Viktualiebrodern

Flaskpost från där man slängt bort nyckeln

leave a comment »

Om Sylvestre Ottou

I dessa dagar, när riksdagens ledamöter på betryggande avstånd i tid och rum från händelsen, och med löne- och pensionsförmåner säkrade från alla svängningar i utrikeshandeln, i en grandios gest sparkar in en öppen dörr, väljer jag att göra tvärt om.

Det här skall inte handla om ett folkmord långt borta och för länge sen, utan om en skyldig mördare i ett fängelse i Kamerun.

Men dessa de mycket fattiga

dem gör det mig ont att se

de får aldrig ett bröd utav Frälsningsarmén

och aldrig ett ord i Clarté

(Nils Ferlin)

När Sylvestre Ottou var 16 år gammal, hamnade han i bråk med en annan person. Han stack ner honom. För det fick han livstids fängelse. Nu har han suttit i 24 år och han har fyllt 40, ty händelsen inträffade 1986.

Jeune Afrique från 27 februari ägnade ledarkolumnen åt honom. Inte för att han skulle vara speciell, unik eller oskyldig. Utan för att han är ett exempel på hur fängelsesystemet ser ut i Afrika. Hans brev nådde redaktionen genom en nunna som är den enda kontakt han har med yttervärlden. En flaskpost.

Jag har översatt flaskposten och den är som lyder

Jag är naken, jag förgås av hunger, jag har inga pengar till en advokat, jag har förlorat nästan hela min familj, jag lider svårt. Det är sant, jag stack ner min motståndare under ett bråk, men må er förståelse förlåta mig, för jag var bara 16 då. Jag vet inte var eller genom vem som Gud öppnar sina portar för mig. Det är första gången jag skriver. I mitt land är det var och en för sig själv, och de fattiga får skylla sig själva.

—————–

Så här är det, jag bestämde mig från djupet av min cell: Jag skall berätta för er om min olycka. Om detta brev når er, vill säga.

Francois Soudan, Jeune Afriques chefredaktör, skriver sedan i en kommentar, och jag tar mig friheten att översätta den också

I dessa eländeskoncentrat som är Afrikas fängelser, är de många, dessa från rättssystemet exkluderade, glömda på livstid på botten av någon fängelsehåla. Rehabilitering, återanpassning till samhället, villkorlig frigivning – främmande ord. Vilken afrikansk Solsjenitsyn skall en dag beskriva denna tropiska Gulagarkipelag?

Så långt Sylvestre Ottou och Francois Soudan.

Jag antar att du som läser inte har suttit i fängelse?

Än.

Written by viktualiebroder

15 mars 2010 den 14:34

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s