Viktualiebrodern

Ideell, men inte okontroversiell

with 10 comments

Satir med verkshöjd är samhälleligt värdefullare

Efter att Thomas Tvivlaren skrivit en lång sedelärande drapa med den välkända, men alltid lika dystra, sensmoralen: Alla är lika inför lagen, men några är mer lika än andra, alternativt det mera skolgårdsaktiga ”han som sa’t, han va’t, tog Magnus Persson upp temat ”den ideella upphovsrätten” och vände det mot Piratpartiet. Som både kommentarer på inlägget klargjorde, och också Syrrans granne och Anna Troberg bekräftade, så är anledningen till att den ideella upphovsrätten inte nämns i Piratpartiets partiprogram att Piratpartiet inte har för avsikt att göra förändringar i den, skulle väljarna ge oss en sådan möjlighet.

Tor M däremot lyfter frågan om citaträtt och visar hur den hamnar i konflikt med den ideella upphovsrätten.

I samband med kandidatutfrågningen ställde Jacob Dexe just en fråga rörande den ideella upphovsrätten till alla kandidater. Jag har grävt fram och arbetat om mitt svar från den gången.

Grunden för allt samman står att finna i Upphovsrättslagen, 1 kapitlet, 3§:

Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Detta är okontroversiellt och följer just av god sed.

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes;

Landes&Posner i sin bok The Economic Structure of Intellectual Property Law menar att ideella rättigheter inte gynnar upphovsmännen, eftersom det minskar värdet av upphovsrätten som de säljer, och därmed hur mycket betalt de kan få. Endast om man ser varje verk av en upphovsman som marknadsföring som kan höja/upprätthålla värdet av upphovsmannens inkomster av framtida verk, kan man motivera att verk inte får ändras så att ”anseende eller egenart kränkes”.

Men detta är oerhört svårt att hävda i en domstol. De som ändrat verket kan hävda att anseendet i själva verket ökat genom ändringen. Och remixning är något som vi pirater tycker är bra. Det är så dagens kultur ser ut. Se också vad Thomas Tvivlaren skriver om remixkulturen.

Det är visserligen så, att om ett verk ändras, så kanske den nya versionen tränger undan den gamla. Om Fritz Langs ”Metropolis” kommer i ny färgversion så kanske den gamla svartvita inte längre går att få tag på. Den censuren, att gamla verk inte finns att få tag på, är för mig personligen ett av de starkare skälen till att vilja reformera upphovsrätten. Men en drastiskt kortad skyddstid eller att upphovsrätten på något sätt förfaller automatiskt för verk som upphovsrättsinnehavarna tjuvhåller på, skulle göra att ursprungliga versioner ändå skulle kunna vara kvar parallellt med de nya. Åtminstone fildelade i icke-kommersiella sammanhang.

Slutsats: det här ändringsstycket ser jag ingen mening med och kan tänka mig avlägsnat från upphovsrättslagen. Om upphovsmannen vill ha en sådan rätt är det en avtalsfråga i samband med att han/hon avyttrar upphovsrätten till sitt verk. Inte en upphovsrättsfråga. Och hans/hennes anseende och ära kränks inte om den ursprungliga versionen finns fortsatt parallellt att tillgå med en ny, ändrad.

ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

Här anser jag ironi/satir/kritik-begreppet centralt (i likhet med Tor M alltså). En användning för att ironisera över eller kritisera upphovsmannen själv anser jag bör vara tillåten. (När Björn Afzelius kritiserades genom att hans band Globetrotters kallades för Gubbtrötters var det en satir som, i den mån den uppfattades kränkande av honom (vilket den gjorde), åtminstone inte borde falla under upphovsrättslagstiftningen.)

Ed: Det om Afzelius satt inom parentes eftersom inte ett relevant exempel.

En ironisk/satirisk användning för att kritisera någon annan, skild från upphovsmannen. Då blir det genast svårare. Men enligt försiktighetsprincipen, menar jag att också en sådan användning bör vara tillåten – kritiken kan ju faktiskt vara angelägen och viktig. Och vem skulle i så fall avgöra att den inte är det?

En användning helt utan ironi, som när Sverigedemokraterna använde en sång av Ulf Lundell för att marknadsföra sin politik, anser jag dock vara fel. Allmänheten kan då faktiskt få intryck av att Ulf Lundell stödjer Sverigedemokraternas politik. Och det skulle vara till skada för honom. Åtminstone skulle skadan vara större än den eventuella nyttan.

Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.

Med Landes&Posner kan jag inte se att det enbart skulle vara till upphovsmannens fördel, men samhället torde kunna ställa sig helt neutralt.

Landes&Posner gör en annan intressant iakttagelse när det gäller införandet av ideella rättigheter i amerikansk lagstiftning. De kan inte påvisa någon ökad kreativ produktion som en följd av införandet, utan istället förefaller införandet, som skett på delstatsnivå, hänga samman med delstatens självbild av att vara ”kreativ” och av storleken på den ”kreativa klassen” där. Landes@Posner drar slutsatsen att den ideella upphovsrätten används som ett verktyg för att i allmänhet höja upphovsmännens status och stärka allmänhetens uppfattning om upphovsrätten, och det i en tid när den tekniska utvecklingen kommit i konflikt med upphovsrätten i allmänhet.

Jag heter Bengt Jonsson och står på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

28 januari 2010 den 16:31

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”En användning helt utan ironi, som när Sverigedemokraterna använde en sång av Ulf Lundell för att marknadsföra sin politik, anser jag dock vara fel. Allmänheten kan då faktiskt få intryck av att Ulf Lundell stödjer Sverigedemokraternas politik. Och det skulle vara till skada för honom.”

    Å andra sidan kan man kanske säga att anledningen till att folk skulle göra ett sådant antagande är att Sd måste ha inhämtat tillstånd från Lundell. Om inte Lundell skulle ha en så stark kontroll är det fullt möjligt att denna association till att det är han som står bakom Sd kraftigt skulle försvagas. Ingen skulle ju få för sig att göra en så stark koppling bara för att någon citerar någon annan för att ta ett exempel. Det finns alltså ett samband mellan gällande lagstiftning och folks associationsbanor.

    I vilket fall som helst har ju Lundell den fulla rätten att gå ut och kritisera användning av hans verk, och det borde räcka ganska långt från att avskräcka från användning mot upphovsmannens vilja.

    Hoppas förresten att ingen missförstår mig – jag är varm anhängare av den ideella upphovsrätten, men dess exakta utformning behöver inte vara huggen i sten för det.

    Tor M

    28 januari 2010 at 16:52

  2. Sd inhämtade väl tillståndet från Ulfs förlag? Och betalade för sig.

    Jag kan nog tycka att det är mycket begärt att kräva att upphovsmannen skall tvingas tränga igenom bruset för att påpeka att han/hon *inte* sympatiserar med en användning av verket. Användningen kan ha så mycket större genomslagskraft i allmänhetens medvetande.

    viktualiebroder

    28 januari 2010 at 17:33

  3. Fast var ska man i sådana fall dra gränsen?
    Jag vill minnas att det var några amerikanska musikartister som protesterade mot att deras musik användes vid republikanernas partikonvent. Är det att anse som en kränkning av den ideella upphovsrätten? Om moderaterna eller socialdemokraterna (vet inte var Lundell står politiskt) spelade hans musik, skulle det vara en kränkning då?

    Ska en domstol som fattar beslut i frågan behöva bedöma det politiska avståndet mellan upphovsman och användare? Ska en domstol bedöma att Sd rent objektivt sett är ett otrevligt parti som de flesta förmodligen inte vill förknippas med? Ska våra politiskt utsedda nämndemän sitta och göra den bedömningen?

    Förresten så tror jag inte att Lundell har speciellt svårt att tränga igenom bruset, och även mindre kända artister kan idag mycket enklare sprida sin syn via internet. Jag tror att de sociala normerna löser ganska mycket av det här.

    Tor M

    29 januari 2010 at 09:31

  4. Jag ser gränsen som huruvida användningen är ironisk, satirisk eller kritisk. Eller om den används på fullt allvar som något som förstärker budskapet användaren vill få fram.

    Jag håller med om att det där med subjektivt upplevd kränkning inte är så lyckat att avgöra i domstol, i alla fall inte via upphovsrätten. Civilmål i så fall. Men det finns en poäng i att värdet av vad upphovsmannen kan skapa längre fram faktiskt minskar, om anseendet försämras.

    Som Landes&Posner antyder, så används den ideella upphovsrätten som lite av ett slagträ i upphovsrättsdebatten, för att väcka sympati och skapa opinion för att stärka upphovsrätten generellt.

    Lundell har nog inga problem att tränga igenom bruset. Men det kan definitivt finnas andra som har det. Du talar om att de sociala normerna löser det – jag tycker att desinformation, planterade nyheter, ”guilt by insinuation” har ökat mycket under senare år. Och de sociala normerna verkar tyvärr i motsatt riktning mot att ta reda på sanningen. De flesta människor läser bara rubrikerna och de synligaste bra/dåliga orden i en text. Och sedan går drevet utan att någon är intresserad av att ta reda på det själv. Ta Donald Boströms artikel om misstänkt organstöld i Aftonbladet – oberoende av om den var bra eller dålig, bildade sig de flesta som hade en åsikt om den inte utifrån vad han skrivit, utan på insinuerande sammanfattningar av artikeln. Sen spelade det ingen roll vad han själv sa eller inte sa.

    viktualiebroder

    29 januari 2010 at 13:27

  5. Gallefoss vs Timbaland – Newsflash…

    Due to international and Internetional demand, which I hereby respectfully acknowledge, this will be my first blog-post written in English. My initial post about the injustice towards Glenn Rune Gallefoss was very well received and got a lot of at……

  6. […] jag skrivit om tidigare om den ideella upphovsrätten, här, är den ideella upphovsrätten inte okontroversiell ur ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv. Den […]

  7. […] det gäller satir och den ideella upphovsrätten, är det ett helt annat fall, som jag också skrivit om. Och där är en satirisk användning av ett verk inte tillåten enligt svensk lag. Ett verk må […]

  8. […] jag skrev där är det min övertygelse att en ideell upphovsrätt som förbjuder användning i […]

  9. […] i sak har Ingerö missuppfattat. Parodi har inget undantag i Upphovsrätten. I Upphovsrättslagen kapitel 1 § 3 stycke 2 står ej heller må verket […]

  10. […] Det här är egentligen en lag av mycket tveksamt värde. Medan vi i Piratpartiet är mycket positiva till rätten att bli nämnd som upphovsman till sitt verk, är vi en del som ifrågasätter vilket värde det här stycket har (skrivit om det här). […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s