Viktualiebrodern

Nätmobbningen och dess falska bekämpare

with one comment

Försvara Internet

Jag skrev en post för några veckor sedan om den ödets ironi som gjorde att Dick Wase mobbades ut från Piratpartiets Stockholmslista samma dag som Katarina Wennstam i Aftonbladet ville se en lag mot nätmobbning.

Med all respekt för Katarina Wennstam var nog inte Dick Wase någon av dem hon hade tänkt sig att en sådan lag skulle skydda.

Ett liknande bakslag med besk eftersmak kanske Cecilia Wikström och Eva Edwardsson känner idag, efter att i onsdags ha fått in en debattartikel i Svenska Dagbladet med ungefär samma tema som Katarina Wennstam tidigare i Aftonbladet. Åtminstone hoppas jag att de idag reflekterar något över vad de skrev.

Aftonbladet… I just dagens Aftonblad kan vi följa historien om mannen som mördade sin flickvän, uppenbarligen under inflytande av så allvarlig psykisk störning att han då, 1985, inte kunde dömas till fängelse utan istället fick rättspsykiatrisk vård. På den tiden gjordes ingen rättslig prövning av längden på den rättspsykiatriska vården, utan när läkarna efter ett år konstaterade att han var frisk blev han utskriven som en fri man.

Det var förstår inte så lyckat, och den ordningen är också ändrad så att utskrivning inte längre görs enbart på medicinska grunder.

Uppenbarligen var han i alla fall frisk, eftersom han sedan 1987 bildat en ny familj och till för en kort tid sedan hade ett högt uppsatt arbete inom en kommun i Örebro län.

Tills hans förflutna hann ikapp honom. Jag skall inte gå in på hur valserna gått på olika forum, läsaren har väl fantasi? Men 23 år efter att han i lagens mening sonat sitt brott, blev han alltså uthängd med alla detaljer och tvingades lämna sitt arbete. Och står utan förmåga att försörja sina två minderåriga barn.

Här är Rhodos, hoppa här!

Aisopus berättar i en fabel om en idrottsman som kom tillbaka till sin by och skrävlade om hur långt han en gång hade hoppat när han besökt Rhodos. En som stod bredvid drog då ett streck i sanden och sa: Här är Rhodos, hoppa här! – Hic Rhodus, hic salta.

Jag tror inte att Cecilia Wikström och Eva Edwardsson har heder nog att offentligt gå ut och försvara den utpekade mannen. Lika lite som Katarina Wennstam skulle försvara Dick Wase.

Deras ”kamp mot nätmobbningen” är ett talk om Rhodos mycket långt ifrån walk här och nu. Och skälet är förstås att de förstår precis lika bra som alla andra att det inte går att förbjuda allt det dåliga i världen. Dåliga, elaka människor kommer på nätet precis som i köttvärlden att vara elaka.

Ed: Idag 100913 skriver Eva Edwardsson på sin blogg

Med ett liberalt sätt att ta sig an frågan ser man att enskilda människor kan använda sin frihet till att kränka andra människors frihet och det är då som friheten möter sin gräns. Samhället är skyldigt att skydda individernas integritet, även på nätet t.ex. genom att kriminalisera digitalt ofredande.

Som väntat är det enbart för indignationspolitik lämpade exempel på ”digitalt ofredande” som Eva Edwardsson tar upp. Att hon skulle inbegripa det som hände den kommunale chefen i sin indignation vore förstås osannolikt. Eva Edwardsson mäter med olika mått. Och självfallet skriver hon inte ett ord om hur Internet och det Öppna Samhället skall kunna räddas undan kortsiktigt röstmaximerande politiker.

Nej, Cecilia Wikström och Eva Edwardsson (med Katarina Wennstam är jag lite osäker) har helt andra motiv. De söker ett fordon, en vehikel, för att i den allmänna opinionen kunna föra in en acceptans för censur, kontroll och ett förbud mot anonymitet på nätet. Och så kanske de vill bli valda i höst förstås, och saknar egna moraliska spärrar för att nå det målet.

Men Internets fördelar i att föra människor samman och sprida kunskap och förädla mänsklighetens kulturella odling överstiger vida dess nackdelar i att underlätta för elaka människor att förstöra andras liv. Precis som tryckpressens fördelar en gång vida översteg dess nackdelar i samma avseenden.

I Piratpartiet är vi medvetna om hur mycket dessa fördelar överstiger nackdelarna. Det gör oss inte omedvetna om nätmobbningen. Vi tar avstånd från den och vill att rättsväsendet beivrar förtal och ofredande också på Internet.

Men vi är inte beredda att kasta ut barnet med badvattnet och vrida klockan tillbaka. Därför att allt talar för att tillbakadragandet av klockan inte kommer att göra halt vid Internet, utan kommer att ta tryckpressen och blyertspennan med sig också.

Internet har blivit en omistlig del av Det Öppna Samhället. Låt inte dess fiender vinna den 19:e september. Rösta pirat.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

05 september 2010 den 23:26

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Om jag har rätt information så är det mycket ovanligt med seriemördare (mer än tre mord). De flesta mördare begår bara ett mord och sedan aldrig mer. Ett 100 tal mord/år i Sverige. Quick, Ausonius (en person dog), MAS-morden, Goran Kotaran (torped). Antalet seriemördare kan kanske vara fem plus några till under de senaste 100 åren i Sverige.
    Seriemördare kan nog betraktas som psykiskt sjuka. Övriga inte. Strafftiden för mord är 10 – 18 år eller livstid.
    Effekt av allmän prevention är i princip noll. Så allt bör fokuseras på individpreventiva åtgärder.
    Vi kan betrakta i stort sett alla mord som utförda av psykiskt störda individer. Eller så kan vi betrakta det som ett normalt mänskligt beteende.

    Modernitetens förvridenhet lyckas med konststycket hitta en slags ”lösning” ur detta dilemma genom att leta reda på och konstatera att just när handlingen begicks var människan ifråga psykiskt sjuk i mer eller mindre grad. Därefter fastställer man vilken konsekvens detta skall ha.

    Men ur ett individperspektiv är det därför rimligt att ett mord inte skall resultera i någon åtgärd. Gäller natuligtvis inte de psyksjuka seriemördarna som uppträder kanske en gång vart 20:e år.

    Ett mord kan aldrig förlåtas. Vem tar på sig ansvaret för förlåtelsen? Handlingen kan ju aldrig göras ojord. Den kan kanske förstås eller begripas eller ursäktas. Men att släcka ut en annan människas liv kan aldrig sonas. Hur sonas det? Genom att sitta av ett antal år på en förvaringsanstalt eller genom att vara vänlig mot omvärlden i allt man gör resten av sitt liv? Vilket vi alla borde göra i vår vardag.

    Staten, vår juridiska gemenskap, har tagit på sig förlåtanderollen. Brott sonat efter ett antal år på ett fängelse (som i grunden bara är en plats tills man vet vilken rehabilitering eller straff som skall vara mest lämpligt för personen ifråga). Jag finner det hela absurt. En juridisk konstruktion, som en stat är, är ingen mänsklig varelse.

    Handlingar kan aldrig göras ogjorda. Däremot kan man ändra uppfattning i vilken fråga som helst. Att ångra något man gjort är också ett slags självmanipulerande efterhandskonstruktion. Utifrån de valmöjligheter vi står inför så väljer vi alltid det, ur vår aspekt, bästa alternativet utifrån den information vi har tillgänglig. Ånger kan möjligtvis ses som en rättmätig plåga men komma från plågan genom att säga att man ångrar sig och sedan bli förlåten av det totala gemenskapen (Staten) är en riktigt djup grundpåle för ett samhälle som bygger sin grund på falskhet och manipulation.

    Så hur kan man bättre behandla mördare? Tjaa, vårt lagsystem har rötter i den romerska lagmentaliteten. Och Rom var nog det mest barbariska, primitiva och intoleranta imperium som mänskligheten presterat.

    I motsats till nuvarande mentala primitivitet i negativ bemärkelse så skulle man kunna få ett mera humant och civiliserat samhälle i positiv bemärkelse om våra domstolar skulle döma mördare till att vara fredlösa under en tidsperiod eller resterande livstid.

    Och alla de som inte vill ha del i det personliga ansvaret för våra mänskliga samhällen och deras framtid kommer naturligtvis att protestera på det livligaste.

    Man kan se Internet ur två aspekter. Utifrån integritetens moraliska indignation kan man med extremistisk frenesi censurera och begränsa den information som man själv inte vill att andra skall få del av. Men det är utifrån en subjek individ-partisk utsiktspost. Den egna anonymiteten vill man skydda men alla andras anonymitet eller själsliga sfär vill man ha tillgång till. Så den som har makten över lagarna kommer bestämma vad och vem som skall få vara anonym på Internet. Däri råder samstämighet de politiska rörelserna över hela det gulblåa bandet.

    Jag gillar det inte. Jag tror inte på det. Jag är övertygad om att det inte kommer fungera. Jag tror på ett öppet Internet. Där all information, av vad slag det än må vara, i möjligaste mån skall vara öppen för alla. Jag tror inte på hemlighetsmakeri och dolda agendor. All form av begränsning och dolda filer och undangömda meddelanden gynnar bara de med makt och koncentrerar all mer makt till dessa. Och möjliggör för dessa allt mer styrning av andras liv enligt sina egna intentioner.

    Jag ser inte någon större skillnad mellan ståndpunkten som förespråkar anonymitet på nätet med den som förespråkar censur och kontroll av nätet. Ståndpunkterna är snarast identiska. Synonyma företeelser som endast avviker från varandra beroende på var i samhällspyramiden man befinner sig.

    Varför skall jag vara anonym? För vem? Vad har jag för hemligheter som jag inte vågar prata ut om? Vad skall jag censurera? Vad är det jag inte vill att andra ska få vetskap om? Vad är det jag vill ha opitmanl kontroll över, dvs att bara jag vet och har kontroll?

    Hemlighetsmakerierna är som med religionerna. Fega företeelser för människor som är drabbade av villfarelse. Censur, anonymitet och kontroll hör till människans mörka sidor. Öppenhet hör till mänsklighetens varma sidor.

    Så här tycker jag. Åtminstone just nu.

    Anders Nordin

    06 september 2010 at 09:40


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s