Viktualiebrodern

Nät bakom galler, del 2

with 10 comments

Rehabilitering och återanpassning

Jag har i en tidigare post skrivit om den grundläggande Rätten att läsa och att den rätten, med inskränkningar betingade av säkerhetsskäl eller beroende på behandling av den intagnes specifika problem, också skall gälla innanför fängelsemurarna.

Den här posten kommer att handla mindre om rättigheter och mer om den samhälleliga aspekten av att vilja minska risken för att den intagne återfaller i brott efter frigivningen och istället kan (och vill) försörja sig på hederligt vis. Den första frågan blir då

Lönar sig försök att rehabilitera?

Undersökningar har visat att påverkan på intagna under fängelsetiden kan sänka risken för återfall i brott (recidiv) efter frigivning, men då endast på vissa faktorer och omständigheter hos den intagne, så kallade kriminogena faktorer. De är till exempel

En asocial personlighet (fientlighet, vrede)

Asociala attityder och värderingar

Asocial omgivning

Dysfunktionell familjebakgrund

Svag självkontroll, svag förmåga att konstruktivt lösa problem

Drogberoende

Arbetslöshet, avsaknad av yrkeskunskaper

Några vanliga bestraffningsmetoder som inte berör några av de ovanstående faktorerna, och som visat sig också helt sakna verkan är till exempel

Hårda tag (”boot camps”, ”vatten och bröd”)

Skrämselåtgärder mot ungdomsbrottslingar (”scared straight”, vildmarksäventyr, seglingsäventyr)

Metoder ensidigt inriktade på straff

Metoder ensidigt inriktade på kontroll och övervakning

Psykologiska behandlingsmetoder som inte anpassats individuellt

Behandlingar för att höja den intagnes självkänsla

Källa till ovanstående finns här.

Fängelsevistelser helt utan behandling har visat sig öka risken för återfall i brott, och detta mer ju längre straffet är. Olika undersökningar ger olika resultat, men slutsatsen är entydig. Till exempel redovisar James Bonta i uppsatsen Offender Rehabilitation: From Research to Practice, (här som pdf) en höjd återfallsrisk vid fängelse utan behandling runt 7%, vid felaktig behandling (metoderna som inte fungerar enligt ovan) en 6%-igt förhöjd risk, medan en effektiv behandling av de kriminogena faktorerna ger en sänkt återfallsrisk med ca 30%, se figur sidan 10 i uppsatsen.

Jag tänkte inte gå in på de olika behandlingsmetoder som föreslås och till viss del används, också i svenska fängelser. Jag rekommenderar läsning av den här tidigare nämnda länken. För mitt intresse, Internets betydelse för rehabiliteringen, är i alla fall två punkter värda att gå närmare in på.

Arbetslöshet, avsaknad av yrkeskunskaper

Man behöver inte skriva långt om detta eftersom det är så uppenbart att den mesta utbildningen idag bygger på, ibland till och med förutsätter, tillgång till Internet. För att den här posten inte skall bli alltför lång, nöjer jag mig med ett citat av en anonym fånge

Tyvärr har vi ej tillgång till Internet som skulle kunna underlätta våra studier och öka valmöjligheten av distanskurser som vi då skulle kunna söka.

(citerad i Information innanför murarna- en studie av fängelsebibliotekariers uppfattningar om informationsförmedling till interner, som pdf här)

Asocial omgivning

En kriminells sociala nätverk består ofta av andra kriminella. Förutom sporadisk kontakt med kriminalvårdspersonal består umgänget också inne på fängelset av andra kriminella. Här skulle den deltagarkultur och de sociala kontakter på tryggt fysiskt avstånd som Internet erbjuder kunna öppna möjligheter för att bygga upp ett annat och mindre destruktivt umgänge. Naturligtvis med de tidigare nämnda begränsningarna för att den intagne inte skall kunna fortsätta sin kriminella verksamhet eller fastna i något missbruk. Jag tänker inte heller här gå in på detaljer utan överlämnar detta till läsarens fantasi.

Icke-kriminogena faktorer

Det kan finnas anledning att också påverka livsomständigheter hos en intagen, som i sig inte påverkar risken att återfalla i brott, men som påverkar möjligheterna att socialt fungera i samhället, och att ha en fysisk och psykisk hälsa som minskar risken för att belasta sjukvården. Att 2010 släppas ut från ett långvarigt fängelsestraff, utan kunskaper om att söka efter information på Internet, placerar före detta fångar på fel sida om den Digitala Klyftan. Att söka efter information gynnar förmågan till kritiskt tänkande och minskar aggression och frustration. Att vara utan detta kulturella kapital som Internetanvändning ger försvårar förmågan att fatta beslut och stärker en redan existerande känsla av utanförskap. På 30-talet lät Jan Fridegård sin nyss frigivne romanhjälte Lars Hård göra en motsvarande erfarenhet, med den tidens mått

Jag, Lars Hård, lärde mig i staden att gränsen mellan den ensamma människan och människorna går vid sista schlagern eller skriket.

Att under tiden i fängelse också i stort sett vara avskuren från kontakter med elbolag, bostadsbolag och myndigheter som i allt större utsträckning hänvisar till kontakt över Internet, underlättar heller inte frigivningen.

Att inte kunna bidra med sin egen röst i debatten är ett problem. som dock är störst för oss andra som missar väsentliga erfarenheter (mer om detta i en senare post).

Kriminalitet som ekologisk nisch

Slutligen, är det överhuvudtaget möjligt att utrota kriminalitet ur samhället? En väsentlig del av de som sitter i fängelse kan diagnostiseras med att ha en antisocial personlighetsstörning, APD. En sådan störning kännetecknas av

oförmåga att anpassa sig till sociala normer, visat genom upprepade olagliga handlingar

svekfullhet, lögn och bedrägeri, av lust eller för personlig vinnings skull

impulsivitet och oförmåga att planera

aggressivitet som leder till återkommande fall av misshandel och våld

hänsynslöshet för andras och egen säkerhet

En oförmåga att ta ansvar för att kunna behålla jobb eller stå för gjorda åtaganden

avsaknad av ånger över vad man åsamkat andra, visat genom likgiltighet eller bortförklaringar

Av de som sitter i fängelse visar undersökningar att mellan 50 och 75% kan diagnostiseras med APD. I hela befolkningen visar sig andelen med APD vara ganska konstant, i stort sett oberoende av kultur eller tid. Något högre i storstäder än på landsbygden. Ca 3% av män och ca 1,5% av kvinnor kan diagnostiseras med APD.

Även i ett land som USA, med en fängelsepopulation på i storleksordningen 0,75% av befolkningen (och 3,2% i någon form av åtgärd), ligger APD-delen av den fria befolkningen ungefär konstant. Man skulle därför kunna dra en obehaglig slutsats, nämligen att kriminellt beteende är en humanekologisk nisch, det vill säga att drygt 2% av befolkningen som latent kriminella är ett stabilt tillstånd, ett ekvilibrium för att använda en spelteoretisk term. Datorsimuleringar har gjorts som bekräftar detta, till exempel den här (därifrån har jag uppgifterna ovan) och den här. Skulle andelen med APD öka över jämviktstillståndet på drygt 2%, skulle brott ”inte löna sig”. Och skulle andelen sjunka, till exempel genom att fler kriminella hålls bakom lås och bom eller sociala insatser gör hederlighet mera attraktivt, skulle den ekologiska nischen snart fyllas av andra. Brott är normalt, skulle man kunna säga.

Man måste odla sin trädgård

Men att av detta dra slutsatsen att det inte lönar sig att försöka rehabilitera, vore som att säga att det inte lönar sig att sköta sin hälsa, eftersom man ändå till slut skall dö.

Men som Voltaire lät sin romanhjälte Candide säga Man måste odla sin trädgård. Och man måste sköta sin hälsa och vi måste, som samhälle, försöka utnyttja den tid vi spärrar in missdådare till att söka reformera dem. Det lönar sig nämligen.

Också har vi ju den där humanitära aspekten också, som inte bara de dryga 2%:n med APD verkar ha svårt att ta till sig…Eller också är det de 2%:n, som av en ren ödets slump själva råkar befinner sig på fri fot, som mot all vetenskap och allt förnuft ensidigt kräver hårdare tag. Av sig själv känner man som bekant andra…

Nästa post i den här serien kommer att gå igenom hur det ser ut nu när det gäller telefontillstånd och Internetåtkomst på svenska fängelser, hur dessa frågor behandlas i den nya fängelse- och häkteslagen, samt om några försök med begränsad e-post och Internetåtkomst vid bland annat fängelser i USA.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

31 mars 2010 den 14:18

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. GLAD PÅSK❗ 🙄 – önskar Josef B.

    Josef Boberg

    02 april 2010 at 00:40

  2. Det samma!

    viktualiebroder

    02 april 2010 at 10:46

  3. […] har tidigare i den här serien skrivit om Rätten att läsa och om Rehabilitering och återanpassning. I den här posten tänkte jag ta upp förslaget till ny anstalts- och häkteslag, som den 26 […]

  4. Hej! När jag nu läste vad du skrivit så kom jag att tänka på ett inlägg jag skrev alldeles i början av min bloggtid som du kan hitta här; http://blogg.aftonbladet.se/21909/2008/02/743898

    Jag tror att det enda sättet att nå framgång i någon sorts reformering av Kriminalvården är att helt enkelt visa att andra metoder än dagens är både billigare och effektivare. Tangerar detta i det här inlägget från igår: http://bit.ly/dy6tbY

    Hatten av annars för dels välskrivna artiklar men främst för uppvisat politiskt mod! Bra jobbat!

    Michael Gajditza

    02 maj 2010 at 19:35

  5. Det kanske inte är så mycket politiskt mod, för någon plats vid köttgrytorna riskerar jag ju inte direkt. Men det finns nog sådana som tror (för att de vill tro) att den som i något avseende talar för sans och måtta, dvs också då för fångars rättigheter, själv inte har rent mjöl i påsen. Låt dem tro det. Och även om så skulle vara är det bara låga människor som ser till personen och inte till sak.

    Problemet med Kriminalvården är att den översta ledningen tagit över en terminologi som låter som seriös ”penologi”, med en massa ”bra-ord”, men som de är fullt medvetna om saknar all innebörd på fältet. Det skrivs så många underlag och förs så mycket statistik över ditten och datten inom kriminalvården idag, men några resurser för att ge dessa innehåll eller följa upp saknas, speciellt med dagens överbeläggning. Kvantitet och i tid är allt, kvalitet inget.

    Men då blir det en resursfråga, och då måste man som du säger göra klart för många fler att det a) lönar sig, b) man tyvärr måste räkna med att samhällsutvecklingen trots alla goda viljor gör att fängelsepopulationen sannolikt kommer att öka, även om inte straffen förlängs. Och när politikerna försöker överträffa varandra för att åstadkomma just det, då blir kriminavården dyrare under alla omständigheter. Låt den då samtidigt bli effektiv, tack. Annars är det i verklig mening en flumpolitik.

    viktualiebroder

    05 maj 2010 at 11:53

  6. […] har tidigare i den här serien skrivit om Rätten att Läsa, Om Rehabilitering och om Rättsläget. Jag har i de posterna tagit upp risker och begränsningar i möjligheterna […]

  7. […] straff kostar mer pengar. Pengar som aldrig kommer tillbaka, om inte fängelsevistelsen är meningsfull för att minska återfallsrisken. För antisocial personlighetsstörning är förmodligen en ekologisk nisch, med konstant ca 3% av […]

  8. […] de glömmer att någongång kommer de som sitter inne ut igen. Och skall tiden i fängelset vara meningsfull, en vettig investering för samhället, då måste de komma ut bättre än när de kom in. Och då […]

    Viktualiebrodern

    02 juli 2010 at 10:03

  9. […] mig som en Fri Kunskap-fråga, närmare bestämt ”Rätten att läsa”, betydelsen för rehabilitering, rättsläget samt intagna som […]

  10. […] att min serie poster med titeln ”Nät bakom galler” (del 1 , del 2, del 3 och del 4) för ett år sedan legat helt i debattskugga har de de senaste dagarna faktiskt […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s