Viktualiebrodern

Ljudmiljöers affordans

with 4 comments

Om en pedagogik för en friare människa. Igen. Eller också inte.

Björn Hellström skriver i dagens SvD en mycket intressant artikel om urbana ljudmiljöer och hur de borde designas mera aktivt, offensivt istället för som idag enbart defensivt, dvs skydd mot buller. Jag är tveksam.

Ed: Och idag 100911 skriver Dagens Nyheter om påtvingad musik i just kontrollerande syfte på en järnvägsstation. ”Man får öka volymen på de delar där det finns fel individer”. Makten talar klarspråk. Också Kvällsposten skriver.

Ed2: Och Anders Mildner skriver om Muzaks utveckling. ”Ljudkonceptens seger över tystnaden”.

Därför att tyvärr tar han endast i förbigående upp maktaspekterna av ljud. Vem bestämmer? Hur mycket blir kvar åt människorna själva? Är det inte bara ännu ett sätt att förvandla fria medborgare till passiva undersåtar?

Jag menar att begreppet affordans, som jag skrivit om här, också borde tillämpas på ljud. Vilka omgivningsljud är så allmänna, så lite tvingande på tankarna och på människans inre ljud att de fostrar till frihet? Vilka är så styrande och påträngande att de styr tankarna?

Som jag skrivit i en kommentar på artikeln anser jag det vara en väsentlig försämring att moderna offentliga transportmedel så starkt undertryckt funktionsljuden (till exempel dunket mot skenorna) i ett (missriktat) försök att minska buller, att istället medresenärernas samtal och mobiltelefonerande helt tagit över.

Ed: Dagens Nyheter skriver om att en undersökning i tidningen Kupé tydligen kommit fram till att barnskrik skulle vara det mest störande ljudet ombord på tåg. Att de kan tränga igenom och bli störande är mycket en följd av undertryckandet av funktionsljuden.

Jag ser funktionsljuden som i stort sett befriade från maktanspråk (Undantaget motorcyklister som kör opluggat). Och genom sin monotoni hindrar de endast obetydligt de inre ljuden och tankarna – styr dem inte i någon särskild riktning. Tvärtom tänker man ofta bra tankar på tåg.

Så icke medresenärernas samtal. Hur ofta har vi inte haft känslan av att den egentliga mottagaren för den högljudda rösten inte är personen i andra ändan av den trådlösa förbindelsen, utan oss andra i vagnen? Hur ofta är inte andras samtal på T-banan eller tåget ett absurt/trivialt/stötande teaterstycke med oss som ofrivilliga åhörare?

Hellström nämner hur Mozart använts för att skapa lugnare miljöer som skall minska vandalismen. Utan att det finns evidens för att det fungerar i och för sig.

Men Mozart, hur komplicerade hans ljudskapelser än är, och hur gärna jag än lyssnar på dem i hemmiljö, har en låg affordans när de används som maktmedel, för att styra tankarna. I den meningen fungerar Mozart, fast på ett obehagligt sätt.

Begreppet akustisk affordans är förstås inte nytt. Men en snabb Google-sökning ger vid handen att det framförallt verkar användas i den överförda bemärkelse som begreppet affordans tyvärr fått – nämligen som ett medel att få ett föremål att tydligt signalera sin användning för en användare. Detta är i och för sig vällovligt i interaktionen mellan människa och maskin, men helt i strid med Gibsons ursprungliga avsikter. I den ”nyare” betydelsen innebär affordans att den enda eller de enda användningarna av ett föremål skall framgå tydligt. Men det iinebär ju en låg affordans enligt Gibsons ursprungliga definition, att affordans står för ett föremåls möjligheter.

Jag skulle förstås vara intresserad av om någon kunde hitta en användning av begreppet ”akustisk affordans” i den ursprungliga betydelsen.

För vad vi behöver är inte ett tydligare, torftigare och förutbestämt (av någon annan) samhälle, utan ett samhälle med en högre affordans för att bryta den auktoritära utvecklingen. Också ljudmässigt.

Jag heter Bengt Jonsson och kandiderar för nominering till Piratpartiets listor inför riksdagsvalet 2010.

Annonser

Written by viktualiebroder

11 januari 2010 den 11:19

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. USA kopierar Ted Gärdestad…

    I min barndom så hade jag turen att av min närmaste omgivning och mina föräldrar mötas av förmaningar och vägledningar som hade som främsta grund att gynna mitt välbefinnande, min utveckling och ge ett allmänt hum om vad som är rätt och s……

  2. Hm, Mozart…

    Jag ser framför mig A clockwork orange och lite ”good old ultra violence” 😀

    AE

    12 september 2010 at 00:37

  3. Ja, inte illa.

    Fast det var väl ”Ludwig van”, alltså Beethoven i filmen tror jag?

    ”Alex: It had been a wonderful evening and what I needed now, to give it the perfect ending, was a little of the Ludwig Van. ”

    viktualiebroder

    12 september 2010 at 09:22

  4. […] också en tidigare post om “Ljudmiljöers affordans“. Share […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s