Viktualiebrodern

Inglasning av perronger – en virtuell säkerhet

with 18 comments

Men en reell fara

Centern i Stockholm och, tidigare, YIMBY och Fackförbundet SEKO, vill ha en inglasning av perrongerna på några stationer i tunnelbanan i Stockholm.

Anledningen är de dryga tiotalet dödsfall som inträffar per år, förmodligen främst på grund av självmord, men säkert också några olyckor och ett och annat dråp/mord.

Nu finns det några invändningar man kan göra som ger sig ganska lätt. Det blir dyrt och ingen vill betala. Och de potentiella självmördare som skulle räddas kanske ändå hittar andra vägar. Men den väsentliga invändningen gäller att ”säkerhet” återigen vill nås genom en avspärrning, genom ett fast, fysiskt och oflexibelt system.

Sådana fasta system kan skydda mot en viss, bestämd fara. Men de innebär alltid att möjligheten att flexibelt möta ännu okända faror försämras. En avspärrning hindrar rörelsen.

Vi vet inte nu hur framtida faror ser ut i tunnelbanan. Kanske måste en station evakueras genom tunneln under strömavbrott som gör att dörrarna i glasväggen inte öppnas. Kanske behöver vi i en dystrare framtid än vår egen fly genom tunnlarna, så som avloppsrören i Warszava användes under först det judiska ghettot och upproret där 1943 och sedan det allmänna upproret 1944.

Kanske förstärks verkningarna av en terrorattack genom att självdraget försvinner och hindrar ventilationen eller genom att tryckvågor stoppas. Vi vet inte.

Avspärrningsförespråkarna bryr sig som vanligt inte om mer än det problem de sett när de sett dit deras egen näsa räckt. Och så tar de den enkla vägen – Avspärrning, Kvickfix. Och Övervakning förstås.

Men vad är mest sannolikt – Att det aldrig inträffar något som vi nu inte känner till? Eller att något vi nu inte känner till kommer att inträffa?

Vi behöver inte mer av avspärrningar, kvickfixar och övervakning. Det kan ge en virtuell säkerhet, men utgör en reell fara. Vi behöver en säkerhetsfilosofi baserad på redundans/alternativ, på långsiktighet och på kommunikation mellan människor.

Vi behöver en pirat säkerhetsfilosofi.

Rösta på Piratpartiet för säkerhet och trygghet den 19 september!

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Advertisements

Written by viktualiebroder

05 april 2010 den 00:00

18 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Nu hänger jag inte med.

    Det är väl tämligen rationellt att agera på faror man vet finns och omvänt irrationellt att försöka förebygga faror man ännu inte känner till?

    Skulle man ha låtit bli att t.ex. installera säkerhetsbälten i bilar för att man inte visste om dessa kunde ställa till med oförutsedda problem i framtiden?

    Hur skulle redundans/alternativ hindra folk från att hamna på spåren?

    Christer

    05 april 2010 at 01:18

  2. Så? Självmord har varit lagligt i över 150 år. Det anges implicit som en mänsklig rättighet i FN’s mänskliga rättigheter artikel 3 (har man rätt till kontroll över sitt eget liv så måste den kontrollen sträcka sig åt båda hållen, annars är det inte ett val, och utan valmöjligheter har man ingen kontroll).

    Var är problemet? Varför kan man inte respektera folks rätt att styra över sitt liv?

    Anders Troberg

    05 april 2010 at 09:18

  3. Anders: De som vill ta livet av sig klarar nog av det ändå, men du menar att vi borde avskaffa lagar om säkerhetsbälte i bil och hjälm på motorcykel för att det ska vara upp till var och en att ta vilka risker man vill? Det får du gärna tycka om du vill, själv tycker jag nog att det känns som en lite lätt fanatisk hållning.

    Christer

    05 april 2010 at 10:15

  4. Jag tycker det känns lite farligt när folk går på kanten och det är fullt med folk på perrongen. Och ett tåg som rusar in utan möjlighet att bromsa i tid. Räcken skulle kännas tryggare, något att ta tag i eller fastna mot om man blir knuffad. Vet inte hur praktiskt det blir förvisso.

    Slasher

    05 april 2010 at 12:31

  5. Problemet i storstäder med att folk tar livet av genom att hoppa framför tåg är ju att stora delar av trafiken stannar upp helt och massvis av folk får stå och vänta. Att minska detta problem är bara bra, tycker jag, och perrongdörrar gör det svårare att hoppa. Du har helt rätt i att de kan ta livet av sig någon annanstans. Fakum är att det faktiskt är bättre om de gör det, tycker jag, för då drabbar det inte oss andra.

    Martin

    05 april 2010 at 12:58

  6. För att inte tala om hur kul det är för den som körde tåget…

    Christer

    05 april 2010 at 13:08

  7. @Christer: ”Skulle man ha låtit bli att t.ex. installera säkerhetsbälten i bilar för att man inte visste om dessa kunde ställa till med oförutsedda problem i framtiden?”

    Det är sant, men för många av de som är främst olycksdrabbade så är inte ens bilbältet ett alternativ. Personer som kör narkotikapåverkade eller gravt rattfulla har en tendens att slira vad gäller bältesnyttjandet. 🙂

    Därmed inte sagt att jag finner bälteskravet dåligt utan menar bara att exemplet är inte helt applicerbart på detta fall för vill en person ta livet av sig så gör vederbörande det. Det var ungefär så jag tolkade Trobergs svar också.

    @Martin: ”Du har helt rätt i att de kan ta livet av sig någon annanstans. Fakum är att det faktiskt är bättre om de gör det, tycker jag, för då drabbar det inte oss andra.”

    Det man inte ser mår man inte dåligt av? Det finns en humanistisk aspekt på detta som jag finner problematisk.

    För rent teoretiskt (och kanske i framtiden i praktiken) så kan man symptomfokusera bort en hel del samhällsproblem. Med symptomfokus menar jag att man genom att se till att människor inte störs, ex genom att folk tar livet av sig någon annanstans, eller får bort brottslighet, genom rigorös övervakning kanske på cellnivå, så har vi tagit bort symptomen. Bakomliggande orsaker finns dock fortfarande kvar och som kanske ställer till mer problem men som inte har tydliga symptom.

    Det troligaste är dock att problemen bara flyttar på sig eller yttrar sig på annat sätt. Jag minns på 70- och 80-talen då jag växte upp. Då var det väldigt vanligt med bankrån. Jag är inte säker, då jag inte har konkret statistik som backar upp mitt antagande, men jag tror att den minskning (rätta mig om jag har fel) som skett vad gäller bankrån har istället lett till att man inriktat sig mot värdetransporter…och kanske även andra typer av brottslighet där chanserna att klara sig är högre.

    @Christer: ”För att inte tala om hur kul det är för den som körde tåget…”

    SL-tåg eller SJ-tåg, spelar det någon roll? För den som verkligen vill ta livet av sig så är ju t-banan bara ytterligare en valmöjlighet och om vi inte tänker glasa in/underjordlägga alla bantrafik så lär vi inte lösa den ekvationen ”på riktigt”.

    Dock, det finns ett par aspekter som jag finner lämnats orörda.

    No. 1: Det kan vara så att den som hoppar framför ett t-banetåg inte bara gör det för att ta livet av sig utan för att med ett högt risktagande en sista gång ropa på hjälp. Möjligheten att någon hoppar ned på spåret och ”räddar” alternativt att självmordsförsöket misslyckas finns trots allt där vilket den normalt inte gör med ett reguljärt tåg från SL.

    No. 2: Ett samhälle som är för tillrättalagt blir inte bara begränsande i så måtto att vi vänjer oss vid att saker ska vara styrda och därför inte tänker själv i samma utsträckning som ur ett allmänt och brett perspektiv är bra. Det kan också leda till att vår egen förmåga att ”se om vårt hus” hämmas, dvs effekten av för mycket omhändertagande blir kontraproduktiv.

    Min salig far sysslade under sin livstid med mycket olika saker. En period utbildade han yrkesförare av bussar. Något han bl.a. tillämpade var vad jag själv beskriver som förtroendebaserad inlärning. När den som skulle lära sig köra bussen hade greppat det mest elementära så förlitade han sig ofta på förtroenden i så måtto att han helt enkelt satte sig längst bak i bussen och lät eleven äga situationen. Detta gjorde dels att elevens nervositet minskade. Detta gjorde också att eleven bättre tog sitt ansvar och förstod att ”nu finns det ingen som håller i handen så nu måste jag tänka själv”. De synpunkter som fanns att anmärka på märktes i många fall bättre från extrem passagerarplats än vid sidan om eleven (om jag förstod saken rätt).

    En annan aspekt på detta. När jag som 15-åring (!) började övningsköra på en avskild plats så var bland det första min pappa sade var (efter det tekniska klarats av): ”Tänk att alla du möter i trafiken är idioter!” Med detta menade han inte att alla i trafiken är idioter utan han ville få mig att inse att det är viktigt att förvänta sig det oväntade och att inte utgå från att om du följer reglerna, lär dig trafikmärken och regler så är allt grönt. Man måste ha ett allmänt hum och nyttja något slags eget tänk i alla situationer. Kanske helt enkelt anamma någon slags basal självbevarelsedrift. Vet inte hur jag ska förklara detta på ett bra sätt men om vi tar det här med fartgränser så är faran med att vi ska hålla oss strikt till en fartgräns att vi kopplar bort hjärnan och verkligen börjar tro att vi är helt säkra så länge vi håller oss 2 snäpp under 100 km/h eller vad som nu gäller. Har man lite koll på trafiken så lär man sig i stället att följa trafikrytmen och då är man oftast betydligt säkrare, oavsett om rytmen ligger över eller under vad lagen stipulerar.

    Poängen med detta är att jag vid ett par situationer i trafiksammanhang faktiskt klarat mig från riktigt svåra olyckor som jag aldrig någonsin skulle klarat mig utan den välmenande visdomen om ”alla är idioter”.

    Vad gäller det ämnet behandlar så rekommenderar jag följande artikel från Shanghai:

    How safe are our metro platform doors?

    Thomas Tvivlaren

    05 april 2010 at 17:01

  8. Äh, nu glömde jag i sedavanlig ordning något ändå. I DN-artikeln så får jag intrycket av att fackförbundet Seko agerar nyttig idiot.

    För det man lägger grunden till genom inglasade perronger är faktiskt automattågtrafik, dvs tågtrafik som är förarlös. Jag har själv åkt dylika i Singapore och i Kuala Lumpur och minns jag inte fel nyttjade de inglasade perronger. OBS! Jag tar alltså inte ställning till om det är bra eller ej utan belyser det bara ur det perspektiv som Seko rimligtvis borde ha…

    Thomas Tvivlaren

    05 april 2010 at 17:09

  9. @Thomas: undrar om du är och nosar efter ett annat problem:

    1. Vi kan inte skapa ett 100% säkert samhälle, hur vi än bär oss åt.
    2. Om vi har som ambition att skapa ett 100% säkert samhälle, kommer det dels att bli jäkligt dyrt, och dels kommer det att resultera i att folk tar större risker vilket leder till att säkerheten ändå inte ökar så mycket som man hoppats på.

    Så då är det kanske bättre att satsa på att lära folk ett säkert beteende än att ha en massa skyddsmekanismer.

    Kanske ett bättre skäl att kritisera inglasning av perronger. Och det är klart att när någon begår självmord drabbar det nästan alltid någon annan än den som begår självmord.

    Christer

    05 april 2010 at 18:07

  10. @Christer: Jo så är det ju helt klart. Någonstans måste gränsen sättas för hur säkert vi ska ha det. Och det jag försökte förmedla var väl också att strävan mot för mycket säkerhet blir kontraproduktiv (på fler sätt än ur ett säkerhetsperspektiv).

    Thomas Tvivlaren

    05 april 2010 at 20:39

  11. Manuell trackback:

    Vote 4 Pirate

    Thomas Tvivlaren

    05 april 2010 at 20:40

  12. Tomas Tvivlaren: Javisst är det så att man inte på något vi överhuvud taget löser det underliggande problemet för självmördaren. Jag håller med dig till 100% på den punkten. Grejen är att man löser, eller åtminstonne minskar ett annat problem, nämligen problemet att trafiken stannar upp. Dessutom är skydden himla bra när ungarna springer omkring av glädle i väntan på att kolla på nästa tåg som kommer.

    Martin

    06 april 2010 at 03:54

  13. Tack för alla kommentarer. Svarar imorgon onsdag!

    viktualiebroder

    06 april 2010 at 22:18

  14. #Christer
    Här handlar det om en inlåsning i ett fast, statiskt och oelastiskt system, där frihetsgraderna för att kunna agera mot framtida faror minskat. Det går inte att jämföra med säkerhetsbälten, som är dynamiska och dessutom individuella.

    Som du själv är inne på, innebär en ökande komplexitet att det blir dyrt. Jag har tidigare nämnt Joseph Tainter (kolla wikipedia) och hans tankar om en alltmer sjunkande avkastning på investeringar i komplexitet. Som jag ser det gäller det för väldigt många investeringar i ”säkerhet”. De dränerar samhällets resurser vilket försvårar att kunna agera när något riktigt farligt dyker upp.

    Arbetsmiljöskäl är jag misstänksam emot, sedan Arbetsmiljöverket användes som verktyg för att avskaffa möjligheten att betala sin biljett kontant på bussar. Men arbetsmiljö måste vägas mot andra värden.

    Det är bättre att lära människor att bedöma och agera mot faror, ja. Men den viktigaste pedagogiska effekten i sammanhanget är maktlösheten. Det blir samma effekt som med den nya typen av T-banevagnar, där väntetiden för att dörrarna skall gå upp är betydligt längre än i de gamla. Man står och väntar och känner ända in i själen att man är ett objekt, ett fraktgods. Det är en pedagogik som fostrar härskare och undersåtar. (Ebba Grön: Att sitta och glo rakt in i en vägg har aldrig vatt min stil precis)

    #Martin
    Jag håller med om att det är ett större problem att T-banan står still varje gång någon kastar sig på spåret. Summan av många människors små lidanden blir trots allt väsentligt större än för den enda. Faktum är att jag tror att många T-banesjälvmord är aggressiva, det vill säga syftar till att ge igen på medmänniskorna. Men jag vet inte vad man skulle kunna göra åt det.

    Barn på perrongen. Min erfarenhet är att också barn som normalt har myror i brallan lugnar ner sig när de väntar på ett tåg. Och någon statistik på att just barn skulle vara speciellt utsatta för att ramla ner på spåret känner jag inte till. Inget argument som förts fram i alla fall. Under alla omständigheter får vi vara försiktiga med att upphöja småbarnsföräldrar (som jag själv) och våra nojor till norm för samhällets säkerhetstänkande.

    #Thomas Tvivlaren
    Förtroendebaserad inlärning är bra! Men man måste nog göra en bedömning av vad det är för lirare man släpper fram.

    Min körskollärare gjorde mig en stor tjänst en gång i tiden när han avslutade sista lektionen med: Välkommen tillbaka på måndag!, underförstått Uppkörningen klarar du aldrig. Vilket gjorde att jag var iskall och körde upp som om jag inte hade något att förlora. Och klarade det.

    Som det står på en skylt på fiket som Robert de Niro hänger på med sina taxipolare i Taxi Driver: Be alert! The sane driver is always ready for the unexpected.

    Tack också för exemplet från Shanghai. En fluga gör ingen sommar och det är enskilt inget argument mot inglasning. Men som exempel på att det inte går att förutse konsekvenserna är det bra.

    #Alla
    En aspekt till av inglasning är att stoppen kommer att bli längre när av- och påstigning tar längre tid. Det kommer inte att vara möjligt att gå av/på snett från sidan utan enbart rakt framifrån, vilket förvandlar två parallella strömmar till en enda. Och ger längre stopp. Ed: YIMBY föreslår att glasöppningarna skall vara bredare än dörrarna för att undanröja detta problem.

    viktualiebroder

    07 april 2010 at 11:38

  15. Detta. förstår jag inte alls!

    Jag har ofta upplevt det som läskigt att folk står så nära spåret på tunnelbanestationerna, har själv ofta tagit ett par steg bakåt när jag insett att jag gjort så själv.

    Att folk tar livet av sig är inte det största problemet, även om jag tycker det är olämpligt att folk gör det just där på ett så dramatiskt sätt inför förare och passagerare. Det största problemet är att folk kan knuffa ut andra, vilket har skett, förra eller förrförra året var det två som dog så om jag minns rätt.

    Faktum är att detta är något som jag tyckt att man borde göra istället för att sätta upp alla dessa övervakningskameror som gjorts och fortsätter breda ut sig på grund av detta. Kameror hindrar ingen. Kameror räddar inga liv. Kameror kan i bästa fall fixa bevis att sätta dit den som gjorde det (och det är tveksamt om det kommer lyckas) men en kamera kommer aldrig få den döde att bli levande igen. Dessutom har kameror massa andra otrevliga bieffekter.

    Sen är det tydligen så att det diskuterats om man inte borde ha sådana här glasväggar ändå, pga av miljöskäl. Det är rätt mycket damm som rörs upp tydligen. Dock en kostnadsfråga. När det dock är en säkerhetsfråga på liv och död tycker jag det kommer i annan dager. Bara att en enda ska behöva bli mördad på detta sätt för att man inte vill lägga pengar på ett system som på inget sätt kan sägas vara frihetsinskränkande (är det en rättighet att få springa nere på spåren hur som helst, eller?) gör mig arg. Det är ett system som borde funnit där från början när stationerna i tunnelbanan byggdes!

    Till sist. Det där att systemet är oflexibelt är nödvändigtvis inte sant. Det kommer det troligen inte vara, om inte en klåpare implementerar det. Självfallet ska det finnas en nödöppningsmekanism i det fall man behöver öppna dörrarna i nödfall.

    Björn Odlund

    09 april 2010 at 02:13

  16. Jag respekterar din uppfattning men håller inte med. Avspärrningar tar bort många möjligheter att handla, betydligt fler än de man kan föreställa sig och förbereda för från början.

    Jag tycker förstås inte att det är en rättighet att springa nere på spåren. Men det är en frihetsgrad, det vill säga en trygghetsfaktor, att det är möjligt..

    Sen måste man ställa kostnad mot möjligt resultat. Att inse det är inte cynism och likgiltighet för människoliv.

    viktualiebroder

    09 april 2010 at 11:13

  17. Instämmer inte alls i detta blogginlägg. Och då ska jag inflika att jag är en varm anhängare av frihet och gav min röst till piratpartiet i eu-valet. Jag ser en inglasning av de större perrongerna som en naturlig teknisk utveckling när Stockholm nu snabbt växer. Problemen med nödevakuering vid strömavbrott kan nog lösas med nödöppnare och resten av resonemanget verkar mest gå ut på att vi inte ska skydda mot faror vi känner till eftersom okända faror kan dyka upp i framtiden.

    Mellan 15 och 20 personer begår självmord i tunnelbanan per år:
    http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_item=9458
    Ännu fler kommer ner på spåren av olika anledningar utan att dö, men orsakar ändå stora problem för trafiken. Ett stopp i tbanan resulterar i mycket stora samhällsekonomiska kostnader och irritation bland trafikanterna. Det urholkar därför också attraktivitetsgraden i kollektivtrafiken.
    De stora stationerna är idag mycket hög belastade i rusningen. Jag har själv vid flera tillfällen känt ett starkt obehag på t-centralen i rusningen på grund av trängsel kombinerad med framrusande tbanetåg. När citybanan öppnar kommer det bli ännu större flöden av människor vid t-centralens tbanestation. Rent fysiskt behöver vi därför utöka det utrymme som finns tillgängligt för väntande och passerande resenärer. Genom glasväggar kan vi ta i anspråk den skyddszon som idag finns utmarkerad. En inglasning är långt billigare än en perrongbreddning. Det är alltså inte frågan om vi ska glasa in vid t-centralen, utan hur länge vi kan vänta.

    Anders Gardebring

    09 april 2010 at 12:32

  18. Jag har funderat över att du nämner Citybanan och det ökade trycket på T-Centralen som en följd av den. Stockholms problem när det gäller trafiken (inte bara kollektivtrafiken) är getingmidjan över Stadsholmen, från Slussen till Centralen. Jag tror att en klokare investering än Citybanan hade varit att öppna fler förbindelser nord-syd, så att systemet inte är lika sårbart för störningar på just Centralen. Tvärbanan finns visserligen, men det gör nog inte så mycket till eller från. Istället för Citybanan hade jag velat se en nord-sydförbindelse i öst, till exempel mellan Nacka och Östermalmstorg, och gärna med pendeltågsspår från Älvsjö åt Nackahållet.

    Konsekvensen av att man istället satsar på att pressa ännu större flöden genom getingmidjan, blir då att det blir ännu mera kritiskt att just T-Centralen fungerar och inte råkar ut för driftstopp. Och det samtidigt som risken för driftsstopp ökar genom det ökade flödet. Då kommer sådana här förslag på fysiska avspärrningar som inglasning av perrongerna. Avsaknaden på redundans driver alltså en utveckling mot fasta/statiska system.

    Men en sådan utveckling är en ond cirkel, därför att fysiska avspärrningar minskar i sig redundansen i systemet, vilket innebär att den flyttar problemet till något annat ställe. Som perrongerna i det här fallet. Ett ställe som man kan räkna med kommer att uppleva andra, ännu oförutsedda, problem som en följd av den fysiska avspärrningen som i sin tur kommer att försöka lösas med ytterligare ett fast system/statisk säkerhetslösning. Resultatet blir i förlängningen ett oöverskådligt lapptäcke av kvickfixar. Ett lapptäcke som ger oss mindre säkerhet istället för mer.

    Jag menar att den utvecklingen måste brytas. Säkerhet kommer genom redundans, långsiktighet och kommunikation. Inte genom statiska system, kvickfixar och övervakning.

    Den säkerhetsfilosofi som råder nu leder oss till fattigdom. Både materiellt och mänskligt.

    viktualiebroder

    12 april 2010 at 15:48


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s