Viktualiebrodern

Nät bakom galler, del 4

with 10 comments

Bad Boys Blog – vår rätt att läsa

Varför?

För det första är det att vara inspärrad en mycket speciell erfarenhet, som relativt få av oss lär få uppleva själv. Som tur är. Och de som gjort den erfarenheten tillhör sällan de som hörs och syns i det offentliga rummet. Men erfarenheten av att vara frihetsberövad är en väsentlig mänsklig erfarenhet. Och det är människans privilegium att hon kan lära av andras erfarenheter utan att behöva göra dem själv. I teorin åtminstone…

För det andra är det, som Emily Dickinson observerade i sin dikt Success is counted sweetest, i översättning av Erik Blomberg

Bland alla stolta hjältar som denna seger vann

kan ingen tolka segern, så som den slagne kan

…så, att det ofta är intressantare att ta del av en förlorande sidas tankar än av vinnarsidans. En vinnare kan alltid nöja sig med ett ”Jag var ju bäst, juh” som förklaring, men en förlorare måste gå djupare i analysen av vad som egentligen hände. Den som kan säga med Sonny Curtis I fought the law and the law won, kan, allt annat lika, därför förmodas ha en intressantare berättelse att berätta.

För det tredje är det så, att ett rutinbaserat, cykliskt liv, med få självständiga beslut, leder till att hjärnan liksom faller till ro och får möjlighet till intressantare tankar och en större förståelse. Ett fängelseliv är per definition ett sådant liv. Att hetsa upp sig och gå till storms mot makten är enbart onödigt slöseri med energi, som merparten av de intagna klokt nog undviker.

Allra mest kreativt välgörande är det inrutade fängelselivet för den stora andelen med olika personlighetsstörningar. ADHD och kreativitet är besläktade störningar.

Därför är det inte oviktigt för oss, normalstört normalkriminella, som aldrig suttit inne, att ta del av berättelser och tankar från insidan.

Peter Jonasson, som själv satt/sitter på Kumlas säkerhetsavdelning, har beskrivit livet på insidan i uppsatsen Fängelset som samhälle (här, pdf).

Vad man måste räkna med

Det ovan skrivna innebär inte att man nödvändigtvis tycker om det man läser. En fängelsetid inleds ofta med något som skulle kunna betecknas som (det mycket missbrukade ordet) sorgearbete. Och ett sorgearbete innefattar mycket av självömkan, rationaliseringar, pekande av finger på andra och allmänt gnäll.

Och så har vi det faktum att kanske runt hälften av de intagna på fängelser uppvisar någon form av antisocial personlighetsstörning, och i en sådan ingår ett manipulativt drag. Man måste räkna med och ta höjd för detta när man läser. Men en fördel med att läsa på avstånd, är att man kan avbryta när man själv vill.

Men, som någon (hon hette Evelyn Beatrice Hall närmare bestämt) sökte sammanfatta Voltaires tankar: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.

Hur det ser ut nu

Eftersom datorer och tillgång till Internet i princip inte är tillåtet på fängelser (se del 3 i den här serien), kan intagna endast blogga via ombud på utsidan och snigelpost.

Intagna på rättspsykiatriska avdelningar kan däremot få tillstånd att blogga, men då genom ett beslut taget av medicinskt ansvarig personal. Detta är omstritt, och inte minst efter att Ulf Olsson, dömd för mordet på Helén Nilsson, skrev ett tidsinställt inlägg på sin blogg med titeln ”Epilog”, dagen innan han tog livet av sig, och sedan det blev känt att Sture Bergwall alias Thomas Quick twittrar och bloggar från Säters sjukhus, uppstod en debatt i frågan. Den moderata riksdagsledamoten Katarina Brännström skrev 2008 en riksdagsmotion med krav på att personer dömda till rättspsykiatrisk vård skulle förbjudas använda sig av elektronisk kommunikation. Det finns också en pågående utredning om den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen, ledd av Jerry Eriksson, som beräknas vara klar i april 2011. Återgiven i Falu-Kuriren säger sig Jerry Eriksson emellertid vara ytterst tveksam till att inskränka rätten att blogga och twittra.

I samma artikel får flera riksdagsledamöter från Dalarna uttala sig i frågan. Speciellt intressant att notera är den ju i liberala och integritetskretsar så högt uppburna Camilla Lindberg. Hon menar att reglerna på rättspsyk och fängelser bör överensstämma, oklart vilket som bör anpassas till vad. Jag tolkar emellertid hennes politikerlingo som att hon vill förbjuda rättspsykiatriskt intagna att blogga och twittra.

Voltaire blev inte tillfrågad.

Även finska Hufvudstadsbladet skrev om frågan, här.

Länkar

Vilka är då de som bloggar inifrån? Ja, de mest kända namnen torde vara just Sture Bergwall, alias Thomas Quick, känd från fler ställen än han nånsin varit på, numera på Säter. För övrigt medlem av Piratpartiet, enligt sin Twitter. Ulf Olsson, känd från Hörby, är tidigare nämnd. Från Hall skriver Tony Olsson, känd från Malexander. Helge Fossmo, känd från Knutby, skrev tidigare från Kumla, men tydligen(?) inte längre.

För att något modifiera underrubriken på den här posten, så har också några Bad Girls bloggat inifrån. Till exempel Sanna Bråding, känd från Tre Kronor, ute sedan februari 2009. Och Någons mamma, inifrån Hinseberg för några år sedan.

Slutord

Jag har tidigare i den här serien skrivit om Rätten att Läsa, Om Rehabilitering och om Rättsläget. Jag har i de posterna tagit upp risker och begränsningar i möjligheterna för intagna att ha tillgång till Internet. Därför har jag inte gått in på detta i någon större utsträckning i denna fjärde del. Läs dem först, innan ni dömer mig som naiv eller likgiltig för brottsoffrens lidande.

Till sist vill jag återberätta en anekdot om en svensk utbytesstudent i Missoula, Montana 1984. Vår svenske hjälte, som inte hade åldern inne, hade smusslats in på en bar av sina kompisar. På ett litet podium satt en äldre man med luggslitet yttre och plockade på en gitarr. Som många av oss svenskar utomlands, (been there, done that…) ville han gärna hävda sig och sa något halvhögt om ”fyllot som misshandlade gitarren”. Det blev dödstyst i lokalen. Svenskens kompisar skyndade sig att förklara att ”han förstår inte”, ”han är från Sverige”.

Mannen i svart lyfte huvudet och sa ungefär så här:

So, you’re from Sweden, right? I’ve been to Sweden. Played in a prison there. But you’re young. I guess you haven’t been to prison?

Yet.

Mannen i svart var Johnny Cash. Historien är återberättad (på portugisiska, här) av Maria Fabriani, en brasilianska sedan flera år bosatt i Boden. Den svenske utbytesstudenten är numera hennes man. Det svenska fängelse Johnny Cash spelat på var Österåkersanstalten, den 3 oktober 1972.

För Johnny Cash fanns det alltså två sorters människor. Sådana som suttit inne. Och sådana som inte gjort det. Än.

Jag heter Bengt Jonsson, har inte suttit inne än, utan återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Allt är möjligt. There, but for the grace of God, goes Bengt Jonsson.

Annonser

Written by viktualiebroder

19 maj 2010 den 16:17

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Piratbloggar. Piratbloggar said: Viktualiebrodern: Nät bakom galler, del 4: Bad Boys Blog – vår rätt att läsa Varför? För det första är det … http://tinyurl.com/3x2l2cx […]

  2. Intressanta och viktiga reflektioner. Vi ska skydda brottsoffer och oskyldiga, men onödig grymhet är förkastlig.

    Du har inte hela dikten av Emily Dickinson som Erik Blomberg översatt? Den är en gammal favorit från grundskolan som jag saknat länge 🙂

    jeffer

    19 maj 2010 at 19:56

  3. Hej, nej tyvärr har jag inte det. Tog faktiskt raderna helt ur minnet. Läste dem också en gång i skolan, tror jag, och sedan fastnade de. Hon hade ju så rätt har jag kunnat konstatera många gånger sen.

    I original finns den här, men jag tror att Erik Blomberg faktiskt ”förbättrade” den litet när han översatte.

    viktualiebroder

    19 maj 2010 at 20:33

  4. Tack!

    Ursprunget var bra, men Erik Blomberg var ännu bättre. Det är också min minnesbild. Får leta på något bibliotek…

    jeffer

    19 maj 2010 at 21:09

  5. […] Men den intressanta historien kan man delvis läsa om på hans blogg. Och allmänt om bloggar av fängelseklienter har jag skrivit om här. […]

  6. För den intresserade; min bloggadress är http://sturebergwall.wordpress.com/
    Sture

    Sture

    27 juni 2010 at 13:25

  7. Hej

    Du fanns redan länkad i texten, faktiskt.

    viktualiebroder

    27 juni 2010 at 19:46

  8. […] Min egen ingång i sammanhanget är att jag vill ha en ”Lex”, förslagsvis en ”Lex Margit” för Kriminalvården, eventuellt för hela rättsväsendet. Samt att Nät bakom Galler är något som intresserar mig som en Fri Kunskap-fråga, närmare bestämt ”Rätten att läsa”, betydelsen för rehabilitering, rättsläget samt intagna som bloggar. […]

  9. […] att min serie poster med titeln ”Nät bakom galler” (del 1 , del 2, del 3 och del 4) för ett år sedan legat helt i debattskugga har de de senaste dagarna faktiskt blivit aktuella […]

  10. […] menar när det gäller rättspsyk att det ligger i allmänhetens intresse att intagna får lov att blogga. Och det värdet får inte glömmas bort i sammanhanget. Däremot tror jag att den rätt som nu […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s