Viktualiebrodern

Upphovsrätten del 1

with 2 comments

Termodynamiken och egendomsbegreppet

Av termodynamikens andra lag, den om den ökande entropin, följer det självklara: Saker slits. Saker går sönder, om de inte underhålles. Och de fortsätter att vara sönder om de inte lagas. Ju längre det dröjer innan de lagas, ju mer sönder blir de. De kräver en ansträngning för att få, och behålla, sitt värde.

Nu är det också så med saker, att det ofta inte går att njuta av dem direkt. Det förflyter en tid mellan ansträngning och njutning. Processer tar tid. Men om den som anstränger sig sedan inte blir den som får njuta? Vilken motivation har han då att anstränga sig? Men om ingen anstränger sig, får heller ingen njuta.

För att nå en lösning på detta dilemma har människan skapat äganderätten, en förbättring från den rena fysiska styrkan som fördelningsprincip av goda ting. Tanken är att den som anstränger sig skall ha en *rimlig* (inget är säkert) förväntan på att han/hon själv, eller nära och kära skall få njuta frukterna som förhoppningsvis följer på ansträngningen.

Allmänningar, där alla äger allt gemensamt, har förstås också fungerat under historiens gång. Men inte beständigt. Förr eller senare drabbas allmänningar av tragedier. Också relationer mellan människor slits och går sönder, som bekant.

Äganderätten har därför, på gott och ont, visat sig vara den mest stabila förvaltningsformen av fysiska ting och den som maximerat njutningen av desamma.

Nu finns det en social konvention, med några hundra år på nacken, som i de stora europeiska kulturländerna gått under namn som Intellectual Property, Geistiges Eigentum, Propriété Industrielle etc. Intellektuell eller andlig egendom.

Men är det här verkligen frågan om egendom? Immateriella verk är förvisso skapade genom ansträngning, men de slits inte. De går inte sönder. De behöver inte underhållas eller repareras. Visst kan de förkomma och gå förlorade. Men det beror i så fall inte på verket i sig, utan på bäraren av det. Och i abstrakt bemärkelse kan förstås exempelvis ett musikstycke bli slitet, ”ute”. Det märkliga är då att verk som så sent som igår var ”utslitna”, imorgon likt Fågel Fenix kan uppstå fräschare än någonsin tillförne. Det räcker att en generation kommer och går däremellan.

Vi ser därför att det för den framtida njutningens skull inte behövs, inte är meningsfullt med en äganderätt för immateriella verk.

Däremot kan i tiden och omfånget begränsade ensamrätter för att *uppmuntra* till skapande vara en lämplighetsåtgärd i ett samhälle som vill optimera kulturskapandet och därmed, i någon mån, ”njutningen”. Men mer därom i en senare post.

Jag kandiderar som Bengt Jonsson för nominering till Piratpartiets listor till riksdagsvalet 2010.

Written by viktualiebroder

17 november 2009 den 20:40

Publicerat i Kandidatur, upphovsrätt

Tagged with ,

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] * Upphovsrättsreform. […]

  2. […] tror att allt detta snömos och struntprat om ”intellektuell egendom” (se också den här posten) är en följd av dessa svårigheter att kvantifierbart och evidensbaserat motivera […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s