Viktualiebrodern

SJ:s legitimationstvång är, eller borde bli, olagligt

with 13 comments

Saknar stöd i järnvägsförordningen

Svenska Dagbladet skriver idag att andrahandshandeln med SJ-biljetter fortsatt, trots SJ:s försök att monopolisera handeln genom att göra dem personliga.

Det finns anledning att damma av ett gammalt inlägg på den här bloggen, Om ett love all, serve all för SJ.

Enligt Förordning (1985:200) om järnvägs befordringsskyldighet m.m. framgår av § 2

Om annat inte följer av lag eller annan författning eller av vad som föreskrivs i denna förordning, får en järnväg inte vägra att mot fastställd avgift i mån av utrymme befordra resande med personförande tåg som har upptagits i en offentlig tidtabell.

SJ kan alltså inte avvisa någon från ett tåg, som vägrar legitimera sig för att verifiera att han eller hon är samma person som står på biljetten. Endast den som är berusad eller stör kan, enligt § 3 avvisas från tåget. Det samma gäller visserligen också den som inte rättar sig efter tillsägelse av järnvägspersonal, men en tillsägelse gällande ett krav (om att legitimera sig) som inte får ställas som krav för befordan, är knappast giltigt.

Det bästa vore förstås om någon faktiskt blev avvisad och tog fallet till domstol för att få saken klarlagd.

Jag är dessutom för säkerhets skull som sagt för att § 2 får ett uttryckligt tillägg om att speciellt uppgift om resandes identitet ej får efterforskas.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Ed: Jag ser idag 100911 i Aftonbladet att en 12-årig flcika faktiskt blivit avvisad från ett tåg, därför att hon saknade legitimation. Pengarna på hennes mobiltelefon var dessutom slut, vilket återigen visar hur hög risk ett kontantlöst samhälle innebär. Det är inte första gången som SJ avvisat mindeåriga på de grunderna. Som jag tidigare skrivit om här.

 Ed: Se också mitt förslag till ändringv Kollektivtrafiklagen, så att acceptans av kontant betalning ”i nära anslutning till påstigningspunkten, eller där detta ej kan ordnas, ombord” blir villkor för serviceskyldigheten och förutsättning för att få trafiktillstånd.

Written by viktualiebroder

03 juli 2010 den 16:27

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Den resandes identitet efterfrågas ju redan vid biljettköpet, före tågets avgång. Den som då uppger sin identitet anses måhända ha godtagit SJ:s köpvillkor för just den biljetten. I så fall är det kanske för sent att bestrida det köpvillkoret när man väl sitter på tåget, och rätt namn faktiskt står på biljetten.

    Själv har jag inget betalkort, och köper därför mina tågbiljetter kontant, vid SJ:s försäljningsställen. Numera begär jag alltid ”återbetalningsbar” biljett, varvid jag får en till fullpris, och då kräver SJ varken namn på biljetten eller id-handling ombord. En gång inträffade det att biljettförsäljaren trots det bad om mitt namn, men när jag ifrågasatte det och upprepade att biljetten skulle vara återbetalningsbar så erkände hon att hon ställde frågan av gammal vana; ”det är så få som köper sådana biljetter”.

    Man kan tycka att jag därmed ger SJ onödigt mycket betalt för biljetten, men dels är det inte en så stor summa eftersom jag brukar köpa mina biljetter ganska sent (typiskt mindre än 10 kronor per resa), dels finner jag det värt dessa kronor att påminna SJ:s personal om förekomsten av ”identitetslösa” resenärer.

    Skulle SJ till slut komma att kräva namn också på ”återbetalningsbara” biljetter så får jag väl hota med att köpa biljetten ombord i stället. Då kan jag visserligen inte boka sittplats, men det ger mig tillfälle att tipsa tågpersonalen om vad SJ skulle kunna göra för att reducera deras kontanthantering…

    Brukar SJ avvisa passagerare som saknar giltig biljett men ber att få köpa en ombord? Jag tror inte det, och därför anar jag att du får vänta länge på ett pilotfall som drivs till domstol.

    Anders Andersson

    03 juli 2010 at 22:24

  2. Visst efterfrågas identiteten redan vid köpet, men hur skulle SJ kunna vägra att sälja en biljett till din danske brylling Anders And? Alltså säljer de en biljett till honom. Men om han sedan vägrar legitimera sig kan de svårligen avvisa honom. Det är det fallet, att de trots allt skulle göra det som jag far efter.

    När det gäller din tidigare invändning att regeringen fritt kan ändra förordningar, så vill jag minnas att det i regeringsformen också står att riksdagen faktiskt kan ge detaljinstruktioner till regeringen avseende innehållet i sådana förordningar. Minns inte riktigt var just nu.

    viktualiebroder

    03 juli 2010 at 23:26

  3. Jag förstår inte ditt exempel (omnämnandet av en hypotetisk släkting till mig med likartat namn verkar inte ha haft något särskilt syfte). Om jag ombord på tåget har en biljett i handen med biljettköparens namn på, då är den biljetten såld av SJ på villkor att jag skall kunna identifiera mig som sagde biljettköpare. Menar du att själva köpvillkoret, att biljetten bara är giltig tillsammans med id-handling, i sig skulle strida mot förordningen?

    Jag tror inte det håller, för förordningen säger ingenting om vilka slags biljetter som får säljas, utan bara att järnvägen inte får vägra att befordra en resande som betalar fastställd avgift. Vilken den fastställda avgiften är avgör SJ, och den är inte nödvändigtvis densamma som priset för vilken biljett som helst som den resande redan har köpt.

    Om man har en ungdomsbiljett, då skall man vid viseringen kunna styrka sin ålder, och om man har en personlig biljett, då skall man kunna styrka sin identitet. Båda biljetterna är billigare än en fullprisbiljett. Menar du att SJ enligt förordningen inte heller får avvisa en 35-årig man i pokèmontröja som reser på ungdomsbiljett och på förfrågan vägrar att styrka sin rätt till biljetten?

    Jag betalar fullpris (återbetalningsbar biljett). Det står inget namn på mina biljetter, och jag har aldrig ombetts att styrka min identitet. Om man frivilligt köper en personlig biljett, då måste man väl acceptera de speciella villkor som följer med en sådan biljett?

    Jag tycker också illa om SJ:s biljettpolicy, framför allt att man förutsätts vilja köpa en (billigare) personlig biljett, men jag tror att avtalsvillkorslagen och måhända personuppgiftslagen är mer verkningsfulla medel mot denna än vad den nämnda förordningen är (de har dessutom ett mer vidsträckt tillämpningsområde än just järnvägstrafik).

    Anders Andersson

    04 juli 2010 at 00:41

  4. Beställer man biljett på nätet skall man fylla i resenärens namn. Det måste inte alls vara samma som köparens namn, utan man kan mycket väl skriva Anders And (för övrigt Kalle Anka på danska) i den rutan, för att sedan vägra legitimera sig som densamme . Vad skall de då göra? Slänga av en? Jag tror inte det. Vad skall de göra om Rick åker med en biljett på vilken det står ”Villkoret bestrides”?

    För övrigt tror jag att ditt kryphål med fullprisbiljetter snart kommer att täppas till. Som ett ”naturligt” nästa steg. För Din säkerhets skull.

    Avtalslagens § 36 om oskäliga avtalsvillkor är en slasktratt, som är ganska värdelös om man vill styra beteendet i förväg – den kan bara tillämpas i efterhand och utan någon speciellt prejudicerande effekt.

    viktualiebroder

    04 juli 2010 at 11:38

  5. Vad är det för icke-personliga biljetter Anders Andersson pratar om?
    De biljett-automater jag har använt på sista tiden (i Halmstad) har alltid frågat om mitt namn när jag köper biljetten. Ingen speciell rabatt där inte utan helt vanliga biljetter.
    Ännu fånigare blir det att automaterna i fråga även klarar av att sälja till Skånetrafikens tåg. Precis samma automat frågar då INTE efter namn.
    Om jag köper en biljett av SJ i de här automaterna 5 minuter innan tåget avgår så frågar de mig efter mitt namn. Jag blir så satans förbannad på SJ varje gång det här händer för hur i helvete tänker de? Ska jag slänga upp biljetten på blocket under dessa 5 minuter eller? Argh!!

    E-mannen

    04 juli 2010 at 15:40

  6. Låt mig då upprepa: Det står inget i förordningen om olika slags biljetter, utan bara att resenären förväntas erlägga fastställd avgift. Det står SJ fritt att sälja olika slags biljetter till vilka priser som helst och (nästan) vilka villkor som helst, inklusive priset 0 kronor mot att resenären åtar sig att bära en reklamtröja som det står ”I Love SJ” på. Det är upp till resenären att godkänna eller förkasta avtalsvillkoren, men om resenären inte vill bära någon reklamtröja så blir det inte heller någon gratisresa. Självklart kan då SJ avvisa resenären (0 kr är inte ”fastställd avgift” för resan bara för att alternativet finns i prislistan). TANSTAAFL.

    Man kan säkert diskutera med SJ:s personal om i vilken mån namnet på biljetten får förkortas, men om resenären ändå inte vill visa någon id-handling så spelar det ju ingen roll huruvida det står ”Anders And” eller ”Robert Karlsson” på biljetten. Att SJ då mycket väl kan avvisa resenären framgår väl av fallet med 13-åringen vars mobil strejkade, som du också har tagit upp?

    Ricks experiment med ”Villkoret bestrides” är intressant, och jag vill gärna veta hur det kommer att tolkas rättsligt. I och med att SJ:s automat skrivit ut en biljett med dessa ord på kan Rick hävda att det föreligger ett giltigt avtal, där SJ har accepterat att stryka det nämnda villkoret. Måhända programmerar SJ i framtiden om sina automater att inte utfärda någon biljett när resenären knappar in någon av de nyckelfraser som marknadsdomstolen anser utgör ett giltigt bestridande av någon avtalsklausul. Kanske utverkar SJ via rättsväsendet ett förhandsbesked från EU-domstolen (jag förmodar att det finns något direktiv som reglerar köpeavtal träffade via automat).

    Fullprisbiljetterna är inte ett kryphål främst för mig utan för SJ som därigenom formellt uppfyller 2 § förordningen om järnvägs befordringsskyldighet m.m. (jag erlägger fastställd avgift och får för denna en biljett utan namn på, giltig för resa utan uppvisande av någon id-handling). Skulle SJ ta bort den möjligheten så binder de ris åt egen rygg, eftersom jag då bara kliver på tåget och köper biljett ombord i stället (också det kontant). Om konduktören undrar så förklarar jag att jag nekades köpa biljett på stationen. Skulle SJ även ta bort möjligheten att köpa biljett ombord, och trots att det finns lediga sittplatser slänga av alla resenärer som anlänt i sista minuten utan i förväg köpt biljett?

    Om sedan konduktören ombord skulle be om mitt namn att skriva ut på biljetten i syfte att omgående jämföra med mitt id-kort för att kontrollera att jag inte har köpt biljetten svart av honom, då lovar jag att spela in den åtföljande konversationen oss emellan. Det blir garanterat surrealistiskt!

    Till E-mannen: Jag köper alltså mina biljetter på SJ:s försäljningsställen, av mänskliga försäljare, aldrig i automater. Ibland frågar försäljaren huruvida jag vill ha en ombokningsbar eller en återköpsbar biljett, och jag begär hur som helst alltid det senare, för den är dyrast och lönar sig därför inte att sälja vidare ”svart” (det som SJ är så förtvivlat rädda för att deras kunder skall göra). Därför behöver det inte heller stå något namn på den.

    Anders Andersson

    07 juli 2010 at 23:10

  7. Vi har här två olika saker som vi måste hålla isär. Dels att SJ vill ha ett monopol på andrahandsförsäljningen av köpta biljetter. Det är till konsumentens nackdel (och inte fördel som Datainspektionen påstod – hur nu de kan uttala sig om det. Men jag vet att du också har dina funderingar över DI:s kompetens och självbild), därför att det ökar risken med att köpa biljett, som bara SJ kan återköpa. I bästa fall mot avgift, ofta då inte alls.

    Detta är en ekonomisk inskränkning av det fria avtalet och skulle kunna hamna under oskälighetsparagrafen i Avtalslagen, eller i sig bli föremål för en reglerad kontraheringsplikt (eftersom det är ekonomiskt ineffektivt, villkoret saknar naturligt samband med produkten, till den svagare partens nackdel och SJ har ett faktiskt monopol och dessutom är statligt ägt).

    Men nu intresserar jag mig här först och främst för huruvida det har någon betydelse att det står ett namn på biljetten eller inte. Att SJ säljer biljetter under vissa (möjligen oskäliga) villkor är då inte det väsentliga, utan om de har rätt att avvisa någon som inte legitimerar sig.

    Och det tror jag inte att de har. I vilket fall vill jag se §2 förtydligat i den andan.

    Att betala extra (fullpris) för att slippa namn på biljetten tror jag är ett ytterst temporärt kryphål. Eventuellt som du säger för att nödtorftigt uppfylla § 2. Men endast de som har tillgång till ett bemannat biljettställe under dess öppettider kan använda sig av den möjligheten. Eller är beredda att betala fullpris + extra avgift på tåget.

    viktualiebroder

    08 juli 2010 at 08:02

  8. […] genom lagstiftningsarbete i Sveriges Riksdag. Jag ber därför om stöd den 19 september för att lagstifta bort SJ:s legitimationstvång, för att verka för ett annat säkerhetsparadigm baserat på redundans, långsiktighet och […]

  9. […] Om det har jag skrivit om här. […]

  10. […] Vikaliebrodern har grävt upp Förordning (1985:200) om järnvägs befordringsskyldighet m.m. där står i § 2 […]

  11. […] det gällde SJ:s personliga biljetter ansåg DI till och med att det var till resenärernas fördel(!) till och med, därför […]

  12. […] tror att SJ:s personliga biljetter redan nu strider mot Järnvägsförordningen, 1985:200. Om inte borde lagar och förordningar ändras på politisk […]

  13. […] fick personliga biljetter. Snart har vi alltså fastspända […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s