Viktualiebrodern

Nybildning av gatunamn – ett förslag

with 7 comments

För en deltagarkultur för platsidentitet

Sammanfattning: Jag föreslår att nya gator och platser först endast skall få provisoriska namn, till exempel nummer eller bokstäver, tills folkliga namn utvecklats och befästs i det allmänna medvetandet. Först då skall dessa folkliga namn officialiseras.

Folkliga namn och officiella

I sin uppsats Vision och verklighet – staden Göteborgs framväxt belyst av gatunamnen skriver Catarina Röjder om skillnaden mellan folkliga och oficiella namn på gator och platser. För att sammanfatta det hon skriver och dra konsekvenser av det, så karakteriseras folkliga namn av att

* De är i första hand inte avsedda som namn, utan som en beskrivning på en plats, konnoterar till den.

* De blir till namn i en kommunikationsprocess

* De blir del i en historia för platsen, en narration, eftersom de fixerar beskrivningen av platsen till vad som var karakteriserande för den vid en viss tid

* En historia kopplad till en plats ger minnen. Och minnen ger människorna en känslomässig koppling till platsen, en platsidentitet. Dessa minnen behöver inte nödvändigtvis vara självupplevda.

Som kontrast till detta fungerar officiell namngivning så, att det fattas ett beslut om vad en plats eller gata skall heta, i samband med planläggning eller -ändring. Ibland blir det samma som ett existerande folkligt namn, men inte alltid. Ofta blir det fantasinamn som ger enhetlighet åt ett område, ibland blir det ett så kallat memorialnamn för att hedra någon (normalt sett avliden) prominent personlighet. Officiella namn motsvarar inte något som kännetecknar platsen vid tidpunkten för namngivning, utan är antingen ett, rotlöst, påbud eller befäster i efterhand en eventuell historia eller person med anknytning till platsen.

Den väsentliga skillnaden för mig här är trefaldig: För det första att folkliga namn från början inte är avsedda som namn. Eftersom namngivning är en form av maktutövning eller maktanspråk, saknas en maktavsikt. För det andra sker sedan namngivningen i en kommunikativ process – andra måste acceptera och ta till sig det beskrivande ordet – kopplat till platsen – för att det skall bli ett namn. För det tredje skänker denna kommunikativa process i kombination med ordets tidsfrysta beskrivning en historia, en narration av platsen, som skapar minnen och en personligt upplevd identitet med platsen.

(Att en definition av platser, gränser emellan och, inte minst, namngivning av dem är en form av maktutövning, är något som flera filosofer skrivit om. Jag kan namedroppa Michel Foucault, Henri Lefèbvre och Michel de Certeau. Men jag är alldeles för okunnig för att redogöra för dem, och kan bara hänvisa till Rasmus Fleischers Copyriot och Christopher Kullenbergs Intensifier som brukar skriva om sådana ting. Kunde man få önska sig någon post om namngivning som maktutövning, kanske?🙂 )

Platsidentitet

What’s in a name? That which we call a rose. By any other word would smell as sweet.

(William Shakespeare, Romeo&Julia)

Inom miljöpsykologin finns ett begrepp som heter Place Identity. Det innefattar ett antal faktorer som avgör om en människa känner sig hemma och trivs på en plats. Bland dessa faktorer finns att ge namn åt platsen. Speciellt betydelsefull är place identity under uppväxten

Jag längtar hem sen åtta långa år; i själva sömnen har jag längtan känt. Jag längtar hem. Jag längtar var jag går. Men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.

(Verner von Heidenstam)

Jag tror inte att det är nödvändigt att man själv namnger en plats. Det väsentliga är att ingen annan utövat makt genom att göra det åt en. Ett namn som kommer sampackat med ett dominansanspråk kan inte skänka platsidentitet. Det kan däremot folkliga namn – namnavsikten saknas ju ursprungligen!

Shakespeare har rätt, men bara under förutsättningen att alla möjliga namn på en ”ros” är maktneutrala. Men det är de inte. Bara namn som från början inte var avsedda som namn doftar lika ljuvligt.

Och det omvända gäller också. Man kan inte få något att dofta ljuvligt genom att kalla det ”ros”. Ta namnet ”Rosengård”. Hur doftar det? Uppenbarligen inte ljuvligt för de ungdomar som med all önskvärd tydlighet demonstrerar sin felande platsidentitet genom att anlägga bränder och kasta sten på brandmännen. Inga stenar att längta tillbaka till på ålderns höst.

Skulle det vara ett steg i riktning mot platsidentitet för ”Rosengård” om plats- och gatunamnen in da Hood tillkommit fria från dominansanspråk och istället växt fram som folkliga namn?

Jag tror det. Även om det självklart inte varit tillräckligt för att lösa Sveriges alla rosengårdsproblem.

Hur namngivning sker nu

Dessa små ämbetsmän känner varken till naturens planer eller människans öden – ty det är hon som skapar det talade ordet och det talade ordet bemäktigar sig det skrivna; ….Kort sagt: Det talade ordet beror endast av sig självt.

(Louis-Sébastien Mercier: Förordet till Néologie ou Vocabulaire (1801), (min översättning) Ces petits magistraux ne connaissent ni les desseins de la nature, ni les destinées de l’homme, car c’est à lui de créer la parole, et la parole envahit tous les mots;…la parole, enfin, ne dépend que d’elle-même)

När Mercier skrev sin Néologie (förordet på franska här) ville han nog i första hand slå ett slag för språkets rätt till ett eget liv, mot det meningslösa i att en gång för alla försöka slå fast regler, vare sig det nu görs av akademier eller av domstolar. Men han hade säkerligen inkluderat de ”små ämbetsmännen” på stadsbyggnadskontoren i vårt avlånga land som försett oss med alla dessa kryddgator, instrumentstigar, fågelvägar och blomgränder.

Stadsbyggnadskontoren

Att döpa gator, platser och anläggningar får inte göras hur som helst. Många må känna sig kallade att ge förslag, men det är en utvald politikerskara som sitter på makten.

(Karin Hassler, Tyresö kommuns hemsida)

Förutom krav på uttalbarhet, entydighet och ej stötande, har på senare år också tillkommit krav på att namnen skall vara ”internationellt gångbara” och göra kommunen till ”en attraktivare plats att bo och verka i”. Platsnamn används allt mer i politiska syften. Oattraktiva platser ”fräschas upp” och får i anslutning därtill ett nytt namn, som aktivt vill skapa en historielöshet.

Men om historielösheten är problemet, är en avsiktlig historielöshet ingen lösning.

Platsidentitet finns inte med som kriterium för kommunal namngivning. Och hur skulle det kunna göra det, när dominansanspråket är det centrala?

Belägenhetsadresser

Namngivningsfrågan har också blivit politisk genom den nya lagen om lägenhetsregister och belägenhetsadresser. Därmed har många tidigare namnlösa vägar på landsbygden påtvingats namn de inte önskar, eller till och med när de inte ens önskar något namn. Några medlemmar i en vägförening i Tyresö gick ända upp i Regeringsrätten för att hävda sin rätt att inte pådyvlas ett kommunalt namn på sin enskilda väg. Förgäves, trots att lagen inte gav kommunen kompetens att namnge enskilda vägar. Men, som det står i domen, …behov av god och enhetlig officiell struktur i fråga om namngivning av både allmänna och enskilda vägar förstärker den allmänna kompetensen.

I lag (1995:1537) om lägenhetsregister står lakoniskt i §5 att …adress som fastställs av kommunen…….Fastighetsägaren skall underrättas om detta.

Så talar Makten. Om platsidentitet intet spår. Och ett exempel på hur det kan slå gavs i förra veckan från Lund, där studentområden ”underrättats” om namnändringar som kommer att innebära kostnader inte bara för studentbostadsbolaget utan också för adressändringar för de enskilda hyresgästerna.

I alla fall

But above and beyond there’s still one name left over,
And that is the name that you never will guess;
The name that no human research can discover
But THE CAT HIMSELF KNOWS, and will never confess.

(T. S. Eliot: The naming of Cats)

Att officiella namn inte alltid accepteras, visar ett exempel från den ryska enklaven Kaliningrad, före detta Königsberg i det tyska Ost-Preussen. Trots att befolkningen 1945 byttes ut och nu är helt ryskspråkig, heter staden, enligt uppgift, i lokal ungdomsslang ”König”. Man kan inte uppfatta det på något annat sätt än som en protest mot det officiella namnets historie- och identitetslöshet och ett försök att skapa platsidentitet. (Hittar tyvärr ingen länk på detta).

Ett mindre exempel från Sverige är att invånare på ön Ven i Öresund framhärdar i stavningen Hven, trots att det är 75 år sedan stavningen Ven fastslogs officiellt.

(Om jag trots allt skulle fuska lite i det filosofiska, så skulle den ovan nämnde de Certeau förmodligen beteckna de officiella namnen som en maktens strategi och ”König” och ”Hven” som de dominerades taktik. För Michel Foucault skulle ”König” och ”Hven” representera heterotopier.)

Genusperspektivet

Även om kvinnor traditionellt anses mera verbala än män, gör unga mäns utagerande och dominanssökande beteende att man kan gissa att de bidrar mer till en namngivning (som är dominans) av platser. En studie på Nya Zealand visar hur namn på platser legitimerar en maorisk maskulism. Området Vittula i Pajala, förevigat av Mikael Niemi, är också ett exempel på en maskulint sexistisk folklig namngivning.

Men då är vi tillbaka till den frihetligt sinnades eviga dilemma. Är det fria valet viktigare än att valet blir ”rätt”? Är istället ett visst mått av auktoritär dominans ett pris värt att betala för att något skall bli ”rätt”?

Och har en kvinna svårare att ta till sig ett namn med rötter i en heterosexuellt manlig föreställningsvärld, men utan dominansanspråk, än ett könsneutralt med dominansanspråk?

Som man och i den omvända situationen hade jag i alla fall utan tvekan föredragit namnet utan dominansanspråk, oavsett ursprung.

Ed: Statistiska Centralbyrån har kartlagt memorialnamn på gator i Sverige och kommit fram till att 86% har namn efter män, 14% efter kvinnor.

Ett förslag

Och Herren Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse så skulle den heta.

(2 Mosebok 2:19)

1811 bestämdes en stadsplan för Manhattan. Den slog fast att gator i nordsydlig riktning skulle kallas streets och i öst-västlig riktning avenues, samtliga numrerade från det sydvästra hörnet och uppåt (mera exakt med lutning 28,9 grader medurs). Den indelningen finns fortfarande kvar, men över tiden har folkliga namn tagit plats bredvid numren, och delvis tagit över.

Under rubriken Neologism (förklarat på svenska här) på engelskspråkiga wikipedia, beskrivs hur ett nytt ord utvecklas. Över Unstable (ännu del av en subkultur) via Diffused (vidare spritt, men inte allmänt) till Stable (blivit känt och nått innestatus, men ännu inte blivit accepterat) för att nå Dated (nått allmän språklig acceptans och för vissa till och med blivit en klyscha). För att sedan sluta sina dagar (snarare sin första cykel, allt kommer ju igen) som Passé och helt ute.

För att uppnå en större platsidentitet för de människor som berörs, föreslår jag att

namngivningen av gator och platser befrias från dominansanspråk genom att de först enbart får generiska namn, det vill säga nummer eller bokstäver

När deltagarkulturen producerat folkliga namn och dessa nått stadiet av Stable – först då skall dessa namn ersätta de ursprungliga generiska namnen och bli officiella.

Om inte ens den judiska och kristna skapelseberättelsens Herren Gud (Jhvh Elohim, utläst Adonaj Elohim) bestämmer namn över huvudet på människorna, vem är då kommunernas stadsbyggnadskontor att göra det?

(En filosofisk fotnot till: Namn och deras förhållande till det de betecknar är något som också sysselsatt filosofer. Jag passar som vanligt, men Saul Kripkes ”Naming and necessity” kan vara en ingång för den filosofiskt intresserade.)

Ed: Och så måste jag lyfta på hatten åt Allen Pred, som i sin bok Lost words and lost worlds : modernity and the language of everyday life in late nineteenth-century Stockholm skrivit om just dominansanspråken i gatunamnsreformen i Stockholm 1885. Tänk, jag hade aldrig hört talas om honom när jag skrev den är posten. Den här avhandlingen, av Carina Johansson är också intressant.

Written by viktualiebroder

24 mars 2010 den 16:02

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Denna artikel använder ett ordsnobberi på det svenska
    språket, skriv på normal svenska så att ordbok inte
    behövs eller anser du att artikeln inte skall läsas
    av medelklassen som ej har så hög skolexamen?

    ziggez

    24 mars 2010 at 18:49

  2. Den tog lång tid att skriva och blev nästan 4 A4-sidor lång.

    Tyvärr är det så att om jag skrivit på ”normal svenska” hade den tagit mycket längre tid och blivit dubbelt så lång. Eller aldrig blivit av. Och flera ord har jag faktiskt förklarat i texten eller länkat direkt till ordbok.

    Men tack för att du kommenterade istället för att bara skita i det. Jag tänker låna lite och samla i ett arkiv ”kommenterat om bloggen” om det är ok?

    viktualiebroder

    24 mars 2010 at 19:06

  3. Du som är så duktig på att lägga in svåra ord som gör artikeln onödigt svårläst borde titta på andra mästar-
    bloggar.Exempel,Thomas tvivlaren, Emma, Hax m.f.l. Det är mycket svårt att uttrycka sig så att alla förstår.
    Jag tycker att det du har att säga
    är väldig väsentligt men jag är rädd för att många ger upp på grund av ditt snåriga språk.

    ziggez

    24 mars 2010 at 19:40

  4. Funderar på att göra två versioner om det blir långt och snårigt fler gånger. En lättare och kortare som länkar till den långa för den som vill läsa mer.

    Det är knepigt att skriva om väsentliga saker. Har man för lite argument blir man bortgjord som foliehatt. Har man för många blir man ordsnobb och oläst.

    Du ska inte jämföra mig med TT, Emma och Hax…

    viktualiebroder

    24 mars 2010 at 20:02

  5. […] oväsentligt för en människa hur namnet på den plats man kallar sin kommit till. Jag har skrivit en post i det ämnet, och jag föreslår därför att vid ny namngivning av gator och platser, där det […]

  6. […] bestämmas av någon tjänsteman på kommunens stadsbyggnadskontor, som sker idag. Därför har jag föreslagit att vid ny namngivning av gator och platser skall de först enbart få provisoriska namn, för att […]

  7. […] sådant förslag har jag skrivit om här. Share […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s