Viktualiebrodern

Lära sig ta kritik viktigare än att lära sig ge

with 6 comments

Plikt- och aspirationsmoral. Kunna. Måsta. Och försöka.

Lon L. Fuller skriver i sin bok ”The Morality of Law” om de två olika sorternas moral. Aspirationens moral, vad vi borde göra för att nå vår fulla potential som människor. Och pliktens moral, vad vi måste göra för att alls kunna leva med varandra, som ett minimum.

Dessa två moraler ligger förstås på samma skala, som två olika nivåer. I religionens värld sammanfaller de nivåerna. Var ni fullkomliga som er himmelske fader är fullkomlig heter det i kristendomen. Och eftersom det är omöjligt för en människa att nå upp till aspirationsmoralens bud, visar religionerna på utvägar ur ofullkomlighetsdilemmat. För att ta kristendomen som exempel igen – genom att guden blir människa och dör en neslig (men tillfällig) död på ett kors, fylls gapet mellan vad vi kan och vad vi borde.

Men den lösning religionerna anvisar gäller enbart på det individuella planet. Vi får vara glada om vi någorlunda kan uppfylla pliktens bud, och akta oss för att lägga ribban för högt.

Det finns människor som vill för andras räkning flytta nivån för plikt närmare aspirationen. Vi kan kalla dem moralister.

Moralister lyckas sällan öka den genomsnittliga moralnivån i ett samhälle. Däremot lyckas de ofta göra människor skuldmedvetna och rädda för att göra fel. Människor som är rädda för att göra fel blir hämmade. Eller ger upp att försöka göra rätt.

Mänskligheten, gemenskapen, förlorar på att andelen hämmade ökar. Genom att goda idéer hindras, och dåliga inte får mothugg. För att inte tala om förlusten när andelen uppgivna ökar. För dem verkar moralismen att pliktmoralnivån sjunker.

Gemenskap i organiserad form, och Piratpartiet är en sådan organiserad gemenskap, måste ställa realistiska krav på sina medlemmar. Inte dra upp pliktnivån så högt, att människor hämmas eller ger upp.

Göran Widham och Marcus Fridholm skriver ett inlägg i hur man bör ge kritik. Det är en mycket bra anvisning de ger. Något att aspirera emot.

Men den har ett fel. Den förskjuter pliktnivån för att ge kritik uppåt. Åtminstone kan den, och kommer att läsas på det viset. Då riskerar den att hämma och skuldbelägga en för Piratpartiet nödvändig kritik.

Den gör det genom att lägga ansvaret för kritiktransaktionen helt på den som kritiserar. Och fritar den kritiserade från ansvaret att tolka och ”processa” kritiken.

Vi vet att kritik hänger ihop med känslor, att den ofta, ja oftast, framförs under känslornas inflytande, i affekt. Som Verner von Heidenstam uttryckte det

Hur lätt bli människornas kinder heta.

De döma snabba, fast de litet veta.

Detta är något vi inte kan påverka. Knappt hos oss själva (Jag kan det inte. Kan Du?). Ännu mindre hos andra. Men vi bör inte lägga tid och energi på det vi inte kan ändra. Vi bör lägga tid och energi på det vi kan påverka. (Läs gärna om Epictetus).

Vad kan vi då påverka i kritiktransaktionen: Hur vi tar emot kritik. Det bör vi lägga mest energi på att öva oss i. Att lära oss tolka ”familjerollen” hos den som kritiserar. Att översätta kritiken till ”saklighetska”. Att inte låta oss avtvingas ett svar och en reaktion omedelbart på det som vi inte har ett sakligt svar på eller förmår reagera sakligt på omedelbart, utan säga: ”Jag skall fundera på det du säger”.

Om kritikern framhärdar: ”Jag skall fundera på det du säger”.

Om han eller hon ändå inte ger sig: ”Jag skall fundera på det du säger”.

Om vederbörande då undrar: ”Jaha, och när hade du tänkt ha funderat färdigt då, då?”, svara: ”Jag vet inte”.

Skadan av att söka reglera kritik genom att förskjuta pliktnivån för att ge kritik uppåt, är större än att Piratpartiet har råd med det. Vi riskerar en uppgivenhetens och en tystnadens kultur. Och, för att citera Simon&Garfunkel: Silence like a cancer grows.

Det är kanske inte lättare, men det är för gemenskapen, för organisationen, mindre skadligt att i så fall förskjuta pliktnivån för hur vi tar emot kritik uppåt.

Mitt kritiska bidrag. Inte för omedelbart svar, utan för att fundera på.

Ett tidigare inlägg om kritik. Den gången om att ge.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Advertisements

Written by viktualiebroder

06 februari 2010 den 22:18

Publicerat i Piratpartiet

Tagged with , ,

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bengt: Tack för en bra analys. För det första skrev jag och min blggbroder inlägget tillsammans, så han borde också få del av ära såväl som kritik.

    Jag håller med dig om att kritikhantering bör hanteras även av den som tar emot kritiken.

    Däremot håller jag inte med dig om din analys av vårt inlägg som pliktetiskt. Både jag och Marcus är utpräglade sinnelagsetiker och i texten finns flera markörer för att visa att vi talar om uppsåt och strävansmål snarare än om plikter och skyldigheter.

    Det finns två viktiga anledningar till att vi startar i hur kritiken ges.
    Den första är att vi hellre sopar framför egen dörr än andras. Om någon av oss satt i styrelsen och tillhörde de kritiserade skulle vi nog vända på kuttingen.
    Den andra är att vi har att göra med en assymetrisk situation. Det är ganska få mottagar av kritik från ganska många. Om vi ska komma åt problemet utan att skapa en övermäktig situation för den kritiserade ledningen så behöver tonläget sänkas.

    Med detta sagt: vi kommer säkert att ha anledning att återkomma till frågan från det andra perspektivet.

    Göran Widham

    06 februari 2010 at 22:56

  2. Hej

    Jag har ändrat och lagt till Marcus.

    Jag medger att jag inte har hela sanningen (understatement!) Men jag ville lägga min syn. eller åtminstone EN av mina syner, på det hela i förhoppningen att diskussionen förs framåt.

    Något att fundera över. Inte minst för mig själv också.

    viktualiebroder

    06 februari 2010 at 23:03

  3. […] hela frågan utifrån den som ger kritik, men det finns ju naturligtvis en annan synvinkel — hur man tar emot kritik. Vi håller inte med Bengt i allt han säger, men det perspektivet måste naturligtvis avhandlas […]

  4. Tack för den snabba ändringen Bengt.

    Något att fundera över för oss alla. Och att tala om. samtalet gör oss smartare och kunnigare.

    Göran Widham

    06 februari 2010 at 23:19

  5. Sonys socialistlobby…

    Antipiratbyrån tycks ha gett sig in i bloggosfären. Man undrar ju med berättigad misstänksamhet med vilket syfte? Med tanke på bloggbesökares potentiella dataläckage så får ni förlåta mig om jag lite konspiratoriskt funderar kring om ma……

  6. […] publicera det man vet. Debatten nu tycks helt vara inriktad på skadorna av att publicera, inte om skadorna av att tiga. Självklart kan man skada människor genom att föra vidare skvaller, och det är förstås en […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s