Viktualiebrodern

Flykten från friheten

with 2 comments

Euron. Att vara anpassad i konform. Och Israels barn.

Cornucopia har skrivit två inlägg här, och här, om de återkommande propåerna för att Sverige skall ansluta sig till den europeiska valutan Euron. Han är förödande effektiv i sitt söndersmulande av argumenten som lyfts fram för en anslutning. Mycket vattenånga bland förespråkarna.

Denna vilja att bli som andra och rätta in sig i ledet, också när det är till ens egen nackdel, är något mycket mänskligt.

Det som sticker ut, vill återgå till genomsnittet. En statistiker skulle tala om regression mot medelvärdet.

Erich Fromm skrev en bok om ”Flykten från friheten”. Han identifierar där tre strategier för människor att undkomma osäkerheten som friheten från (den negativa friheten alltså) ofrånkomligen bär med sig. Den tredje av dessa strategier kallar han ”Konformism”

This process is seen when people unconsciously incorporate the normative beliefs and thought processes of their society and experience them as their own. This allows them to avoid genuine free thinking, which is likely to be anxiety provoking.

Jag ser mycket av detta konform-tänkande i argumenten för Euron, och för den delen redan i kampanjen för EU-medlemsskap 1994. I båda folkomröstningarna, den om medlemsskapet 1994 och den om Euron 2004, var gapet stort mellan ett Centrum, som inkorporerade tänkesättet i en upplevd större europeisk gemenskap och en Periferi, vars upplevda gemenskap, och därmed tankevärld, var mycket mera lokalt färgad.

Ju mera dessa båda tankestrategier användes, var på sitt håll, för att undvika ett fritt tänkandes ångestskapande, ju mera förbittrad, känslomässig och ömsesidigt oförstående blev motsättningen mellan dem. Å ena sidan obildade retards, som aldrig lämnat hembyn och var emot allt nytt – å andra sidan ett drömt (ty aldrig existerande, åtminstone inte så) folkhems dödgrävare.

Att sedan det fanns starka skäl för Periferins skepsis mot stora centraliserade strukturers stabilitet och mot deras förment goda vilja på vägen mot sin förtida undergång, det talar för att frihetsflykten ändå var ett svagare motiv på nej- än på jasidan. Åtminstone ser jag, med en mer än genomsnittligt risk-avers personlighet det så.

Flykten från friheten är ett ämne som det skrivits mycket om. Så många vetenskapliga discipliner, och så många kulturskapelser har sysselsatt sig med detta. Ett mycket gammalt exempel på konformism-vägen är från bibeln och Första Samuelsbokens åttonde kapitel. Israels barn hade dittills letts av domare. Men nu kom de äldste till den åldrade domaren Samuel och begärde

Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, som andra folk hava.

Samuel kunde inte förstå detta. Efter att ha hört med Gud svarade han de äldste vad det innebar att ha en konung över sig

Detta bliver den konungs rätt, som kommer att regera över eder: Edra söner skall han taga och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller ock skola de nödgas löpa framför hans vagnar.

Andra av dem skall han taga och sätta till sina över- och underhövitsmän och andra skola nödgas plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd och förfärdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap.

Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor.

Eder bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem åt sina tjänare;

och han skall taga tionde av edra sädesfält och edra vingårdar och giva åt sina hovmän och tjänare.

Därtill skall han taga edra tjänare och edra tjänarinnor och edra bästa ynglingar, så ock edra åsnor, och bruka dem för sitt behov.

Av eder småboskap skall han taga tionde, och i skolen vara hans trälar.

Men denna långa och övertygande utläggning av en auktoritär överhets rent-seeking -karaktär fann inget gehör

Men folket ville icke lyssna till Samuels ord utan sade: Nej, en konung måste vi hava över oss. Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.

De fick som de ville. Och det blev som Samuel sagt.

Fotnot: Anpassad i konform är en roman av Olof Moberg. En mycket märklig generationsroman för 68-generationen.

Written by viktualiebroder

16 januari 2010 den 23:10

Publicerat i Friheten

Tagged with

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. USA kopierar Ted Gärdestad…

    I min barndom så hade jag turen att av min närmaste omgivning och mina föräldrar mötas av förmaningar och vägledningar som hade som främsta grund att gynna mitt välbefinnande, min utveckling och ge ett allmänt hum om vad som är rätt och s……

  2. […] Om psykologin bakom eurokramandet har jag skrivit tidigare, här. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s