Inlägg taggade ‘Övervakning’
Din stasiakt på gymmet
Kundkännedom förutsätter övervakning och registrering
Jag har tidigare skrivit en post där jag förutspått ett kommande operatörsansvar för gym, det vill säga att gymägaren skall kunna åläggas kontrollera besökarna för att inte själv hållas ansvarig för om dessa använder otillåtna dopningsmedel.
Jag ser att Folkhälsoinstitutet nu dragit igång en kampanj mot dopning. Det är i sig vällovligt, eftersom dopningsmedel inte bara kan få negativa hälsokonsekvenser för dem som använder dem utan, och det är det väsentliga, påverkar beteendet och därmed omgivningen till den som dopar sig.
Men djävulen gömmer sig i detaljerna… I FHI:s pressmeddelande framgår att en målsättning är att
…gym skall kunna certifieras som god träningsmiljö ur ett dopningsförebyggande perspektiv.
Jag kan inte tolka detta på något annat sätt, än att den som driver gymmet måste iaktta och föra bok över de tränandes beteende och deras utseendeförändringar för att kunna känna igen tecken på att dopning förekommer. Någon vidare testverksamhet blir svår att kräva, då varje test kostar ca 2500 kronor. Så att gymmen får testa lär snart visa sig vara ett slag i luften.
Operatörsansvar
En gymägare är naturligtvis fri att ha vilka kunder hon eller han vill (bortsett från förbud mot etnisk diskriminering). Men här har vi ett licensieringsförslag från statsmakternas sida som med lämpliga morötter och piskor kan förvandlas till ett ”erbjudande som inte kan motstås”. Och då införs i princip ett operatörsansvar för gym.
Att detta inte är helt gripet ur luften vittnar en tråd på Flashback om, där trådstartaren råkat se sitt ”kundkort” med kommentarer om hans beteende i största allmänhet.
Kundkännedom
Vi kan nog räkna med att just ”kundkännedom” enligt känt mönster från bankvärlden blir just en grundbult i FHI:s certifieringsförfarande. Och då kommer alla dataskyddslagar och Datainspektioner till integritetens skydd att upplösas i tomma intet. Då de personliga biljetterna på SJ infördes, godkändes detta av DI med motiveringen att stoppandet av andrahandsmarknaden, (som av SJ på monopolisters manér svartmålades som ”svartabörshandel” då den låg utanför deras kontroll och hotade tvinga fram en sanering av deras sjuka affärsmodell), låg i resenärernas intresse och att en registrering av dem därför inte stred mot Personuppgiftslagen, PUL. Vi kan därför räkna med att ett beteenderegister på certifierade gym också kommer att godkännas av DI med någon liknande motivering, att det ”ligger i de registrerades egna intresse” att övervakas.
Må du leva i intressanta tider, sägs en kinesisk förbannelse lyda. Det gör vi.
Fotnot: Operatörsansvar är ineffektivt, därför att summan av de ökade kostnaderna för operatörerna inte motsvaras av (tillfälligt) minskade kostnader för samhället för det ”onda” som skall undvikas. Tvärtom anpassar sig de inblandade aktörerna så att ofta ”det onda” efter en tid återgår till det ursprungliga, med den skillnaden att under tiden resurser förbrukats och fortsatt tickar på. Resultatet blir ett mindre effektivt spelteoretiskt ekvilibrium – man får samma sak som innan fast till en högre samhällelig kostnad. Också konsekvenserna av utvecklingen mot övervakningssamhället får ses som en sådan kostnad. Evidensbaserat har alla historiska övervakningssamhällen också varit samhällen med ett lågt allmänt välstånd. Se också den här tidigare posten.
Fotnot 2: Den som legat bakom lagändringen så att gym får lov att genomföra dopningstester av sina kunder är Björn Fries. Det är samme Björn Fries som ville göra dåvarande Posten operatörsansvarigt för att högerextrema innehade postgirokonton. Och samme Björn Fries som höll Flashback operatörsansvarigt (och fick det stängt) för att högerextrema där kunde utöva sin yttrandefrihet. Människor som Björn Fries är särskilt farliga, eftersom de med sina ytligt sett goda intentioner lyckas dölja sina inre avsikter och störda tänkande och därmed förför andra att resonera lika simplistiskt och ansvarslöst för konsekvenserna. (Nu reagerar eventuellt min trogna läsare Gunnel Gomér. Men jag tror också hon lagt märke till att det är något som inte stämmer hos Fries).
Fotnot 3: Se också den statliga utredningen ”Antidopning Sverige” SOU 2011:10, speciellt kapitel 10.
Supporter-ID och supporterförnedring
Respekt för fansen!
Jag ser i Svenska Dagbladet, Sundsvalls Dagblad och Aftonbladet att italienska fotbollssupportrar protesterar mot något som undgått mig tidigare: I Italien krävs ett särskilt supporter-ID för att få köpa biljetter till bortamatcher för sitt favoritlag i Serie A och B.
Jag antar att det bara är en tidsfråga innan något liknande införs i Sverige. Att man straffar många oskyldiga för vad ett fåtal kan tänkas göra har ju inte hindrat andra kränkande förslag i fotbollssammanhang.
I fotbollsbossarnas värld är det kontroversiellt att övervaka bollen, men fullständigt okontroversiellt att övervaka åskådarna.
Ja fotbollssupportar får verkligen utstå mycket i förnedring för att följa sitt lag.
Och det gäller inte bara de som håller på förlorande lag – att de får uppleva förnedring ligger liksom i sakens natur. We are used to slander at Craven Cottage, som Dennis Potter låter sin olycklige huvudperson, till råga på allt annat elände också Fulham-supporter, säga i ”The Singing Detective”.
Men i fotbollsvärlden har förnedringsnaturen överträffats av förnedringskulturen – övervakningskulturen. Och den förnedringen drabbar alla lika, vinnare såväl som förlorare.
Det finns mycket att göra för att återupprätta fotbollssupportrars heder. Min förmåga att gå in på detaljerna i det nu är begränsad (men min hårddisk är full med material att jobba med).
Men skulle jag bli invald i Sveriges riksdag den 19 september tänker jag arbeta för att återupprätta fansens heder och arbeta mot övervakningen och förnedringen på fotbollsarenorna och för arenor som tillåter en (fredlig) deltagarkultur och för ståplats.
Det förtjänar inte bara vi som håller på förlorande lag, utan också vinnarnas supportrar. If the fans are politicized, they can never be despised
Övervakningssamhället drabbar alla så småningom, men fotbollssupportrar känner redan väl vad andra bara anar: Övervakarna är inte att lita på.
Ed: Jag ser att jag i denna frågan, som vanligt, hamnar på direkt motsatt åsikt som Johan Pehrson, som vill ”Se till att Fotbollsförbundet ser till ståplats plockas bort på högriskmatcher. Se till att Fotbollsförbundet ser till ståplats plockas bort på högriskmatcher. Det blir mindre våld och lätare att ha koll när all publik sitter ner”. Och ”Se till att Fotbollsförbundet överväger personliga matchbiljetter med Storbritannien som förebild.” Mer Pehrson här.
Ed2: BRÅ:s ”lösning” är förstås ”mera övervakning”.
Ed3: Markus Hankins skrev bra på Newsmill.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Våldsbrotten ökar – trots övervakning och hårdare straff
Politikers röstmaximering under valår
BRÅ rapporterar idag enligt Dagens Nyheter att våldsbrotten ökat kraftigt under det första halvåret.
Märkligt… här har preskriptionstiden för mord just avskaffats och skrupellösa gammelpolitiker söker överträffa varandra med krav på strängare straff. Och ändå ökar våldsbrottsligheten.
Men…kan det vara så att hot om strängare straff inte är något som minskar brottsligheten?
Kan det vara så att mera övervakning inte heller förmår avråda den som står i begrepp att begå ett våldsbrott från att fullfölja det?
Fråga får man. Och man kan ju glädja sig åt att klottret i Stockholms tunnelbana minskat, enligt samma notis i DN.
En sak kan vi vara säkra på: Politiker kommer att fortsätta kräva hårdare straff. Det är ju valår i år. Och mera övervakning förstås.
Därför att det vinner de själva röster på. Vi andra får betala. Allmänningens tragedi igen.
Ytterligare en sak kan vi förmoda: Övervakning leder till fattigdom.
Jag går till val på en evidensbaserad rättspolitik. För Dig som tycker det är säkrast att tänka först och handla sedan. Och inte tycker det är så där jättehäftigt att betala skatt. Eller försäkringspremier. Eller vill bli övervakad överallt.
Och för Dig som vill ha ordning på Sveriges demokrati.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Denna dörr skall hållas stängd!
Annars tas den bort.
Kollektiva bestraffningar har blivit vanligare. Ofta sker bestraffningarna inte ens för något som är ett brott, utan endast som en ordningsfråga. Ett exempel idag är från Ludvika Resecentrum, ett tillhåll för utslagna människor, så kallade a-lagare. Så – bänkarna togs bort! Ja a-lagarna blev väl mindre lidande av det, i alla fall nu under den varma årstiden. Men alla andra…
Det här är ingen isolerad företeelse. Exemplen kan mångfaldigas. Hela övervakningsivern som ideologisk grundad lösning på alla problem fungerar på samma sätt.
Ordningsproblem på gator och torg? Övervaka alla oskyldiga! De skyldiga går förstås någon annanstans, eller skickar fram någon minderårig. Ja övervaka även om det inte finns något ordningsproblem, för att visa handlingskraft!
Någon förstör i tvättstugan? För ett noggrannt register över alla som använder den! Lås dörren och omöjliggör att hyresgäster själv avtalar om att låna en maskin på någon annans tvättid eller låter tvätten hänga på tork över natten. Ingen förstörelse i tvättstugan? ”Investera” i alla fall i ett ”säkert” statiskt system för att visa handlingskraft!
Den som inte duger till att uträtta något, satsar på att köpa in dyra, oflexibla, system. Som varje datasupport kan intyga!
Problemet med dessa statiska system för ”ordning” och ”säkerhet” är deras oflexibilitet. När något händer (det kommer det att göra) saknas alternativ. En hjärtsjuk person som behöver sitta ner skall resa från Ludvika? Ja, det borde ni (öh, vem då?) ha tänkt på tidigare! Vee jözz föllwd örderzz!
Grymhet är det ej i detta, blott aritmetik, skrev Viktor Rydberg. För ondska är banal, konstaterade Hannah Arendt.
Denna rådande säkerhetsfilosofi som bygger på statiska system, kvickfixar och övervakning med kollektiva bestraffningar leder inte till säkerhet, inte heller till någon varaktigt upplevd trygghet. Den representerar ett empatilöst förakt för andra människor, som är likgiltigt för andras lidande, och likgiltigt för kostnader för enskilda och för samhället som blir följden av en sådan missriktad handlingskraft. Ett ytterligare exempel på en externalisering av kostnader. Man sparar in på ordningsmakten, och låter någon annan betala för ordningens upprätthållande och beivrandet av brott.
Men vad vi istället behöver är redundans, långsiktighet och kommunikation. Jag har skrivit om dessa olika säkerhetsfilosofier, här.
Se också begreppet affordans.
Den piratska Argus menade att vi i Piratpartiet inte skulle försöka ändra på det rådande säkerhetsparadigmet. Jag håller inte med. Det är inte bara så att det rådande säkerhetsparadigmet är ovetenskapligt och saknar de för den åsyftade verkan nödvändiga särdragen (patentspråk), dess kvickfixar plågar människor, dess statiska system gör oss sårbara och dränerar samhällets resurser och dess brist på kommunikation försämrar vår förmåga att samarbeta för att lösa problem.
Och leder oss i slutändan till fattigdom.
Om jag blir invald i riksdagen kommer jag att kämpa för ett annat säkerhetsparadigm.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Fotnot: Titeln på den här posten såg jag en gång på en lapp på en dörr. Ni vet den där sortens lappar som brukar sitta i tvättstugor. Underrubriken hade någon lagt till. Med blyerts och bitande ironi.
Övervakningshammaren söker spikar!
En ”lösning” söker sitt problem
I gårdagens Svenska Dagbladet skrev Tobias Olsson att datalagring inte leder till färre brott.
Jamen vilken jämrans otur! Kan man tycka. Men detta är ingen bugg, utan en finess. Vansinnet har en metod. Övervakning är en universallösning på jakt efter problem att lösa.
Om befintliga brott inte löses av datalagring då kan vi vara förvissade om att det snart uppfinns några som faktiskt går att lösa med datalagring! Om berget inte kommer till Muhammed, så får Muhammed komma till berget.
För Det Öppna Samhällets Fiender är övervakning och kontroll ett självändamål. Deras enda verktyg i en komplicerad värld är övervakningens hammare, och då omvandlar de alla problem till att se ut som en spik. Vagnen spänns för hästen och svansen viftar på hunden.
Det här har ingenting med rationellt tänkande att göra utan har djuppsykologiska orsaker. Som leder oss till fattigdom.
Häromdagen fick jag uppge namn och adress när jag köpte färg i färgaffären. Den nya kassalagen var skälet. Jag utgår ifrån att övervakningsivrarna för eller senare kommer att hitta en spik som passar till den hammaren. Att tro något annat vore ologiskt. Och oerhört naivt. Och skulle jag själv klara mig undan, kommer hammarslagen att höras från en obestämd plats i rummet.
Men jag är en gnällspik som inte tänker sitta och vänta med armarna i kors. Därför ställer jag upp för Piratpartiet i riksdagsvalet i höst.
Som tur är är det inte bara gnällspikar på Piratpartiets listor. Det finns mera balanserade människor också, som ser att vi, som samhälle, är på väg åt fel håll och modigt och ärligt står upp och söker stöd för en politik där abstrakta begrepp som medborgerliga fri- och rättigheter fortfarande har en innebörd. Och inte bara är bra-ord för överhetspersoner som lidit moraliskt skeppsbrott.
Att vara de vassaste knivarna i riksdagslådan på Helgeandsholmen – det kan vi inte lova.
Men att se till att politiken skall få fler verktyg i verktygslådan än blott en övervakningshammare det lovar vi!
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Om att urskilja och oskadliggöra flygplanskapare
Skojigheter ur patentlitteraturen
Obs! Den här posten är helt och hållet skrivet med en sardonisk, ironisk, sarkastisk, kanske rentav lite bitter, glimt i ögat. Representerar alltså inte alls mina uppfattningar på något sätt.
Urskiljandet
HAX skriver om ett nytt heltäckande(?) system för att kunna urskilja potentiella kapare bland passagerna i ett flygplan under färd. Videoövervakningssystem är förstås kända i patentlitteraturen sedan länge. Till exempel den här och den här. Observera att den kanadensiska redan i sammandraget gör ett förbehåll mot ändamålsglidning This is for forensic use only, all recording being appropriately confidential, and to be used under strict rules and regulations as legally permitted. If not used for the purpose, all such recordings are to be erased after a certain period , say, 366 days.
Några sådana skrupler anfäktar inte den amerikanske uppfinnaren.
Oskadliggörandet
We’re gonna hang them all, we’re gonna hang them all
we don’t know who is guilty so we’re gonna hang them all!
(Ur Walt Disneys : Who killed Cock Robin?)
Hur skall man då agera för att oskadliggöra de kapare man lyckats(?) peka ut? Ja en klassiker är förstås att släppa ut sövande gas i kabinen. Till exempel den här (som också innehåller en hel del annat godis för den intresserade) och den här. Nackdelen är förstås att man söver alla passagerare, inte bara de man vill komma åt. Risken finns att också besättningen påverkas vilket kanske inte är så bra heller, kanske. Eller nåt.
Då gillar jag ur teknisk synvinkel den här lösningen bättre
Den är från en tidigare flygplanskapartid, nämligen back in the days då varje kapare med självaktning satte en laddad Magnum mot pilotens tinning och väste fram: Vänd och flyg till Kuba or I’ll blow your brains out! Mera exakt blev US3841328 publicerad den 15 oktober 1974. (För hela patentskriften som pdf, klicka ”Originaldokument”, för nerladdning sedan ”Ladda ner hela dokumentet”. Figur 2 visar ovanstående kapare efter oskadliggörandet)
Hur det fungerar? Jo, under varje säte finns en injektionsnål med något lämpligt preparat. Från cockpiten kan piloten trycka på en motsvarande knapp för att instantly sedate or kill the passenger.
(Ett problem är förstås att potentiella flygplanskapare sannolikt inte sitter kvar på sin plats. Men det problemet kan man, i sann kvickfixanda, lösa genom att redan vid starten söva ner alla passagerare. I dessa tider av minskande passagerartal för flygbolagen skulle kanske alla flygrädda kunna lockas till flygbolaget som vågar vara först med en sådan satsning – För Din Säkerhet.)
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets lista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland i riksdagsvalet 2010.
Om jag inte blivit oskadliggjord dessförinnan, vill säga. Instantly.
Mäns dödlighet förebådar samhällsförändringar
I Sovjetunionen och kanske i Sverige
En notis i dagens SvD förtjänar uppmärksamhet. Dödligheten för unga män sjunker inte längre, utan ökar till och med. Det är ett mönster som känns igen från tiden före Sovjetunionens fall. Redan tio år före, i början av 80-talet, noterades att dödligheten för män, i synnerhet unga män, började öka.
Sovjetunionen fall innebar en brutal övergång från ett dysfunktionellt samhälle med socialistiska förtecken till ett i det närmaste lika dysfunktionellt samhälle med marknadsliberala förtecken. Den övergången fjädrades framförallt upp av att männen justerade sin medellivslängd från 65 till 57 år under loppet av sju år, mellan 1987 och 1994 (fast sedan ökade den långsamt igen).
Skall man då se trendbrottet för dödligheten bland unga män i Sverige som ett förebud om saker som skall komma? Ja, det är fullt möjligt som jag ser det. Vi har nu ca 20 år kvar av en världsmarknad för oljeprodukter. År 2030 kommer de nu oljeexporterande länderna att behöva allt de kan utvinna för sin egen konsumtion. Vad gör vi i Sverige då?
Det mesta talar, dessvärre, för att den övergången till Livet Efter Oljan blir lika smärtsam som Livet Efter Sovjetunionen blev för dem som drabbades. Och den största bördan kommer sannolikt männen att bära, på det vanliga manliga sättet, det vill säga genom ett mera asocialt beteende, genom ökat våld och alkohol- och drogmissbruk.
Men den utvecklingen kommer också att öka riskerna för ett annat och mera auktoritärt samhällskick än det vi nu har. Och om detta auktoritära styre då har tillgång till i det närmaste obegränsade övervaknings- och kontrollmöjligheter blir det mycket obehagligt för oss alla.
Det är därför ytterst viktigt att vi motar Olle i grind och vrider övervakningsinstrumenten ur händerna redan på dagens överhet. Därför att övervakningssamhället leder, i sig till fattigdom och kastar oss in i en ond spiral av misstroende, fattigdom och våld.
Men säkerhet inför en framtid vi inte vet något om nås bäst genom redundans, långsiktighet och kommunikation. Inte genom låsta system/Apartheid, kvickfixar och övervakning. Jag ser detta som skillnaden mellan pirat säkerhetsfilosofi och den som de högljudda står för. Som Thomas Bodström, Beatrice Ask, Johan Pehrson och Dick Erixon, för att nu bara nämna några med hög svansföring och låg förankring i evidensbaserat säkerhetstänkande.
Rösta på Piratpartiet den 19 september för Säkerhet och för ett Öppet Samhälle!
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Timavläst el och övervakningspresumtionen
Som sakerna står måste Piratpartiet säga nej
Maud Olofsson föreslog för en tid sedan att hushållens elmätare skulle rapportera per timme, och debiteringen skulle ske mera realtidslikt.
Det är förstås en bra tanke därför att efterfrågan på el därmed kopplas närmare tillgången, vilket innebär att priset över tiden sjunker. Och ökar elproducenternas vilja att öka kapaciteten vid förbrukningstoppar.
Bra tänkt. Men…
Det vill säga, det hade varit en bra tanke om inte det vore så att större delen av elförbrukningen sker på långa kontrakt, till ett fast pris. Den efterfrågeminskning som måste till vid ett maxutnyttjande av befintlig kapacitet, måste alltså ske genom att endast den mindre, till ett rörligt pris betalda, elförbrukningen påverkas. Och det är förklaringen till att elpriset kan rusa i höjden så mycket som det gjort ett antal gånger i vinter. Om låt säga 30% (siffran tagen ur luften) handlas rörligt, och förbrukningen måste pressas ner 10%, då måste dessa 30% minska sin förbrukning med 1/3. Och det kräver, som vi sett, kraftiga prishöjningar.
En väg hade varit att förbjuda kontrakt till fasta priser så att all el handlades till rörligt pris. Då skulle priset inte variera lika mycket. Men det är ett mycket tveksamt tillvägagångssätt eftersom det skulle innebära ett brott mot den fria avtalsrätten. Å andra sidan kan det mycket väl vara så att vi går mot en ökad andel rörliga kontrakt, då återförsäljarna av elkraft torde bli allt mindre benägna att vilja stå för risken i elprisfluktuationerna själva, utan kommer att begära en rejäl försäkringspremie för att sälja till fast pris, när de själva måste betala ett rörligt.
Nyttan av en timavläsning av elmätare är därför ganska så begränsad än så länge. Men kan bli större.
Som sakerna står
Men även om det går att se stora fördelar med en timavläsning finns det ett annat skäl till varför Piratpartiet måste säga nej. Det är integritetsaspekten av att elförbrukningen hos enskilda på så sätt registreras.
Om denna timavläsning införts för, säg, 15-20 år sedan hade saken hamnat i ett annat läge. Då hade vi inte på samma sätt som nu denna stormflod av övervakningsförslag, denna pansaroffensiv riktning Övervakningssamhället. Denna flykt från friheten nerför återvändsgränden.
Like a bad motorcycle with the devil in the seat
Goin’ ninety miles an hour down a dead end street
Då fanns ännu en möjlighet att tro på överhetens goda avsikter, eller åtminstone att ge överheten the benefit of a doubt.
Den möjligheten finns inte längre. Istället gäller vad jag skulle vilja kalla Doktrinen om övervakningspresumtionen. Om övervakning är möjlig, kommer den genomföras. Sannolikheten för ändamålsglidning närmar sig i limes 1, matematiskt uttryckt.
Det är djupt tragiskt att vi kommit dithän, att förtroendet för överheten eroderats så, att också kloka förslag måste förkastas. Så gör övervakningssamhället oss fattigare. De som lett utvecklingen så långt bär ett stort ansvar för att det blivit så. På dem faller också ansvaret att återupprätta förtroendet för överheten, eller åtminstone återge överheten the benefit of a doubt.
Piratpartiet i riksdagen kommer att göra allt för att återupprätta det förtroendet. Men som sakerna nu står är det enda möjliga att säga nej till en timavläsning av privatpersoners elförbrukning.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Piratideologi och säkerhet
Redundans, framförhållning och kommunikation. Eller Apartheid, kvickfix och övervakning
Man kan urskilja två vägar för människor att nå trygghet och säkerhet.
Den ena utgår från att man inte kan undvika att obehagliga saker kommer att inträffa, att det visserligen inte skadar att försöka skydda sig, men att i det långa loppet är viktigare att se till att ha alternativ än att sätta alla pengar på en och samma häst.
Man är vaksam och försöker se framåt och förutse när något kan vara på gång att inträffa.
Och man söker kommunicera med andra för att försöka förstå deras avsikter och förmedla att man själv har goda avsikter.
Den andra vägen tror att det är möjligt att försäkra sig mot allt möjligt ont som kan inträffa genom att bygga statiska, avspärrande, segregerade, apartheidsystem för att skydda sig mot allt och alla.
Man vill inte lägga tid (eller känna obehaget i att vara osäker) på att förutse och bedöma framtiden, utan vill ha snabba, en-gång-för-alla, fixar mot allt. Eftersom man naturligtvis inte kan försäkra sig mot allt omedelbart, bygger man efterhand ett lapptäcke av kvickfixar, av inbördes motstridiga system.
Att kommunicera med andra för att utröna deras avsikter, eller förmedla sina egna, anser man vara för ansträngande, utan fogar sig i oförståelsen av ”den andre” som en naturens ordning och söker istället en lösning på informationsproblemet om denne ”andres” avsikter genom att övervaka henne.
Men den andra vägen leder inte till säkerhet. Den skjuter bara den oundvikliga katastrofen framför sig, och förvärrar den, därför att när den inträffar gör inneslutningarna och avspärrningarna att det inte finns några alternativ, lapptäcket av kvickfixar att systemet blivit komplicerat bortom en möjlig förståelse och överblickbarhet och avsaknaden av kommunikation att ett gemensamt agerande inte är möjligt.
Summan av individuell mentalitet är politik
Utvecklingen i Sverige och världen har alltmer gått den andra vägen att söka säkerhet. Men när många människor i sin individuella strävan handlar kollektivt, i samförstånd, är det inte längre en mentalitetsfråga. Då är det politik.
Piratrörelsen står, skulle jag vilja hävda, entydigt för den första vägen.
Ed: Ett exempel från dagens tidningar: En bilförare hamnar på fel sida om det statiska apartheidsystemet ”Mitträcke”. Och efter att händelsen redan faktiskt inträffat, fanns små möjligheter att vända eller väja. Ty systemet saknade redundans. Och den virtuella ”säkerheten” visade sig utgöra en reell fara.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtlnad och Västernorrland.
Affordans igen, biopolitik och trafikmaktordningen
Faran med lättköpta idées reçues. En politik för förtroende.
Via Copyriot kom jag till Motkraftbloggen. Hon skriver intressant om Tunnelbanans biopolitik. Avspärrningens och kontrollpolitiken beskrivs och hur avspärrningarnas dynamik i sig leder till mera avspärrningar. Hur tunnelbanans biopolitik är en utbildningsform. Det stämmer väldigt väl in i mina tankar om pedagogiken i avspärrningar, förbud, kontroll (Tunnelbanans gränser och spärrar skär rakt igenom staden, styckar och delar upp istället för att förbinda och knyta samman) och i hur miljöer med låg affordans (Det är ingen plats du kan stanna upp på, umgås, hänga) påverkar människor.
Hon beskriver också hur allt större kontrollåtgärder är kostsamma, att det råder en kapprustning. Vilket är ett klockrent exempel på säkerhetsvansinnets allt lägre avkastning på investerat kapital (Det pågår en ”militarisering” av tunnelbanan, allt för att kunna upprätthålla avgiftssystemet), precis enligt Joseph Tainters ”The Collapse of Complex Societies”. Detta har jag också skrivit om, och hur jag skulle vilja bedriva piratpolitik i Finansutskottet om jag nu skulle få tillfälle.
När hon däremot, till synes helt oreflekterat, tar över planka.nu:s idéer om Trafikmaktordningen, missar hon helt att just detta sätt att tänka är en del av problemet, bara den andra sidan av myntet. Lättköpta idées reçues (den franska definitionen är betydligt bättre, här). Något allmänt accepterat, lätt att ta till sig, behöver inte (får inte) ifrågasättas, komplexa frågor ”besvaras” på ett angenämt enkelt sätt. Men felaktigt och farligt, eftersom dessa enkla lösningar (om ett sår kliar, klia!), leder till ett förvärrande av situationen. Roland von Malmborg
Varje gräns fungerar utmärkt som lins
båda sidor ser var monstrena finns
Ståndpunktsföreträde?
Planka.nu:s idé om trafikmaktordningen är felaktig, eftersom den hävdar ett ståndpunktsföreträde för vissa trafikslag gentemot andra, komplett med uppmålad fiendebild, en grotesk, av andra ståndpunkter. Men detta löser inte kommunikationsproblemet i trafiken. Inte flödesproblemet heller. Tvärtom förvärrar det båda. Och genom trafikens universalitet och därmed pedagogiska kraft, får det samhälleliga konsekvenser långt utöver trafikfrågorna.
Ståndpunktstanken i trafikfrågor är vidare också därför felaktig, då en individ som i ena ögonblicket har ett visst förhållande till trafikflödet, i nästa har en annan. En gångtrafikant är ofta också cyklist, busspassagerare och bilist. En individs ståndpunkt är inte statisk. Vidare är det inte så att den ena ståndpunkten bidrar till funktionen, till helheten, mer än någon annan. I marxistisk ståndpunktsanalys ges arbetarklassens ståndpunkt ett företräde, därför att det är arbetarklassen som producerar, och övriga klasser njuter frukterna av detta arbete.
Men i trafikens produktion av nyttigheter (dvs transport av varor och personer), bidrar inte gångtrafikanter och cyklister mer än bilister eller bussförare. Snarare tvärtom – skulle man tillämpa en marxistisk ståndpunktsanalys på trafiken skulle snarast yrkestrafiken tillerkännas tolknings- och ståndpunktsföreträdet.
Politik är större än särintressena
Bismarck sa en gång, att krig är för viktigt för att överlåtas till generalerna. Och trafikpolitik är för viktigt för att överlåta till särintressena och till trafikexperterna. Till dessa särintressen får man också räkna Planka.nu. (Fotnot: John Dewey: The public and its problems står i min att-läsa-hylla. Om jag får tid och får leva, så)
Polisens prioriteringar
En helt annan reflektion på polisens prioriteringar, är hur fokus allt mera förskjuts från att tjäna allmänhetens behov av trygghet, för att istället läggas på skydd av överheten (toppmöten) och ren repression. Man ger upp periferin helt, slänger över delar av brottsbekämpningen på kommunernas socialförvaltning, på landstingen (rättspsyk, mera om detta i en senare post) och på privata aktörer, som i upphovsrättsintrångsfrågor.
Jag är aktiv och kandiderar till riksdagen för Piratpartiet, därför att jag vill att rättsväsendet och (bland annat) trafikpolitiken skall bidra till att förtroendet mellan människor, framförallt de som inte känner eller är besläktade med varandra, skall öka. Jag anser det helt avgörande för att vi i Sverige och mänskligheten som helhet skall kunna möta utmaningarna som följer av oljetoppens energikris. Eller nån annan kris – läsaren får välja och vraka och välja sin egen favorit.
Därför att lösningen är en och densamma: Mer förtroende. Inte mindre.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
Och det förtroendet är jag stolt över att ha fått. Skam den som tänker illa därom, Honi soit qui mal y pense.
