Viktualiebrodern

Sverigedemokratiska lån och ideell upphovsrätt

with 9 comments

Mikael Wiehe den här gången.

Via Expressen och Svenska Dagbladet erfar jag att en trubadur vid ett sverigedemokratiskt möte sjungit Mikael Wiehes ”Flickan och kråkan”, men gjort om delar av den tredje versen för att passa det sverigedemokratiska budskapet bättre.

Det har för övrigt hänt en gång tidigare att sverigedemokrater lånat populära texter – förra gången var det Ulf Lundells ”Jag trivs bäst i öppna landskap” som användes i en valfilm, fast då rakt av, utan ändringar.

Upphovsrättslagens 1 kapitel §3, andra stycket stadgar

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

Man kan då fråga sig huruvida Mikael Wiehes anseende eller egenart kränks genom att hans verk modifieras i sverigedemokratisk riktning. När kan en upphovsman hävda att han eller hon blir kränkt?

Som jag skrivit om tidigare om den ideella upphovsrätten, här, är den ideella upphovsrätten inte okontroversiell ur ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv. Den avgörande faktorn blir då om ändringen ändrar hans anseende eller förändrar hans egenart på ett sätt som höjer eller sänker hans möjligheter att i framtiden sälja sina verk. Mikael Wiehe skulle kunna hävda att så är fallet, att hans rykte svärtas av att associeras med sd vilket inverkar menligt på hans framtida intäktsmöjligheter. Sd kan å andra sidan hävda motsatsen – Wiehes potentiella kundbas breddas till deras sympatisörer.

Den avgörande frågan är, om Wiehes nuvarande publik tror att han gått och blivit sverigedemokrat eller ej. Det lär den knappast göra.

Det hindrar inte att en svensk domstol skulle kunna döma till Wiehes fördel i alla fall. Men en sådan tolkning av Upphovsrättslagen vore ekonomiskt ineffektiv, i den mening som Elisabeth Landes och Richard Posner gör i The Economic Structure of Intellectual Property Law, min ledstjärna på upphovsrättsområdet.

Ulf Lundell, vars sång ”Jag trivs bäst i öppna landskap” användes i en valfilm från sd, och det helt utan ironi eller satir, hade ett klarare fall än Mikael Wiehe faktiskt. Den användningen var definitvt i ett sammanhang som Ulf Lundell kunde hävda var kränkande för honom.

Emellertid anser jag den stämning som Mikael Wiehe en gång i tiden lämnade in mot Magnus Uggla efter att denne på skiva framfört Wiehes ”Vem kan man lita på”, och där ändrat en rad i texten (och som sedan ledde till förlikning), som orättfärdig. Det var alldeles uppenbart så att den ändrade textraden hade en ironisk udd mot Björn Afzelius, och ändrade textrader med ironi/satir som syfte, anser jag bör vara undantagna den ideella upphovsrätten, då ironi/satir har ett skyddsvärde på samhällelig nivå som överstiger den samhälleliga nyttan av den ideella upphovsrätten.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

08 augusti 2010 den 23:43

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Landes och Posners bok beskriver väl främst amerikanska förhållanden? Vad har den i så fall för betydelse för innebörden av ”ideell rätt” i Sverige (eller ens i Europa)? USA erkänner inte samma slags ideella rätt som vi gör i Europa, där vi väl främst lutar oss mot fransk rätt (Victor Hugo lär ha varit tongivande vid etableringen av den ideella rätten i fransk lag på 1800-talet). Svensk domstol tar knappast hänsyn till huruvida den ideella rätten är ekonomiskt effektiv.

    Sedan är jag inte insatt i svensk rättspraxis på detta område, och jag känner inte heller till alla detaljer i de fall du tar upp, men spontant ifrågasätter jag antagandet att Lundell skulle ha större anledning än Wiehe att hävda intrång i ideell rätt. Vilka politiska åsikter som SD hävdas kladda ned respektive upphovsman med menar jag spelar mindre roll; en ändring eller ett sammanhang kan vara kränkande även om politiska undertoner saknas helt. TV4 fälldes för de filmer av Vilgot Sjöman och Claes Eriksson som utan deras lov visats med reklamavbrott. Vad reklamen handlade om spelade knappast någon roll, utan det avgörande var vad jag förstår att avbrotten förstörde helhetsintrycket av filmerna.

    Lundells hypotetiska anspråk beträffande den ideella rätten menar jag är svagt eftersom hans verk framfördes oförändrat i SD:s valfilm, om än av bandet Ultima Thule (som hade lämnat sitt tillstånd). Den stämningen gällde hur som helst de ekonomiska rättigheterna, inte de ideella (Stim befattar sig vad jag vet inte med ideella rättsanspråk). Lundell får givetvis använda vilka skäl som helst för att neka SD användning av hans musik, men det betyder inte att hans ideella rätt har kränkts av själva sammanhanget bara för att SD underlät att be om lov. Skulle det ha varit mindre kränkande om socialdemokraterna eller centern (!) hade använt låten på samma sätt? Jag vill hålla politiken borta från upphovsrätten (såvida inte det originalverk som skyddas har ett uttalat politiskt innehåll).

    Även i Wiehes fall gäller att hans starkaste invändning torde vara intrånget i de ekonomiska rättigheterna; de generella avtalslicenser som medger framföranden mot ersättning via Stim gäller mig veterligen bara originaltrogna dito (i annat fall skulle jag kräva omförhandling av avtalet om jag var upphovsman). Att byta ut en vers för att framföra ett annat budskap än upphovsmannens (utan att det blir satir) menar jag dock är typexemplet på en kränkande ändring. Intrånget kanske lindras något om det framgår tydligt vad som har ändrats och versen saknar alla likheter med originalet, men melodin torde trots det vara densamma.

    Vi är eniga vad beträffar Wiehes tvist med Magnus Uggla (även om jag inte kände till den förut); att ironisera över originalverket eller dess upphovsman bör vara tillåtet. Povel Ramel har gjort mängder av travestier på revylåtar av Karl Gerhard och liknande, ofta med kluriga ordlekar som ger texten dess nya innebörd (”För skall man smuggla knark behöver man kumpaner från Amsterdam”, ”Jag har skurit mig i foten på en byxa som är rakknivsvass”). Fast menar du att stämningen mot Uggla enbart gällde den ideella rätten, inte den ekonomiska?

    Anders Andersson

    09 augusti 2010 at 05:47

  2. Landes/Posner beskriver väl främst mänskliga, ekonomiska förhållanden skulle jag vilja säga, som de jämför visserligen med den amerikanska rätten. Att rättsfilosofi i allmänhet och ekonomisk rättsfilosofi i synnerhet är närmast obefintligt i Sverige gör den inte mindre relevant, menar jag i alla fall. Det finns för övrigt ingen professur i rättsfilosofi i Sverige. Inom genusvetenskap finns tre.

    Inom parentes har Landes/Posner skrivit om mycket och det som just nu mest intresserar mig är deras analys av den ekonomiska effektiviteten i privat rättsskipning. Det finns ju en sådan tendens nu tycker jag mig ha märkt att staten outsourcar sin brottsbekämpning.

    Svensk domstol tar inte hänsyn till om svensk lag skulle vara ”rätt” ur ett ekonomiskt rättviseperspektiv. Men riksdagen som lagstiftande församling borde göra det, anser jag. Katter skall fånga möss och lagar skall vara effektiva.

    Just avsaknaden av satir i användningen av Ulf Lundells verk gör ju att en lyssnare faktiskt kan få intrycket att Lundell stöder sd. Vilket en satir inte skulle göra, eller åtminstone i mindre grad. Därför anser jag nog att Lundell hade skäl att hävda att ett kränkande sammanhang för hans del skulle kunna inverka på hans anseende.

    Du vill hålla politiken borta från upphovsrätten, men det tror jag varken Lundell, Wiehe eller en svensk domstol skulle göra. Det är ganska tydligt att ett sd-sammanhang skulle uppfattas (och kanske vara det också) som skadligt för dem, mer än ett s- eller c-sammanhang.

    Landes/Posner vill för övrigt helt avskaffa den ideella rätten och menar att det är en avtalsfråga för upphovsmannen. Den ideella rätten innebär nu att upphovsmannen säljer en sämre produkt, och därmed får sämre intäkter än om den ideella rätten inte funnits. För de fall upphovsmannen vill hävda en ideell rätt vore det bättre att i just det fallet sluta särskilda avtal, så att bara ideellrättsfixerade upphovsmän får minskad ersättning, inte som nu alla då, enligt Landes/Posner.

    Att stämningen mot Uggla gällde den ideella rätten tog jag för givet – skivbolaget skulle knappast ge ut en skiva med Uggla utan att ha klarat de ekonomiska bitarna först. Det skulle också kunna gälla förtal, men den då eventuellt förtalade (Björn Afzelius) var vid tillfället redan avliden, så det tror jag inte. Men för Wiehe var det nog förtalsbiten av hans gamle vapendragare som var den sko som klämde mest.

    viktualiebroder

    09 augusti 2010 at 09:39

  3. Det skulle inte förvåna mig om PP eller någon anknutet står bakom den falska SD sidan där har .de i slutet.

    peerpede

    09 augusti 2010 at 13:09

  4. Snacka om höna av fjäder.

    Den stackars trubaduren hade ju bara glömt bort lite av Wiehes text i sjungades stund och klämde in lite egen text för att rädda situationen.

    Ska det vara olagligt? Om han sjungit ”lalalala”, på de stycken han hade glömt bort, hade de då varit olagligt?

    ulmerkotten

    09 augusti 2010 at 18:04

  5. Jag bör reservera mig för att jag inte har sett den nämnda valfilmen, och därför kan ha underskattat den grad av kränkning som Lundell kan ha utsatts för. Diskussionerna kring fallet har mest handlat om att det var sverigedemokraternas valfilm, vilket jag finner otillräckligt som grund för kränkningen.

    Nej, jag kan inte gå med på att enbart avsaknaden av satir i sig skulle innebära att den som framför verket identifieras med upphovsmannen så till den grad att de kan antas dela allehanda egenskaper, såsom samma politiska åsikter, samma religion, samma nationalitet eller samma hudfärg. Det ”sammanhang” som nämns i lagtexten måste rimligen syfta på andra intellektuella prestationer som framförs tillsammans med verket, inte på framförarens grupptillhörighet. Och ja, budskapet i sverigedemokraternas valfilm kanske var sådant att det kränkte den ideella rätten, men det är det faktiska budskapet man måste ge akt på, inte vad den som visar filmen hyser för åsikter i övrigt.

    Jag vill kontra med ett annat, hypotetiskt, exempel: Ett svenskt TV-bolag gör en dokumentärfilm om det politiska förtrycket i Östtyskland (DDR, 1949-1990), och kompletterar de dystra bilderna av taggtrådsstängsel och förhörsrum med tonerna av Auferstanden aus Ruinen, en officiell inspelning från 1980-talet. Innebär framförandet, som saknar varje uns av satir, att Hanns Eislers eller Johannes Robert Bechers ideella rätt har kränkts?

    Landes & Posner har säkert rätt i att den särskilda ideella rätten är ekonomiskt ineffektiv och borde kunna rymmas inom avtalsrätten, men jag hävdar att i praktiken är så fallet redan idag, genom att de allra flesta framföranden ändå kräver upphovsmannens uttryckliga medgivande. Att Eriksson/Sjöman i HD fick rätt mot TV4 angående reklamavbrotten fick ingen nämnvärd betydelse för den framtida rättstillämpningen, då TV-bolagens standardavtal numera har en särskild klausul som medger reklamavbrott.

    Det är i princip bara vid tillämpning av undantagen från denna huvudregel som den ideella rätten spelar någon självständig roll. Ett exempel är det ej avgiftsbelagda framförandet av musikaliska verk enligt 21 § upphovsrättslagen, där upphovsmannens medgivande inte är nödvändigt men hans ideella rätt ändå måste respekteras (hmm, kanske sverigedemokraternas användning av Wiehes musik var tillåten enligt just den paragrafen).

    Anders Andersson

    09 augusti 2010 at 20:13

  6. #peerpede
    Det vet jag inget om. Jag är fullt sysselsatt med att tänka ut och formulera en egen politik, så det är inte min stil med sådana angrepp på andra. Men kanske du har rätt. Min inställning till sd är att jag förstår att enskilda människor som lider av påtvingad närkontakt med krigsskadade människor röstar på dem, men jag har ingen förståelse för den här muslimskräcken och de flummiga (och farliga) kulturkrocksidéerna.

    #ulmerkotten
    Jag är ju då tveksam till meningen med den ideella upphovsrätten över huvud taget (fast Piratpartiets officiella linje är att stå fast vid den som den är nu). Dessutom gjordes framträdandet halvoffentligt, inför mest övertygade sd:are, som säkert förstod att det inte var Wiehes originaltext. Så skadan, alltså den faktiska skadan, för Wiehe var mycket liten.

    Så jag håller (antagligen) med dig. Wiehe spelar kränkt av politiska skäl. Och väntar till efter valet av samma skäl som hovrätten väntar med målet mot The Pirate Bay.

    viktualiebroder

    09 augusti 2010 at 21:38

  7. #Anders
    Jag förutsätter att framförandet av ”Jag trivs bäst i öppna landskap” var positivt – det är liksom vitsen i en valfilm att avsändaren skall associeras med något de allra flesta uppskattar. Svensk sommar med sill, potatis och jordgubbar, förmodar jag. Så ”sammanhanget” taget i den betydelsen tror jag inte alls (utan att heller ha sett filmen) kan ha kränkt någon.

    Jag menar istället att det avgörande med sammanhanget är, om den mindre insatte kan tänkas få för sig att Ulf Lundell börjat stödja sverigedemokraternas politik. Den andra frågan blir då om detta inverkar positivt eller negativt på hans framtida försäljning, och den tredje frågan om det stör hans psykiska hälsa så att hans skapande verksamhet lider men.

    Den första frågan kanske kan besvaras någorlunda tillfredsställande genom att låta ett antal personer se filmen och sedan fråga dem vad de tror om Ulf Lundells politiska åskådning. Den andra frågan blir svårare att svara på – man får se till vad hans nuvarande publik anser om sd plus se till hur mycket ny publik med sd-sympatier han kan tänkas vinna.

    Den tredje frågan är en sådan där kränkningsfråga som borde hållas så långt från rättssalarna som bara möjligt. Jag anser att den ideella rätten, om den alls skall finnas, bara skall gälla faktiska, påvisbara skador på en upphovsmans karriär.

    Exemplet Auferstanden aus Ruinen (för övrigt den vackraste nationalsång, nu f.d. nationalsång som jag känner till), så är det visserligen så att sammanhanget med DDR:s yttre attribut, mur och taggtråd, är mindre smickrande. Men det är något som Eisler och Becher fått ta (om de levt, Becher dog 1958 och Eisler 1962). Likt andra som önsketänkte ett ”bättre Tyskland” hade de själva satt sig på ”fel ångbåt” som det heter på tyska. Och därvid själva också smutsat ner sina händer, åtminstone Becher. Och ”hamnat på historiens sophög” som en marxist väl skulle ha sagt.

    Du skriver att den ideella rätten idag i praktiken är en avtalsrätt i sin praxis. Jag kandiderar ju till Sveriges lagstiftande församling (med minimal chans att komma dit förstås), och då är ju mitt juridiska intresse mer av en normgivande karaktär, hur det borde vara, än ett konstaterande av hur det faktiskt är. Om jag inte ville ändra lagar kunde jag ha ägnat mitt liv åt något annat och mindre slitsamt än att valkampanja för Piratpartiet.

    viktualiebroder

    09 augusti 2010 at 21:54

  8. […] This post was mentioned on Twitter by Ann Markström, Piratbloggar. Piratbloggar said: Viktualiebrodern: Sverigedemokratiska lån och ideell upphovsrätt: Mikael Wiehe den här gången. Via Expressen… http://tinyurl.com/23lk4bt […]

  9. […] inlägg om den ideella upphovsrätten. Och ett tidigare inlägg på denna blogg om ”Sverigedemokratiska lån och ideell upphovsrätt” där jag tar upp bland annat Wiehes tidigare upphovsrättseskapader. Share […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s