Mäns dödlighet förebådar samhällsförändringar

I Sovjetunionen och kanske i Sverige

En notis i dagens SvD förtjänar uppmärksamhet. Dödligheten för unga män sjunker inte längre, utan ökar till och med. Det är ett mönster som känns igen från tiden före Sovjetunionens fall. Redan tio år före, i början av 80-talet, noterades att dödligheten för män, i synnerhet unga män, började öka.

Sovjetunionen fall innebar en brutal övergång från ett dysfunktionellt samhälle med socialistiska förtecken till ett i det närmaste lika dysfunktionellt samhälle med marknadsliberala förtecken. Den övergången fjädrades framförallt upp av att männen justerade sin medellivslängd från 65 till 57 år under loppet av sju år, mellan 1987 och 1994 (fast sedan ökade den långsamt igen).

Skall man då se trendbrottet för dödligheten bland unga män i Sverige som ett förebud om saker som skall komma? Ja, det är fullt möjligt som jag ser det. Vi har nu ca 20 år kvar av en världsmarknad för oljeprodukter. År 2030 kommer de nu oljeexporterande länderna att behöva allt de kan utvinna för sin egen konsumtion. Vad gör vi i Sverige då?

Det mesta talar, dessvärre, för att den övergången till Livet Efter Oljan blir lika smärtsam som Livet Efter Sovjetunionen blev för dem som drabbades. Och den största bördan kommer sannolikt männen att bära, på det vanliga manliga sättet, det vill säga genom ett mera asocialt beteende, genom ökat våld och alkohol- och drogmissbruk.

Men den utvecklingen kommer också att öka riskerna för ett annat och mera auktoritärt samhällskick än det vi nu har. Och om detta auktoritära styre då har tillgång till i det närmaste obegränsade övervaknings- och kontrollmöjligheter blir det mycket obehagligt för oss alla.

Det är därför ytterst viktigt att vi motar Olle i grind och vrider övervakningsinstrumenten ur händerna redan på dagens överhet. Därför att övervakningssamhället leder, i sig till fattigdom och kastar oss in i en ond spiral av misstroende, fattigdom och våld.

Men säkerhet inför en framtid vi inte vet något om nås bäst genom redundans, långsiktighet och kommunikation. Inte genom låsta system/Apartheid, kvickfixar och övervakning. Jag ser detta som skillnaden mellan pirat säkerhetsfilosofi och den som de högljudda står för. Som Thomas Bodström, Beatrice Ask, Johan Pehrson och Dick Erixon, för att nu bara nämna några med hög svansföring och låg förankring i evidensbaserat säkerhetstänkande.

Rösta på Piratpartiet den 19 september för Säkerhet och för ett Öppet Samhälle!

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Ännu mer goda pengar efter dåliga

Avspärrning, Förbud, Kontroll. Och krig!

Folkpartiet vill rusta upp Afghanistanstyrkan. Man får gratulera talibanerna, vars beprövade taktik just går ut på att provocera fram dyra motreaktioner på, förhållandevis, billiga insatser.

Biståndsminister Gunilla Carlsson går in och tar SIDA i örat för att de gör en saklig bedömning av var biståndspengarna används bäst.

Men vi behöver inte mera sådant säkerhetsflum. Vi behöver mera saklighet och analys av var pengar gör mest nytta. Såväl i säkerhets- som biståndsfrågor. För en kameral säkerhetspolitik!

SL kapprustar på sitt håll med en högre spärr i Stockholms tunnelbana. Det kommer förstås inte att räcka, ty aldrig kan själens längtan stillas (Wilhelm Ekelund). Avspärrning, Förbud, Kontroll som ångestdämpande medel kräver ständigt högre doser. Vad kommer härnäst?

Landskrona och Malmö får nej till kameraövervakning på allmän plats. Stockholm får ja. Det är bra att Landskrona och Malmö får nej, därför att kameraövervakning är ett slag i luften, , som inte fungerar så länge som förövare ändå inte kan skiljas från oskyldiga. Och eftersom övervakning ständigt kräver mer och mer av samma sak.

Denna flummiga säkerhetspolitik för oss till allmän fattigdom. Vi måste bryta den utvecklingen. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen!

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Rätten att försvara sig och de sina, om nödvändigt med våld

Alla folks frihet, hela världens fred

På förekommen anledning vill jag meddela att jag anser det rätt att, om nödvändigt med våld, försvara sig själv och de sina. Det vill säga om Sverige skulle bli angripet och ockuperat av främmande makt, skulle jag sälla mig till dem som sökte ändra på det förhållandet. Och efter bästa förmåga bli en ”förövare”, som nyspråksordet för dagen synes vara för dem som är framgångsrika i en frihetskamp.

Som en moralisk konsekvens av detta erkänner jag alla andras motsvarande rätt att med våld försvara sig mot inkräktare som kommit till deras land med vapen i hand. Och ser gärna att de når framgångar, därför att dessa framgångar minskar incitamentet generellt att med vapen i hand och med hot om våld inkräkta på andras frihet. Och ökar vår trygghet i Sverige.

Ofta avfärdas den som vill föra fram moraliska argument som ”höger”. Den här gången avfärdas den som sålunda ser Afghanistankriget ur moralisk synvinkel som ”vänster”.

Konsekventa ståndpunkter låter sig inte placeras på höger-vänsterskalan.

Handväskor, skor och politik

This handbag kills fascists. Ta på Dig skorna.

Hans Runesson tog en klassisk bild under en nazistdemonstration i Växjö, tidigt 80-tal. Kvinnan visade sig sedan ha personlig erfarenhet av den tyska nazismen, därav reaktionen. Det var en politisk handväska.

Förre filippinske presidenthustrun Imelda Marcos hade en garderob med  888 handväskor och 1060 par skor. Det var politiska handväskor. Och skor.

Zambias förre president Frederick Chiluba hade 100 par skor, de flesta av italiensk och brittisk tillverkning. Hans hustru hade några handväskor. Och ännu fler skor. De handväskorna och de skorna var likaså politiska.

Oppositionsledaren, med en i enlighet med funktionsbeskrivningen anpassad lön, använder sitt aktuella välstånd för att i efterhand ge sig själv en lycklig barndom, genom att konsumera statusmarkören  ”dyr handväska”. Därför att hon kan.

Det är däremot inte en politisk handväska.Trots Göran Greiders försök att göra det till det. Att med utgångspunkt från en handväska dra långtgående slutsatser av konsumismens nedsippring genom samhällslagren, är en banalisering och en trivialisering av politiken som dels visar oss att vi nu gått in i ett valår, dels ännu mer visar relevansen i Piratpartiets, till det yttre, begränsade program.

Medborgarrätt, Fri kunskap å ena sidan. Handväskor och armbandsur på den andra. Tänk själv.

Så ta på dina bästa skor och häng din finaste handväska över armen den 19 september och rösta på Piratpartiet för grundläggande demokrati- och medborgarrättsfrågor! Då motverkar du politikens trivialisering och stärker det samhälle du lever i. Och, ännu viktigare, det dina barn får i arv.

Fotnot: ”This machine kills fascists” (bläddra ner) text som Woodie Guthrie hade skrivit på sin gitarr.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Ping

Ljudmiljöers affordans

Om en pedagogik för en friare människa. Igen. Eller också inte.

Björn Hellström skriver i dagens SvD en mycket intressant artikel om urbana ljudmiljöer och hur de borde designas mera aktivt, offensivt istället för som idag enbart defensivt, dvs skydd mot buller. Jag är tveksam.

Ed: Och idag 100911 skriver Dagens Nyheter om påtvingad musik i just kontrollerande syfte på en järnvägsstation. ”Man får öka volymen på de delar där det finns fel individer”. Makten talar klarspråk. Också Kvällsposten skriver.

Ed2: Och Anders Mildner skriver om Muzaks utveckling. ”Ljudkonceptens seger över tystnaden”.

Därför att tyvärr tar han endast i förbigående upp maktaspekterna av ljud. Vem bestämmer? Hur mycket blir kvar åt människorna själva? Är det inte bara ännu ett sätt att förvandla fria medborgare till passiva undersåtar?

Jag menar att begreppet affordans, som jag skrivit om här, också borde tillämpas på ljud. Vilka omgivningsljud är så allmänna, så lite tvingande på tankarna och på människans inre ljud att de fostrar till frihet? Vilka är så styrande och påträngande att de styr tankarna?

Som jag skrivit i en kommentar på artikeln anser jag det vara en väsentlig försämring att moderna offentliga transportmedel så starkt undertryckt funktionsljuden (till exempel dunket mot skenorna) i ett (missriktat) försök att minska buller, att istället medresenärernas samtal och mobiltelefonerande helt tagit över.

Ed: Dagens Nyheter skriver om att en undersökning i tidningen Kupé tydligen kommit fram till att barnskrik skulle vara det mest störande ljudet ombord på tåg. Att de kan tränga igenom och bli störande är mycket en följd av undertryckandet av funktionsljuden.

Jag ser funktionsljuden som i stort sett befriade från maktanspråk (Undantaget motorcyklister som kör opluggat). Och genom sin monotoni hindrar de endast obetydligt de inre ljuden och tankarna – styr dem inte i någon särskild riktning. Tvärtom tänker man ofta bra tankar på tåg.

Så icke medresenärernas samtal. Hur ofta har vi inte haft känslan av att den egentliga mottagaren för den högljudda rösten inte är personen i andra ändan av den trådlösa förbindelsen, utan oss andra i vagnen? Hur ofta är inte andras samtal på T-banan eller tåget ett absurt/trivialt/stötande teaterstycke med oss som ofrivilliga åhörare?

Hellström nämner hur Mozart använts för att skapa lugnare miljöer som skall minska vandalismen. Utan att det finns evidens för att det fungerar i och för sig.

Men Mozart, hur komplicerade hans ljudskapelser än är, och hur gärna jag än lyssnar på dem i hemmiljö, har en låg affordans när de används som maktmedel, för att styra tankarna. I den meningen fungerar Mozart, fast på ett obehagligt sätt.

Begreppet akustisk affordans är förstås inte nytt. Men en snabb Google-sökning ger vid handen att det framförallt verkar användas i den överförda bemärkelse som begreppet affordans tyvärr fått – nämligen som ett medel att få ett föremål att tydligt signalera sin användning för en användare. Detta är i och för sig vällovligt i interaktionen mellan människa och maskin, men helt i strid med Gibsons ursprungliga avsikter. I den ”nyare” betydelsen innebär affordans att den enda eller de enda användningarna av ett föremål skall framgå tydligt. Men det iinebär ju en låg affordans enligt Gibsons ursprungliga definition, att affordans står för ett föremåls möjligheter.

Jag skulle förstås vara intresserad av om någon kunde hitta en användning av begreppet ”akustisk affordans” i den ursprungliga betydelsen.

För vad vi behöver är inte ett tydligare, torftigare och förutbestämt (av någon annan) samhälle, utan ett samhälle med en högre affordans för att bryta den auktoritära utvecklingen. Också ljudmässigt.

Jag heter Bengt Jonsson och kandiderar för nominering till Piratpartiets listor inför riksdagsvalet 2010.

En Messerschmidt i Europaparlamentet

Vill skicka valobservatörer till Sverige

Dagens Politiken uppmärksammar att Dansk Folkepartis europarlamentariker Morten Messerschmidt (ja han heter faktiskt så ) skrivit till EU-parlamentets ordförande och bett honom skicka valobservatörer till det svenska riksdagsvalet 2010. Anledningen är det svenska valsystemet som använder en valsedel för varje parti, istället för en för alla partier gemensam lista, där väljaren kryssar i önskat val.

Besserw…förlåt Messerschmidt menar att väljare som riskerar skylta med att ta en viss valsedel, skräms från att välja vissa partier. Han tänker förstås främst på sina svenska meningslikar i Sverigedemokraterna. Men för att understryka sin argumentation tar han också upp F!:s indignation i förra valet över att potentiella väljare avråtts från att rösta på dem av förvirrade(?) valförrättare. Piratpartiet nämns också faktiskt.

Men som en valforskare som får uttala sig påpekar, så är det faktiskt inte EU som sänder observatörer på eget initiativ, utan det aktuella landet som lämnar in en begäran i så fall. Messerschmidt utesluter inte att han längre fram kan komma att vända sig direkt till Sverige för att förmå dem (dvs oss) att självmant be om observatörer för

…det må være i Sveriges egen interesse at få systemet tjekket efter af uafhængige observatøre

SL:s säkerhetskameror fungerar inte

Tekniskt. Heller.

Det är inte så lite anmärkningsvärt att artikeln inte ens berör om de fungerar för det de är tänkta att fungera. Men inte ens rent funktionellt fungerar de alltså. På patentesiska saknar de alltså till och med de för den åsyftade verkan nödvändiga särdragen. Det vill säga de klarar inte av att spela in på de tydligen inte så skakfria hårddiskarna.

Det visar sig alltså återigen att investeringar gjorda på övervakning och ”säkerhet” ger en väldigt dålig avkastning. Pengar i sjön. Därför att framtida avkastning inte var en parameter när investeringen gjordes, utan beslutet fattades på flummiga och metafysiska grunder. Med högt tonläge som starkaste, och avgörande, argument.

För en kameral säkerhetspolitik med Piratpartiet i riksdagen 2010! Kameral med ”l”, alltså

Jag heter Bengt Jonsson och kandiderar för nominering till Piratpartiets listor till riksdagsvalet 2010.

Varför slickar sig en tik mellan benen?

För att hon kan!

Detta blir nog det grövsta skämt ni någonsin får läsa i denna blogg. Men det illustrerar en generell sanning, nämligen den om ändamålsglidning. FRA:s signalspaning på främmande makt blir nu också SÄPO:s inom Sverige. Because they can. Och då måste jag säga med Johan Henrik Kellgren

Men lämnom skämtets udd! – försvagt dess vapen är

Kontroll och övervakning kan bara ge ett kort rus. Sedan kommer kravet på mer. Gotta get and get again and again. På svenska fiin if you know what I mean. Och Leila K. visste.

Droger möblerar om signalsystemet i hjärnan. Och kontroll- och övervakningsberoendet fungerar inte annorlunda. Den som är slav under drogen vill bara ha mer

När han hörde rapporterna
om Ausschwitz
skrällande genom Hades —
då darrade
Heliogabalus, den unge syriern,
lyssnande jämte sin moder.

Mer! stönade han
— och stampade med foten:
den kraftlösa skuggfoten… (Bertil Malmberg)

Övervakning och kontroll är en beroendeframkallande drog på samhällsnivå. Om vi inte bryter det beroendet, kan det bara få en upplösning i blod.

Så låt oss bryta det beroendet. Tänd av, Avgifta, Rehabilitera! Rösta in Piratpartiet i riksdagen 2010!

Jag heter Bengt Jonsson och kandiderar för nominering till Piratpartiets riksdagslistor.

Försäkringskassan, bunkerchefer och inkompetens nära dig

Och så rankismen igen

SvD skriver idag om att försäkringskassans personal kräver en ursäkt av regeringen för att denna nu skyller på dem, trots att de gång efter annan gjort påstötningar om problemen med regelverket.

FK:s personal är redan sedan tidigare ganska ansträngd efter att ha fjädrat upp den totalt misslyckade IT-satsningen för något år sedan. Många långtidssjukskrivningar och ohälsa där. Nyanställda som satts att handlägga ärenden de inte är mogna för. Utan någon att fråga till råds. Jag har faktiskt sympatier för dem.

Det är inte precis första gången chefer hållit sig i sin bunker och flyttat pjäser, representerande resurser som inte existerar, över en karta, som inte stämmer med verkligheten. Och om verkligheten skulle tränga sig på, har man gjort sig upptagen med att utveckla sin chefskompetens med rollspel och modellereskulpterande. God mat och ett gott vin är ju också, som bekant, evidensbaserat chefskompetenshöjande.

När det sedan går illa, vilket det förstås gör, kan man lägga ansvaret på de fåtaliga realt existerande resurserna som dessförinnan lämnats ensamma med den av den obevekliga termodynamikens lagar styrda verkligheten. Och förstås, klassikern, att man ingenting visste, att man inte blivit informerad om hur det var ställt.

Se också rankism.

En ytterligare aspekt på att tvinga människor med begränsad arbetsförmåga ut i ett heltidsarbete, är konsekvenserna det får för kvaliteten på detta arbete. Inom det offentliga innebär det längre handläggningstider, felaktiga beslut, sämre skola, dysfunktionellt rättssystem och en mera riskabel sjukvård.

I det privata för dålig kvalitet, till exempel byggfel, saker som går sönder, tjänster som inte duger. Mera rättstrider.

Man får hoppas att dessa effekter framförallt drabbar dem som nu skriker högst om att sjuka människor bör arbeta. Så vi slipper höra klagomål från dem sedan. För de som vill att sjuka skall arbeta accepterar väl den sämre kvaliteteten de producerar?

Tänk efter: Vem skulle drabbas om just Ditt jobb utfördes av en sjuklig och ”inkompetent klåpare” som tvingats dit av FK? Har de förtjänat att bli drabbade?

It’s one, two, three – what are we fighting for?

Well whatever I don’t give a damn. Next stop Afghanistan.

Scaber Nestor uppmärksammar att Ingvar Åkesson drar upp Afghanistanargumentet igen som skäl till varför FRA har rätt att existera..

Den ryske före detta generalen och politikern Alexander Lebed (som förolyckades i en helikopterolycka 2002), hade ett mycket speciellt sätt att uttrycka sig på. Ur minnet sa han ungefär så här om kriget i Tjetjenien:

”Det är mycket enkelt att skapa fred i Tjetjenien. Jag kan göra det på två veckor. Det är bara att sätta samman ett förband bestående av söner och döttrar till de högt ärade ledamöterna i duman och sätta det i främsta stridslinjen. Inom 24 timmar kommer transportplanen att börja lyfta och fordonskolonnerna att rulla.”

Nånannanismen kallas det. Gärna krig, förutsatt att det är långt bort och någon annan som utför och betalar för det.