Ansvarsfull yttrandefrihet – den verkliga innebörden

Att tala också för andra som inte kan

Debatten om anonymitet och yttrandefrihet har, ur min synvinkel, spårat ur på ett sätt som helt förvrider och perverterar begreppen etik och moral.

Det som kallas ”etik” och ”moral” tycks för den högröstade majoriteten handla om vad som inte får sägas, alltså borde sägas mindre. För mig handlar etik och moral i yttrandesammanhang om att man måste ta ansvar för och säga också det som andra inte kan säga, alltså säga mer.

För att travestera några rader av Merle Haggard When you’re running down the freedom of speech, you’re walking on the fighting side of me.

Men etik och moral i yttrandefrihetsfrågor handlar inte om vad man inte skall säga, utan ligger i ansvaret att tala också för dem som inte kan.

Gustaf Fröding:

Stoltare är det att stiga
mitt ibland vimlet på torgen
fram med all sorg, som jag äger,
tolk för de tyste, som lida,
tiga och lida blott. (Tiga och Tala)

Om detta ansvar, om denna etik och moral att vara tolk också för dem som inte kan, att med ett uttryck jag har använt förut, uttrycka föräldralösa åsikter, om det tiger moralisterna. Något ansvar för innehållet i den offentliga debatten vill de inte ta, blott den yttre formen uppfyller konvenansens krav.

Ni som vill tysta det ni ogillar med hänvisning till att formen och uttrycket är lågklassigt och obelevat, är ni själva beredda att uttrycka dessa åsikter på det av er påbjudna verserade och salongsfähiga sättet?

Om ni är oetiska nog att inte vilja göra det – sluta då tala om moral!

Om ni själva är för fega för att våga stå för annars föräldralösa åsikter – sluta då tala om fega anonyma kommentarer!

Jag tänker inte tala om något ”islamskt hot” eller att muslimer är onda.  Jag tycker det är dumheter. Men eftersom jag vill inte förbjuda någon annan att säga det, också anonymt, har jag heller inget ansvar för att det blir sagt.

Jag tänker inte tala om Bilderbergare eller att det är judarna som styr finansvärlden. Jag tycker det är dumheter och/eller oväsentligt. Men eftersom jag inte vill förbjuda vem som vill att säga det, också anonymt, har jag inget ansvar för att det blir sagt.

Ni som talar om moral och mod: Har ni den moraliska resningen och det modet att säga det som annars blir osagt?

Till slut Friedrich Nietzsches avhyvling av alla moralister

En del håller det för dygd att säga: Dygd är nödvändig!

Men i grunden tro de blott därpå att polis är nödvändig.

Mårten Schultz skriver i Svenska Dagbladet att det inte finns någon rätt att vara anonym. Det har han förstås rätt i, som ett rent faktiskt konstaterande av The Human Condition. Vi är alla spårbara. Inför Gud är vi alla smålänningar säger talesättet.

Men när Mårten Schultz gör en moralisk dygd av en faktisk nödvändighet, är han då beredd att ta ansvaret för att allt det som nu kräver anonymitet för att bli sagt också blir det i en värld utan anonymitet?

Eller tror han i grunden blott därpå att polis är nödvändig?

Socialdemokrater vill riva upp Betaltjänst- och Penningtvättlagarna

Och försvarar kontanter och brevhemligheten

I Aftonbladet skriver fyra socialdemokrater om partibidrag från enskilda och att de vill att bidrag över 20 000 kronor skall redovisas av partierna. Men de säger också att rent anonyma bidrag endast behöver redovisas till beloppet

Lagförslaget innebär nämligen att bidrag ska kunna ges anonymt. Kravet är att bidragsgivaren ska vara verkligt okänd, det vill säga även för det parti som är mottagare av pengarna. På så vis skyddas valhemligheten. Men beloppet ska redovisas så att vi som väljare får reda på hur mycket pengar som anslagits av en bidragsgivare.

Vilka möjligheter finns då att bidra anonymt? Ja betalsystemet är inte möjligt att använda. Enligt Betaltjänstlagen kapitel 4 § 8 måste visserligen inte betalarens identitet förmedlas till mottagaren

…uppgifter som gör det möjligt för mottagaren att identifiera transaktionen och, när det är lämpligt, uppgift om betalaren samt information som har bifogats transaktionen

Men som det i praktiken visat sig när det gäller sms-betalning med kontantkort kräver Finansinspektionen att betalningsförmedlaren alltid har kännedom om betalaren, med hänvisning till Lagen om Penningtvätt.

Finansinspektionens tolkning av Penningtvättlagen i det avseendet är visserligen rent nys – det har jag skrivit om tidigare – men Finansinspektionen besväras inte som andra myndigheter av några krav på proportioner och avvägningar i myndighetsutövningen (inte några samvetsömma betänkligheter heller uppenbarligen), så vi kan vara alldeles säkra på att de vid betalningar på belopp över 20 000 kronor kommer att kräva att banken identifierar avsändaren vid äventyr att annars hitta ett hästhuvud i sängen enligt principen om operatörsansvar och rättskipning v administrativnom porjadke.

Den som vill bidra med ett belopp på över 20 000 kronor har då endast valet att gå utanför betalningssystemen och använda Posten för att sända kontanter i brev.

Men då uppstår andra problem. Den som vid ett tillfälle tar ut belopp på över 20 000 kronor i en bank kommer ofrånkomligen att bli tillfrågad om syftet med uttaget, enligt lagen om Penningtvätt. Det går förstås att ta ut i skvättar i bankomat.

Ett andra problem blir för partiet som mottagit ett kontantbelopp i den storleksordningen. Det går nämligen inte att sätta in större belopp än 10 000 kronor i bank utan att tillfrågas om varifrån pengarna kommer, kapitel 2 § 7 första stycket. Ett anonymt kontantbidrag över 20 000 kan alltså inte tillföras betalsystemen, kapitel 1 § 11 stycket 1. Tvärtom kan banken då lämna in en anmälan om misstanke om försök till penningtvätt – en anmälan som de av tvingande lag inte får meddela partiet att de gjort, kapitel 3 § 4 stycke 1. Omertà. Eller åtminstone kafkaeskt.

Undersökningsskyldigheten är särskilt stor när det gäller politiker, kapitel 8 § 1 stycket 5

Istället för partibidrag blir det alltså då en polisutredning mot partiet och eventuell konfiskation av pengarna om deras ursprung inte kan fastställas.

En ytterligare konsekvens av om Posten oftare används för överföring av kontanter är, att övervakningsivrarna med all sannolikhet kommer att börja ifrågasätta brevhemligheten. För att stoppa en ”smitväg”, för att använda ett ord ur deras förvridna vokabulär.

Socialdemokrater mot Penningtvättlagen och för Brevhemligheten

När de fyra socialdemokraterna uttrycker sig som de gör, så förutsätter de alltså ett rättsläge som inte existerar. Det kan bara innebära att de strävar efter en ändring av lagarna.

Jag ser det som ytterst glädjande,  att problemen med visionen om de totalövervakade betalningssystemen också insetts, om än indirekt,  av ledande socialdemokratiska ideologer. Också överraskande förstås, därför att det är inte från det hållet man väntat sig något sådant.

Men när det verkligen gäller ställs alla gamla sanningar på huvudet. De som kallar sig liberaler blir ivrigaste förkämpar för en stark stat, (fast med kostnaderna externaliserade till operatörer), och de som traditionellt talat sig varma om den starka staten värnar om anonymiteten.

De första skola bliva de sista.

Nät bakom galler, del 5

Konsekvenser för kriminalvården av PTS förslag till ny nummerplan

Samt eventuella konsekvenser för anonyma telefonabonnemang

Post- och Telestyrelsen har utarbetat ett antal förslag till ny nummerplan för Sverige. Ett av förslagen innebär att skillnaden mellan mobila och fast abonnemang tas bort. Det verkar också vara det förslag som förordas av PTS samt av remissinstanserna. Svenska Dagbladet har en notis om det. Aftonbladet också.

Jag har inte läst igenom förslagen mer än översiktligt. Och remissvaren inte alls. Men det är anmärkningsvärt att Kriminalvårdsverket inte funnits med på PTS sändlista för remissvar. Så har heller inte KVV inkommit med något svar, trots att en gemensam nummerplan får inte oväsentliga konsekvenser för handläggningen av telefontillstånd på fängelser och häkten.

Som jag gått igenom i del 3 i den här serien ”Nät bakom galler”, kan telefontillstånd för intagna på fängelser och häkten i princip enbart godkännas till fasta telefonnummer där det, åtminstone i teorin. går att fastställa vem som finns i andra änden. Samtal till mobiltelefoner och IP-telefoner godkänns i princip ej, annat än om det föreligger speciella skäl, och då avlyssnat. Det är redan ett problem att allt fler fasta abonnemang omvandlats till IP-telefoner, vilka då inte går att ha telefonkontakt med för intagna.

En konsekvens av PTS förslag blir då, att antingen måste telefontillstånd för intagna inskränkas ytterligare eller måste kontrollerna till vem de ringer minska eller helt försvinna. I båda fallen med svåra konsekvenser för såväl återanpassning, säkerhet, hindrande av fortsatt brottslighet och skydd av brottsoffer. Det är som sagt var anmärkningsvärt att Kriminalvården vare sig tillfrågats eller på eget bevåg skickat in ett remissvar.

En helt och hållet annan fråga (den omvända faktiskt) man ställer sig rörande det här förslaget är om det också i fortsättningen blir möjligt att inneha anonyma telefonkort. Om alla abonnemang skall kunna vara portabla, hur skall då något abonnemang även fortsättningsvis tillåtas vara anonymt? Då blir som jag också skrivit om, telefonautomaternas fortsatta tillvaro en politisk fråga.

Vid tillfälle skall jag läsa igenom utredningen samt remissvaren för att se om någon tar upp dessa frågor.