Viktualiebrodern

Wikileaks och etiken

with 2 comments

Som jag ser det

Wikileaks publicering av dokument har ifrågasatts på etiska grunder. Publiceringen skulle ha utsatt de afghaner som samarbetat med de NATO-ledda styrkorna för fara. Bland annat har bloggaren Cornucopia, Johanne Hildebrandt i Aftonbladet och Lars Gustafsson hävdat detta. Talibanerna hotar nämligen dem med likvidering som går de utländska trupperna till handa.

Det är ju förstås inget unikt bland rörelser som motsatt sig främmande våldsherravälde – också den danska motståndsrörelsen under kriget använde sig av likvidering av samarbetsmän som en systematisk strategi.

Men nu gäller alltså frågan om wikileaks på något sätt gör sig medansvariga till de afghanska samarbetsmännens eventuella ofärd genom sin oredigerade publicering av dokument gällande kriget i Afghanistan.

Handlingsetik

Det är ganska uppenbart att man inte kan ställas till svars för varje (oförutsedd) konsekvens av sitt handlande. Även om man tror att världen är på väg mot en klimatkatastrof så är det inte att dränka Maldiverna som är huvudmotivet för någon att sätta sig i bilen och köra till jobbet/affären/dagis/farmor. Man har helt andra motiv för det än att göra någon illa, och skulle handla på precis samma sätt även om man inte skulle göra någon illa.

Med det resonemanget tillämpar man principen om dubbel effekt, (wikipedia, här). Provfrågan är just den: Skulle personen ha handlat likadant även om ingen kommit till skada? Om ja, om det ursprungliga syftet med handlingen är god och de negativa konsekvenserna inte alls står i proportion till nyttan, är handlingen etiskt försvarbar.

I fallet med wikileaks publicering är det uppenbart att den skulle ha gjorts även om ingen av de afghanska samarbetsmännen riskerat något. Syftet med publiceringen har överhuvudtaget ingenting med dem att göra, utan avser att upplysa den amerikanska och europeiska allmänheten, som är de som betalar för och med sina demokratiska röster gör kriget möjligt, om vad de egentligen betalar för och understödjer.

Ed: I dagens Expressen blandar Anders Sirén ihop syfte och sidoeffekter. En argumentation på sedvanligt låg nivå, som etiskt jämställer offentliggörande med ett eventuellt följande tidningsdrev. Visst kan man diskutera lämpligheten i att klimatforskarens halvprivata mailkorrespondens offentliggjordes. Men det går alldeles utmärkt att hävda att det just fanns ett allmänintresse i den mot bakgrund av den inflammerade konspirationsteorikulturen rörande klimathotet. Att människor är dumma och misstolkar är en annan sak – det var inte det som åsyftades med publiceringen.

Och i slutändan, när det visade sig att forskarens jargong inte inverkade på forskningens resultat stärktes istället klimatvarnarnas sak och konspirationsteoretikernas försvagades.

Man kan undra om Anders Sirén själv avstår från att köra bil för Maldivernas skull, eller är vegetarian för amazonas skull. Både köttätande och bilåkning bidrar till, men syftar(?) inte till att förändra klimatet.

Konsekvensetik

Det är ett gott syfte. Och de människoliv publiceringen då eventuellt riskerar står inte på minsta vis i proportion till nyttan med det syftet. Som jag skrivit om tidigare är medvetenheten om krigets konsekvenser relativt låg i såväl USA som i Europa – USA har inte upplevt krig sedan 1860-talet (Sverige senast under sent 1700-tal), och krigsgenerationen i Europa har ersatts av en nyare utan egen erfarenhet. Den viktigaste sociala mekanismen för att avskräcka från krig fungerar alltså dåligt eller inte alls. Den svagheten förstärks också av att kriget förs långt bort – risken att ens egna närmaste familjemedlemmar förvandlas till kollateralskador är något som ytterst få människor i västvärlden tar i seriöst beaktande.

Det gör att den andra sociala mekanismen för att avskräcka från krig – öppenhet, blir desto viktigare. Och här är min förhoppning att wikileaks skall fylla en funktion. Som någon kommenterat så är wikileaks kamp, med viss överdrift, ett ”war to end all wars”.

Wikileaks fyller därmed en objektiv social nytta – de höjer den avskräckande ribban för att starta krig.

(Man kan för övrigt notera att de USA-ledda styrkorna själva tillämpar principen om dubbel effekt. Att regelmässigt bröllopsgäster eller småbarn går till spillo tycks inte utgöra något allvarligare etiskt bekymmer så länge det går att hävda att de skulle ha handlat likadant även om inga bröllopsgäster eller småbarn skulle ha följt med som kollateralskador. ”We don’t do body counts” som ett känt citat från en hög USA-officer löd under Irakkriget. Och då rör det sig dessutom till skillnad mot de afghanska samarbetsmännen om personer som inte alls är inblandade i konflikten)

Kritik mot wikileaks

Det finns ändå några punkter där jag anser att wikileaks handlat fel. När man kontaktar Pentagon för att erbjuda ”samarbete” för att rensa bort eventuellt känsliga uppgifter, då skänker man Pentagon en relevans i sakfrågan som Pentagon saknar.

Militären har ingenting med wikileaks publicering av dokument att göra. Det är en affär helt emellan wikileaks och den allmänhet som betalar och politiskt möjliggör kriget. Militären är enbart springpojkar åt en suverän folkmakt som via sina valda företrädare pekar ut den politiska riktningen och beviljar anslag. Att räcka ut en hand till springpojkarna är ett svek mot den allmänhet som wikileaks är tänkt att tjäna. För att citera Bismarck: Kriget är för viktigt att överlämna till militärerna – Der Krieg ist zu wichtig, als dass man ihn alleine dem Militär überlassen darf!

Vidare var kontakten med Pentagon etiskt tvivelaktig. Den kan uppfattas som ett försök till utpressning. Men ett försök till utpressning gör att motparten får ett skäl till att visa sig förorättad och arg. Därmed delas plötsligt den etiska kakan, och det kan för den oinsatte och neutrale betraktaren framstå som ett bråk mellan lika goda kålsupare.

Nu verkar inte wikileaks propå till Pentagon ha åtföljts av några krav, så någon utpressning förekom inte. Och militärerna i Pentagon, på militärers sakligt resultatorienterade vis (”gilla läget”), var också villiga att sätta sig ner och diskutera. I stark kontrast till tjänstemännen på USA:s försvarsdepartement som tog tillfället i akt att slå på indignationstrumman, vägra samarbete och inta en extremistiskt maximalistisk position genom att kräva att deras ”egendom” skulle återbördas till dem med hot om rättsliga (eller utomrättsliga?) påföljder.

Går wikileaks CIA:s ärenden?

Det har också påståtts, från konspirationsteoretiskt håll, att wikileaks publicering av Afghanistandokument skulle gå CIA:s ärenden. Genom en (alltför) förenklad cui bono (”vem tjänar på?”)-analys skulle till och med wikileaks vara köpta av CIA för att bereda vägen för en invasion av Pakistan.

Det är klart att en verksamhet som wikileaks är utomordentligt lämplig som kanal för att sprida falsk information. Och det är mycket möjligt att allt som publicerats inte är sant, även om det kan bero på att också de äkta dokumenten innehåller falsk information från början. Dokument från underrättelseverksamhet är sällan helt tillförlitliga. Men jag finner det osannolikt att wikileaks och Julian Assange skulle ha låtit sig infiltreras av CIA.

Istället tror jag att de konspirationsteoretiska kretsarna är mycket lättare att infiltrera. Som jag ser det, är förekomsten av konspirationsteorier ett indicium på en aktiv desinformationsverksamhet. Och ju fler olika teorier som florerar, desto större sannolikhet för det. För vad är ett bättre sätt att undertrycka en obehaglig sanning än genom att dränka den i ett brus av fantasifulla konspirationsteorier?

If he was the CIA

selling dope and making hay

(John Lennon: John Sinclair)

Om jag var CIA, hade jag funderat över hur wikileaks bäst skulle misskrediteras och deras trovärdighet ifrågasättas. Och jag hade kommit fram till att det bästa vore att associera dem med – CIA! Därför att man kan förmoda att många av wikileaks anhängare också hyser antiamerikanska stämningar, där ett misstänkt samband med CIA skulle menligt inverka på trovärdigheten.

(Nu är argumentet om ”antiamerikanism” på samma intellektuella nivå som när ett ifrågasättande av den realt existerande sionismen (det vill säga staten Israel) med utgångspunkt i dess praktik avfärdas som ”antisemitism”. Det säger mer om sagespersonen än om dem som åsyftas. Av sina egna motiv menar man sig känna andras. Samuel Johnsons ord om ”patriotism is the last refuge of a scoundrel” har sannerligen inte förlorat sin relevans. Att Lars Gustafsson lånar sig till ett sådant ”argument” är högst anmärkningsvärt.)

Piratpartiet och wikileaks

Är det då bra eller dåligt att Piratpartiet och wikileaks går i säng med varandra? Ja som ett one-night-stand är det vettigt. Piratpartiet får välbehövlig draghjälp inför valet. Wikileaks skapar en högre tröskel i ett akut skede för att slås ut av de (i sakfrågan alltså irrelevanta) militära säkerhetstjänsterna och regeringarna.

Men som ett livslångt äktenskap är det ingen bra lösning. Ganska säkert kommer inget att hända före valet, mer än att Fear, Uncertainty and Doubt kommer att överskölja gammelmedierna. Kanske får vi fler konspirationsteorier (men kom ihåg att ju fler sådana, desto större sannolikhet att det finns medveten desinformation med i spelet).

För wikileaks undergrävs på sikt trovärdigheten i att inte stå självständiga och oberoende.

Men efter valet skall vi heller inte tro att PP eller wikileaks är osårbara. Det är mäktiga och skrupelfria krafter, med hybris och förvrängd verklighetsuppfattning såväl avseende etisk som styrkemässig position, som nu känner sig trampade på tårna. Hur vet jag inte, men att vi som utåt står som piratpartister kan få vidkännas personliga tråkigheter, för oss och för våra närstående, är fullt möjligt.

För egen del är jag mentalt förberedd på detta, annars hade jag aldrig ställt upp. Valet att kandidera för Piratpartiet är mindre ett rationellt val och mera en fråga om heder.

Och heder har alltid kostat.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

19 augusti 2010 den 23:42

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Ann Markström, Piratbloggar. Piratbloggar said: Viktualiebrodern: Wikileaks och etiken: Som jag ser det Wikileaks publicering av dokument har ifrågasatts på… http://tinyurl.com/22tuc5m […]

  2. […] för andra människor som en oavsiktlig bieffekt eller är de det som är handlingens syfte? Se denna tidigare post, om wikielaks och […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s