Viktualiebrodern

Piratpartierna och genusfrågan, del 4

with 6 comments

En kvinnlig pirat kommer till tals

Tidigare inlägg i den här serien finns här, här och här.

Jag har översatt ett blogginlägg från Mela Eckenfels, pirat, som hon skrev den 4 september, med anledning av en annan bloggpost skriven (ironiskt nog med samma wordpress-skin som jag använder…) av en manlig feminist som drog slutsatsen att Piratenpartei var sexistiskt därför att endast ca 10% var kvinnor. Och därför att också de kvinnliga piraterna kallades för Pirat och inte den kvinnliga formen Piratin. Och det utan, eller med nästan inga, nyanseringar. En ganska vågad slutsats på ett så bristfälligt underlag, måste man säga. Och den grövsta kritiken av PP jag sett av någon feminist.

Jag tyckte den här bloggposten var så intressant att jag översatt den (med författarens godkännande förstås). Och det av två skäl.

För det första redogör hon för en frigörelseprocess. Frihet är aldrig, och kan inte vara en ”free lunch”. Den kräver alltid arbete. Och det är en universell mänsklig erfarenhet, inte specifikt kvinnlig.

För det andra för hon fram sin åsikt i form av en berättelse. Det är en tes inom feminismen att män och kvinnor har olika kognitiva stilar, där män hamrar fram logiska argument, det ena efter det andra, medan kvinnor når samma resultat genom att berätta en historia.

På sätt och vis avvisar och bekräftar Mela på en och samma gång den feministiska retoriken… Det är vackert, tycker jag 🙂

Mela har ordet:

Det som stör mig mest med den här artikeln (efter att ha läst den en andra gång) är påståendet (bara nätt och jämt dolt) att de kvinnliga piraterna skulle ha låtit sig bli överkörda av den stora massan av manliga pirater, och blivit påtvingade att bli kallade för ”Pirat”, istället för den kvinnliga formen ”Piratin”. Och att trycket av mansövervikten skulle ha gjort att en speciell ”kvinnoanpassning” av partiet inte blev av.

Detta påminner mig tyvärr alldeles för mycket om inställningen som man ser i ”Emma” (Ed: tysk feministisk tidskrift) som helt frånkänner kvinnliga sadomasochister förmågan att tänka själva, och menar att de är dumma våp som förbländats av manlig maktunger och som därför måste bli räddade.

I alla samtal i den här frågan som JAG har deltagit i i partiet, så kom förslagen på kvinnliga arbetsgrupper och nätverk och liknande från manliga pirater och blev sedan avvisade av de kvinnliga piraterna.

Jag vill ha självklar jämställdhet istället för feminism. Varje kvinnlig pirat tänker själv.

Vi måste inte bli räddade

Vi vill inte bli räddade.

Förstå det och förstå att vi ser ”kvinnopolitik” som ett instrument från förra seklet, som cementerar olikheter istället för att undanröja dem.

P.S. För att inte säga någonting om feminismen

P.P.S. Ytterligare några personliga ord

Som tonåring hade jag stora problem med min identitet som kvinna. Men kvinnoidentiteten var inte det egentliga problemet, utan att vara kvinna i det här samhället. Det ställdes krav på mitt beteende och på mitt sätt att vara som jag varken ville, eller kunde, uppfylla. ”Det är farligt för en ensam kvinna att röra sig i mörkret…” var bara en av dessa inskränkningar som jag för min del inte ville ta till mig. Jag lät mig inte hindras av det. Jag lät inte rädslan för min kvinnliga svaghet bestämma mitt liv. Jag ordnade min vän- och bekantskapskrets så, att det faktum att jag var kvinna inte spelade någon roll. Jag valde ett yrke, som för kvinnor är ack så ovanligt. Det spelade ingen roll. Jag är en person och blir accepterad som sådan. Min omgivning värderar inte mina ord efter om de kommer från en man eller från en kvinna. De kommer från en person, som alltefter hur vettigt det är som jag säger, blir mer eller mindre tagen på allvar.

Sedan dess har jag inte haft några problem mer med mitt födelsekön.

Och nu kommer NI och vill tala om för mig att jag är annorlunda och att jag skryter och stoltserar med min ”annorlundahet”?

Är det för farligt för mig i jämställdhetsmörkret i Piratpartiet?

Så långt Mela Eckenfels.

Jag heter Bengt Jonsson och kandiderar för nominering till Piratpartiets listor till riksdagsvalet 2010.

Annonser

Written by viktualiebroder

29 december 2009 den 21:30

Publicerat i Feminism, Piratpartiet

Tagged with ,

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] I nästa post kommer som sagt en översättning av en bloggpost av Mela Eckenfels. […]

  2. oh vad bra du skriver bengt o också Mela hoppas du kan förmedla det till henne o piratenpartie. Så länge vi jobbar för samma mål o sak så är det viktigare än allt annat oavsett om vi är olika och gör det på olika sätt är alla värda att tas på allvar uppmuntras och hjälpas att nå sin potential.
    Hoppas se fler intressanta inlägg från dig.

    Peter

    24 januari 2010 at 21:15

  3. Hej Peter

    Tack, jag slickar girigt i mig beröm. 🙂 Jo jag skrev till Mela varför jag ville översätta det hon skrivit när jag frågade om det var ok. Annars har jag bara försökt återge debatten så sakligt jag kunde. Jag trodde (och tror) att det hjälper en diskussion som kanske kommer, eller pågår, om man först har klart för sig hur andra resonerat tidigare. Det går kanske att undvika de värsta missförstånden då.

    viktualiebroder

    25 januari 2010 at 09:33

  4. Jag besitter inte förmågan, Bengt, att bedöma din översättning av Melas tyska text ord för ord och den eventuellt kontextuella meningsskiljaktigheten mellan hennes och din mening. Med den reservationen inför vad som går och står önskar jag ett klarförande och jag ber samtidigt på förhand om ursäkt för min polemiska tonart. Jag får inte tag på något bättre uttryckssätt just nu.

    Du beskriver att Mela skriver: ”Som tonåring hade jag stora problem med min identitet som kvinna, Men kvinnoidentiteten var inte det egentliga problemet, utan att vara kvinna i det här samhället.”

    Jag har inget problem med pensionärsidentiteten, utan att vara gammal och förbrukad arbetskraft i det här samhället. Jag försöker lösa det genom att söka upp och tala med människor i min omgivning som ser mig som person med mina möjligheter, en medmänniska och inte enbart som arbetskraft, förbrukad och gammal, till för enbart deras hjälp, Men jag gör det inte bara inskränkt till min egen omgivning, och inte bara med gamla som inte har kvar sin arbetskraft, utan även med dem som är gamla och har sin arbetskraft eller är unga utan arbetskraft. Det har visat sig att vi har något gemensamt och annat inte och vi finner i regel att bästa hjälp vi kan ge och få är den som leder till självhjälp dia logos.

    För att undvika de värsta missförstånden så är jag en förhållandevis pigg pensionär, lat men hjälpsam.

    Däremot har jag svårt, att förstå varför Mela inte vill bli accepterad som kvinnlig person, sedan hon kommit underfund med i vilken omgivning hon kan leva ut hur hon vill i det här samhället som person. Om hon inte får vara kvinna, vad är det då för mening med att vara person, ja, att vara bara identiskt med en sekt av omgivningen?

    Vi säger inte alltid vad vi menar och menar inte alltid vad vi säger.

    Nils Ivar Tenmann

    27 december 2011 at 17:59

  5. #Nils Ivar

    Att bygga upp sin identitet är något där vi människor alltid står ensamma.

    Men jag tror att många tar en kortare väg genom att klä sina existentiella funderingar i någon av de ideologiska klädedräkter som cirkulerar i just den tid man råkar leva. Är man kvinna och på ett mänskligt sätt förvirrad kanske man naturligt tar på sig den feministiska koftan? Den som säkert vet med sig att hon/han ”alltid sytt sina egna kläder” kan kasta första stenen.

    Därmed inte sagt att ”att vara kvinna i det här samhället” inte skulle vara ett faktiskt existentiellt problem. Men i det enskilda fallet går det förstås inte att avgöra.

    Jag tyckte bara, om jag nu minns rätt, att Melas berättelse var intressant eftersom den hamnade någonstans mitt emellan radikalfeminismen och förnekandet av könsroller över huvud taget. Att den erkände att identitetssökande (och livet) är en pågående kamp. Inte någon stelnad sanning.

    Självhjälp via logos… Den var bra. ”There is nothing to cure the senses but the soul, just as there is nothing to cure the soul but the senses” skrev Oscar Wilde.

    viktualiebroder

    28 december 2011 at 10:08

  6. ”Att bygga upp sin identitet är något där vi människor alltid står ensamma.”… eftersom (undrar jag i så fall) ingen identifierar sig en-samt ståendes utan särskilt sam-band till någon syn-barlig eller till-hör-ig släktting genom en mer eller mindre logisk sammanhängande berättelse… i mer eller mindre personligt spännande men allmänt vanemässiga ”klädedräkter” som ordet för orden ”vi människor alltid” ideologiskt metaforiserar, som sagt var dia logos… eller?

    Nils Ivar Tenmann

    16 maj 2012 at 05:38


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s