Husrannsakan kräver ”skäligen misstänkt”

När skall en bloggare röja sin kontakter?

Bloggaren Fjordman, som den ökände missdådaren Breivik anfört som inspirationskälla, trädde som bekant fram och ställde sig till polisens förfogande för att berätta vad han visste. Vilket tydligen enligt honom själv inte var något alls.

Han fick då se polisen söka igenom hans bostad och beslagta samtliga datorer. En dator, med känsliga kontaktuppgifter till personer som Fjordman på goda grunder ansåg inte kunna ha med dådet att göra, och som han kände ett ansvar för att inte röja, gömde han undan i en förvaringsbox. I Svenska Dagbladet (Dagens Nyheter skriver också) citeras han

Det är inte på grund av att jag har något att dölja utan mest för att jag ansåg det som ett litet för stort ingrepp i privatlivets helgd. Jag brevväxlar dessutom med andra personer som skriver under pseudonym, och jag är lojal mot dem och skyldig att försöka skydda deras anonymitet så gott jag kan

Polisen tvingade honom då att, under hot om tvångsmedel (=åtal och straff) plocka fram denna dator. Vilket är lite anmärkningsvärt, när de samtidigt påstod sig se honom som vittne.

Polisen genomförde alltså en husrannsakan hos Fjordman. I svensk rätt (jag känner inte till norsk) krävs emellertid för husrannsakan minst misstankegraden ”skäligen misstänkt”. Då måste, enligt wikipedia, gälla att

Konkreta, objektivt underbyggda omständigheter föreligger som med viss styrka talar för att en viss person har begått den gärning som misstanken avser.

Jag undrar vilka konkreta och objektivt underbyggda omständigheter som kan anses gälla för Fjordman i det här fallet. Utan att ha läst honom (jag tycker det här antiislamlimvurmandet är intellektuellt ointressant och leder till konspirationsteorier och psykotiska vanföreställningar med potentiellt förödande följder. Vilket det som bekant också fått, på nivåer som får Breivik att framstå som en småhandlare), har jag inte fått intrycket av att han någon gång uppmanat till våld, åtminstone inte till utomrättsligt våld (Fjordman vill förstås om jag förstått saken rätt på rättslig väg förpassa muslimer ur Norge, de som inte vill ”assimilera” sig åtminstone)

Dessutom har jag full förståelse för att Fjordman önskar skydda andra personer han haft kontakt med – förutsatt förstås att han vet med sig att där inte kan finnas någon annan av Breiviks kaliber. Som bloggare känner han en moralisk skyldighet att inte röja källor. (Det vore förstås en annan sak om han misstänkte brottslig verksamhet.)

Men den rätten till skydd av källor finns inte för bloggare så som den finns för journalister.

Sammanfattningsvis finner jag det anmärkningsvärt att den norske åklagaren på de lösa grunder som framkommit i pressen kan besluta om husrannsakan hos Fjordman. Kanske skall man se det som en följd av den changsering, urartning, av rättssystemet som följer av det permanenta undantagstillståndet. Om inte annat kan det få människor att tveka träda fram som vittnen, om det innebär att de själva blir betraktade som skäligen misstänkta.

Jag finner det också anmärkningsvärt att Fjordman så lätt gav efter och överlämnade datorn med känslig kontaktinformation till polisen. Han har visserligen familj, vilket förstås gör hotet om tvångsmedel mera verkningsfullt.

Men skall man verkligen göra så i ett läge när man inte tror att det skulle föra polisutredningen framåt, men däremot skada människor som litat på en?

Jag tycker Fjordman handlade oetiskt när han överlämnade datorn. Och jag hoppas andra bloggare, oberoende av kulör, tycker det samma.

Men kanske är jag ensam om den åsikten. Det kanske är som i Strindbergs dikt ”Sångare”, fast utbytt till ”Bloggare”

Bloggare!

Må smäktande serenader i månsken tystna!
Fast ljuset ännu i fönstret brinner,
har idealet dock lagt sig i varma lakan.
Hon börjar bli gammal, den gamla sköna

     och håller på nattron!

Har bloggidealet om yttrandefrihet och skydd av källor lagt sig i varma lakan?

Ed: Se också Anders Larssons uppsats om gällande rätt när det gäller husrannsakningar.

Godnatt ord.

Ge oss kajerna åter!

Riv upp tillträdesförbudet till hamnanläggningar

Yasri Khan skriver i Svenska Dagbladet om den nya situation som uppstått efter Bin Ladins död. Ge oss åter de civila rättigheterna!

Om nu alla dessa avspärrningar och övervakningsåtgärder genomfördes med motiveringen att vi hade ett undantagstillstånd i världen efter 9/11, då måste vi väl snart kunna se ett ljus i änden av tunneln och börja planera för ett normaltillstånd igen?

Östen Warnerbring beskriver i en sång vilket enormt intryck det gjorde på honom som liten påg när han lördagen den 5:e maj 1945, efter att de tyska trupperna i Danmark och Norge kapitulerat, åter kunde se ljusen från Köpenhamn.

Det var en lördagsafton på våren 45

Jag hade vart i Limhamn och hälsat på en vän

Jag cyklade längs stranden och kom till Ribersborg

Och Sundet låg så mörkt och kallt som om det hade sorg.

Då såg jag plötsligt ljuset det kom från Köpenhamn

Det skimra som en pärlband längs hela Sundets strand

Jag kunde inte minnas att jag hade sett det förr

För mig var den danska sidan en stängd och bommad dörr

När Danmark ockuperades 1940 var Östen sex år gammal, och när det slutade hade han hunnit bli elva – en enormt lång tid i ett barns liv.

En av de upplevelser som togs ifrån oss i efterdyningarna till 9/11 var hamnarna! Att vandra längs en industrikaj blev omöjligt och Streng Verboten! Trots att de bor i städer där ännu handelsfartyg trafikerar, där det lastas och lossas (om än mest i containerform), har många barn nu aldrig sett en kaj.

I den hamnstad jag växte upp i var hamnen, med båtar, måsar, kranar och varvet (varvet!) en viktig plats – en plats med en mycket speciell skönhet, en mycket speciell atmosfär. Man gick dit för att ”titta på båtarna” från fjärran länder. En plats för mångfald och biodiversitet.

Här är hamnen så stor, så stor

och där finns båtar och kranar

De griper kring med sina klor

om lådor, buntar, bräder och balar

Här lastas av och här lastas på

här hissas flaggor och vimplar,

Till fjärran länder våra båtar ska gå

vi står på stranden och väntar  (Okänd, Barnens Ramsbok)

Det är förstås så, att logistiken i hamnarna förändrats mycket sedan 60-talet. Och inte är hamnar någon speciellt lämplig miljö för barn heller. Men ändå…

Det kommer av allt att döma att fraktas mera gods per båt i framtiden. Också styckegods längs den svenska kusten – kustsjöfarten kan komma tillbaka i energikrisens spår. Då kommer det också att öppnas fler hamnar för sjöfarten.

Jag skulle önska att nu hamnarna kunde öppnas igen också för den fria mänskliga rörelsen. Låt oss åter få vandra längs kajerna utan avspärrningar och utan kroppsvisitering eller identitetskontroll! Riv upp  EU-förordningen 725/2004 (speciellt stycke 14 Sjöfartsskydd i hamnanläggningar)! Riv upp ISPS!

Eller var talet om tillfälliga undantag i kampen mot terrorismen bara en lögn? Ytterligare en av många? Blev undantagstillståndet permanent och istället ett normaltillstånd? Krigets första offer är sanningen…

Du lögnar.

Arbetar man i regeringskansliet kanske på en generell svensk undantagslagstiftning? Som en normalitet, fastlagd i grundlagen? Det finns rykten i den vägen… Kaj Karlsson twittrade den 19 april

Finns indikationer att regeringskansliet arb. med frågor kring undantagslag och grundlagsändringar vad gäller krisberedskap och -hantering.

Nej, låt dagens barn få uppleva det Östen Warnerbring fick uppleva 1945! Öppna hamnarna! Mr Obama, öppna dessa grindar! Mr Obama, riv ner de ”antiterroristiska skyddsvallarna”!

Låt inte Avspärrning, Förbud, Kontroll bli ett normaltillstånd. Låt undantagstillståndet få ett värdigt slut.

Men att ta ett steg tillbaka från övervakning och avspärrning utan uttalad solnedgångslagstiftning har visat sig vara svårt.

Därför behövs en sådan lagstiftning.