikation med andra människor, och genom sinnenas upplevelser av de döda tingen i närmiljön. Därför är regler viktigare än fasta/avspärrande system. Och därför är affordansen så viktig i de miljöer vi skapar.

Liberal är vad liberalt gör

Men regelsystem och affordans är politik. De är till och med grundbultar i en liberal världsåskådning. Agnar Mykle skrev på försättsbladet till sin roman ”Sången om den röda rubinen”

Vi är inte förenade i längtan efter fjärran planeter

utan i längtan efter händernas insida

Jag upphör aldrig att förvånas över människor som ser det som en liberal handling att sända soldater till fjärran länder, men som inte har någon uppfattning om, eller förståelse för, affordansen i närmiljön. Liberal är vad gör liberalt gör. För att travestera Friedrich Nietzsche:

En del håller det för liberalt att säga: Frihet är nödvändig! Men i grunden tro de blott därpå att övervakning och kontroll (och krig!) är nödvändigt. (I originalet står det ”dygd” och ”polis”)

Där är ett ämne för en kommande bloggpost. Minst en.

Spelteori

Sanning och kunskap skall lära oss att leva tillsammans, inte i ett destruktivt, men stabilt, tillstånd i ett Fångarnas dilemma, utan i ett maximerande samarbete. Det samarbetet är förstås inget stabilt tillstånd. Samarbetstillståndet måste underhållas och byggas genom förtroende. Hela tiden. Ibland också genom att bestraffa icke-samarbete, det medges.

Men man kan inte bygga förtroende vare sig genom att föra kunskapsundertryckande metadebatter, flumma om kulturer eller föra krig i fjärran länder. Och man kan sannerligen inte få en människa att känna förtroende genom att övervaka henne.

Man gör det genom Fri Kunskap. Också fri i bemärkelsen fri från guilt-by-association och tabun som av en slump är de som finns i just den tid vi råkar lever i – var tid har sina tabun. Det hade en historiker kunnat säga mycket om.

Man gör det också via händernas insida. Genom människors frivilliga avtal ibland konkret beseglade med handslag. Och genom vardagsföremål och vardagssituationer som vi tar in via våra sinnen.

Det är inte flum, utan i bokstavlig mening påtagligt.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Annonser

Written by viktualiebroder

15 september 2010 den 16:26

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Du borde veta bättre när du tar för givet att demokratin ALLTID har existerat i Sverige, och att ”vi” alltid har varit fredliga.

    Dmokratin i Sverige är ung, dryga 70 år gammal. Först kring 1940 fick alla rösträtt.

    Huruvida den överlever är upp till oss som lever idag.

    I slutet av 1800-talet emigererade mer än 30-40% av Sveriges befolkning till främst USA på grund av den misär som rådde för folkflertalet. Alternativet var att fortsätta vara slavarbetare och ev. dö i hungersnöd.

    Anledningen till misären var att den krigiska svenska kungafamiljen/adeln hade spenderat allt vad vi hade i meningslösa krig under 200-300 år. Den svenska kungen krigade oftast mot sina egna släktingar, som bröder, systrar och kusiner, i våra grannländer.

    Krig var viktigare för nomenklaturan än att förbättra levnadsförhållandena för det egna folket.

    Uppenbarligen så tvingades de styrande i Sverige i början av 1900-talet att tänka om, för annars skulle de inte ha några att styra över. Alla hade ju emigrerat.

    Vi kommer snart, kanske inom de närmaste 50-100 åren att se nya migrationsströmmar bortom Jorden och vårt solsystem, till nya Jordar, som finns i andra solsystem.

    Med de nya teleskopen håller vi nu på och finner ett otal nya jordliknande planeter vi kan bosätta oss på. Än så länge har vi inte funnit några bra metoder att överbrygga de enorma avstånden, att färdas långa avstånd, utan att det tar 100-tals år.

    Man kan jämföra med att det för för hundratals år sedan så tog det flera år att färdas över världens hav, för dåtidens migranter och uuptäckare.

    Dennis Nilsson

    15 september 2010 at 17:04

  2. Jag skrev ”de senaste 200 åren” och menade då att vi inte varit i krig, och väldigt lite i ”stort” inhemskt våld under så lång tid. Att de ”ekologiska” effekterna av Sveriges tidigare historia, med krigisk och egenintresserad överhet så att säga ”levde kvar” länge efter det är förstås klart. (Överhetens egenintresse finns förstås alltid, mer eller mindre).

    Det är sant att emigrationen bidrog till att tvinga fram politiska förändringar.

    Att mänskligheten skulle kunna återupprepa ”reptricket” att emigrera, när Amerika inte längre finns i stort sett obefolkat, och den här gången till rymden, tror jag inte på. Men vi har helt enkelt olika uppfattningar om människans möjligheter att tillgodogöra sig solenergin. Tror vi har kommit fram till det förut…

    I alla fall är det väl ganska långsökt att tro att rymden skall lösa integrationsproblem (kallar dem så i brist på bättre ord) här och nu?

    viktualiebroder

    15 september 2010 at 17:16

  3. Det sägs att det som föder många idéer är behovet av något, som det heter ”Nöden är uppfinningens moder.”

    Fortsätter vi med att vara en enplanetsart så kommer vi att stagnera och gå under.

    Det handlar om huruvida vi, mänskligheten, skall ha en framtid eller inte.

    Här byggs James Webb-teleskopet, som skall ge oss ögon så att vi bl.a kan finna jordliknande planeter kring andra solsystem; http://www.jwst.nasa.gov/webcam.html

    Kort och gott så handlar det om riskspridning. Ifall mänskligheten inte skall förbli en parantes i vår planets historia så är nästa naturliga steg att vi människor och allt annat vi har med oss, söker oss bortom vår egen planet, och etablerar kolonier på och kring andra himmlakroppar.

    Riskspridning handlar om att inte lägga alla ägg i samma korg. Vid minst fyra tillfällen, under livets historia på vår planet, har 90% av allt liv utplånats på grund av tidigare naturkatastrofer, och fått börja om.

    När vi nu har begåvats med intelligens och en smula förstånd, så har vi möjligheter att förekomma vår egen utplåning.

    För inspiration och ytterligare argument så kolla in dokumentären ”The Mars Underground” med rymdpionjären Dr. Robert Zubrin. Han är vår tids Galileo Galilei.

    Bästa sättet att förutse framtiden är att skapa den. 🙂

    P:S
    När det gäller ”integrationsproblemen” så kan var och en av oss människor få varsin egen planet att bosätta sig på.

    Fast hur roligt vore det att vara den enda människan på den planeten? Även om vi vore några tiotal så skulle det kännas väldigt ensamt. 🙂

    Dennis Nilsson

    15 september 2010 at 18:35

  4. Håller med om riskspridning.

    Och låt gå för att förutse världen genom att skapa den 🙂

    Men jag tror då inte att rymdspåret är så sannolikt. Och även om det skulle bli av är jag inte så säker på att det är en bra idé att göra människans egenskapade livsmiljö ännu mera komplicerad och att vi blir ännu mera beroende av den. The harder they come the harder they fall.

    Riskspridning/redundans är bra. Men att systemen är robusta, och inte förutsätter en mängd kunskap (som man måste säkra inte försvinner eller inte förstås i framtiden), en mängd olika insatsvaror som beror av en mängd olika råvaror från en massa olika håll i världen (eller rymden) som kräver logistik och transporter för att fungera… Jag är lite skeptisk till att nuvarande komplexitet är hållbar, och du vill skruva upp den flera steg…

    viktualiebroder

    15 september 2010 at 18:44


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s