Inlägg taggade ‘ändamålsglidning’
Ändamålsglidningen saknar ett slut
Nya uppgifter för infartskamerorna
Kamerorna för inpasseringskontroll vid Stockholms, och snart Göteborgs, infarter infördes ju en gång enligt officiell retorik för att minska trängseln., men ingen trodde väl att det skulle stanna där.
I juli skrev jag om hur kamerorna vid Lidingöbron användes i en brottsutredning. Beslutet är inte prejudicerande, sa infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd då.
Nu ser jag att Stockholms trafik- och miljöansvariga tjänstemän kommit på att kamerorna kan komma till användning också för att kunna avgöra vilken sorts däck som sitter på bilarna, för att automatiskt i efterhand kunna debitera en avgift för dubbdäck. Det önskar man sig nu av regeringen.
Det här innebär förstås att det som tidigare inte varit helt officiellt, att kamerorna registrerar och lagrar passager även utanför tulltiderna, förstås måste permanentas. Annars går det ju bra att köra in med dubbdäck på nätter och helger.
Den här ändamålsglidningen saknar ett slut. Eller snarare, det finns ett slut, och det slutet kan vi få antydningar om genom att studera historien.
Grattis! Du vann just ett pris.
Med täckhet och vackra ögon därtill, så kommer man så långt man vill
2011 verkar ha varit ett år när det blev en polistrend att lura in brottslingar i mängd genom att få dem att tro att de just vunnit ett pris. Och det fungerade. I Alabama fångade man in pappor som inte betalat underhåll genom att utlova biljetter till amerikansk collegefotboll, i London satte polisen upp en skivbutik och lät det lokala buset handla droger och vapen i ett inre rum. Och i Chicago lurade man 100 ”frifotingar” genom att lova dem att få komma och testa diverse datorprodukter. För några år sedan fångades ca ett hundra efterlysta in genom ett liknande erbjudande att få testa då nya x-box 360.
Sådana operationer innebär ju ingen direkt brottsprovokation, skivbutiken kanske ett gränsfall, och vore därför möjliga också i Sverige. Vi kan nog räkna med att få se något liknande här snart.
Men detta att lura in någon på något som är emot deras intresse genom att utlova en belöning behöver inte ha en avsikt bakom. Även om resultatet blir det samma kan det också finnas en aningslös välvilja bakom.
Jag tänker på Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande, NTF, som vill i full skala tillämpa försöken med trafikkameralotterier som jag nämnt tidigare. Man vill alltså att alla bilar skall registreras och att en viss andel av dem som håller hastighetsbegränsningen skall kunna vinna pengar – pengar som tas från de böter som fortkörare fångade av kamerorna betalar.
NTF har nog rent mjöl i påsen. Men man spelar dem som gärna ser en ändamålsglidning på ett sluttande plan för trafiksäkerhetskamerorna i händerna med sitt förslag. Det är skäl nog för att avvisa det. Fortkörare får inte bli svepskäl för att registrera alla bilresor.
Övervakningssyftet tog som väntat över
Därför att det går
Det sluttande planet går inte längre att förneka.
Jag ser i Dagens Nyheter (och Svenska Dagbladet) att regeringen gett polisen tillåtelse att få ut registreringsbilder av passager vid Lidingöbron.
Detta var väntat. Oberoende av om trängsel ursprungligen var ett svepskäl för att få acceptans för registreringen av alla in- och utpasseringar till Stockholm eller inte, så är det ett faktum att systemet nu fungerar som en integrerad del av Övervakningssamhället.
Beslutet är inte prejudicerande, säger infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd.
Nähä, du. På så sätt. Peace in our time…
Fartkamerorna ändamålsglider på ett sluttande plan
Bara piratsand hjälper
Göteborgsposten skriver idag hur polisen, till synes alldeles naturligt och utan politisk kontroll, tänker börja använda de fasta hastighetskamerorna inte bara för hastighetskontroller, utan också för teckenigenkänning av nummerplåtar också utan konstaterad överträdelse av hastighetsbestämmelserna. (Metro skriver också.)
Ed Detta har ytterligare konkretiserats idag 110707, när Rikspolisstyrelsen tydligen gått ut med en officiell begäran, enligt Dagens Nyheter.
I Piratpartiet har vi hånats för att vi talat om ett sluttande plan, om hur vägen mot Övervakningssamhället inte haft någon motkraft, utan att varje i sig obetydligt steg blir utgångspunkt för nästa. Och nästa. Och nästa, ända tills grodan kokar.
Nu ser vi att alla försäkringar om hastighetskontroll som enda avsikt med kamerorna bara visade sig vara nys. Trafikverket skriver till exempel på sin FAQ om ”trafiksäkerhetskameror”
Det är bara de fordon som kör för fort som fotograferas. Den personliga integriteten är alltså god för de flesta trafikanter.
Det måste de alltså ändra nu.
Ed En del kameror fångar till och med uttalat dem som underskrider hastighetsbegränsningarna. Senast i Kalmar.
Inte ondska som samlar data utan datan som skapar ondskan
Nu invänder förstås någon att det ju är i ett gott syfte – det finns ingen ond vilja bakom ändamålsglidningen. Tvärtom bidrar övervakningen till en bättre trafiksäkerhet och större möjligheter att få fast bovar. Och visst är det så. Det finns ingen ond vilja bakom, det tror inte jag heller.
Men det är inte en ond vilja som samlar dessa stora mängder övervakningsdata och skapar dessa databaser – det är möjligheterna som ryms i de stora databaserna som lämnar dörren öppen för en ond vilja. Tillfället gör tjuven, och det är frestelsen i datamängderna som nu samlas i stort sett utan motstånd som kommer att skjuta våra fri- och rättigheter och vårt demokratiska styrelseskick i sank. Stora centraliserade datamängder destabiliserar samhällsskicket.
White man speak with forked tongue
Det har visat sig att det är fullkomligt likgiltigt vad höga tjänstemän och tongivande politiker försäkrar om sina egna goda avsikter och sitt rena mjöl i påsen, själva dynamiken i processen är sådan att det bara går åt ett håll.
Det fanns en gång försäkringar om integriteten i PKU-registret. Det visade sig vara prat, och hon som bröt mot de försäkringarna belönades istället med en landshövdingepost på Gotland.
Vi har tutats i att kameraövervakningen vid infarterna till Stockholms innerstad, och snart till Göteborg, skulle handla om trängsel. Må så vara att det finns med som grund, men finns det någon som inte förstår att de kommer att användas för att samla data om enskildas rörelsemönster?
Så sent som för drygt två år sedan bestämde sig dåvarande Vägverket för att lägga ner planerna på att mäta snitthastigheten mellan två kameror, av rädsla för en ny FRA-debatt
- Vi tror att det finns en risk för att trafikanterna upplever det som om man gör ett intrång i deras integritet genom att fotografera. Även om man har ett system som på alla möjliga sätt tekniskt säkerställer det är det inte så lätt att förklara det. Därför tror vi att det är bättre att göra det på ett annat sätt, säger Vägverkets utredare Anders Wiman.
Ni är helt enkelt rädda för en ny FRA-debatt?
– Ja, det finns en risk för det och den ska man ha respekt för.
Det var alltså enbart av opportunistiska skäl som Vägverket den gången backade. Piratpartiet fanns och var starkt då, i januari 2009. Svenska Dagbladets P J Anders Linder skrev
Man drar tillbaka förslaget eftersom man är rädd för debatten, inte därför att man begripit att det inte är en av Vägverkets uppgifter att kartlägga människors förflyttningar.
Politiska motkrafters betydelse
Nu är Piratpartiet inte längre lika starkt. Och vi ser alltså idag facit och resultatet. Vi kan inte längre hindra utförsåkandet på det sluttande planet, men vi kan i alla fall vara stolta över att vi faktiskt fördröjt ett och annat med några år med den piratsand vi la ut.
Anders Wiman, som alltså av opinionsskäl rådde Vägverket att backa, var dock ändå optimistisk till möjligheterna att ”få ut mer” av vägkamerorna.
Till exempel skulle åkerier och andra ha en skyldighet som företag att uppge vem som har kört fordonet. Vi tror inte att det är ett bra sätt kanske för privatbilism, men möjligtvis för företag. Det är ett exempel, säger han.
Finns det då någon som tror att det kommer att stanna vid åkerier? Nej, vi kan vara fullständigt förvissade om att det snart också kommer en lag som registrerar också privata fordonsförare vid varje tidpunkt. För att det går.
För övrigt finns det läsare för transpondrar i kamerahöljena, som kan känna av alla fordon som är utrustade med sådana. Räkna med en obligatorisk lag att ha en sådan ombord så småningom.
Mönstra på igen!
Många har lämnat piratskutan men som synes finns det jobb att göra. Och Piratpartiet finns kvar!
No hard feelings., no questions asked. Låt oss åter sanda det sluttande planet tillsammans!
Om nu försoning inte är möjlig. Men med vem? Detta är i första hand politik (av de många), i andra hand mekanisk fysik (krafter och motkrafter) och ligger först i tredje hand i enskilda människors makt att söndras och åter försonas.
Förtroenden raseras snabbt men tar lång tid att bygga upp
PKU-registret och faran med straffprocessuella tvångsmedels supremati
Jag ser i Dagens Nyheter en debattartikel om användningen, eller snarare ändamålsglidningen, hos det så kallade PKU-registret med blodprover på alla barn födda i Sverige sedan 1975.
För den medicinska forskningen är ett sådant heltäckande register ovärderligt. Det är därför av yttersta vikt att föräldrar som ombud för sina barn ger sitt medgivande till att prover tas, och att de sedan inte begär att deras prov skall förstöras. Men för detta krävs ett orubbat förtroende för att det är just den medicinska forskningens vidare odling till gagn för sjuka människor som är avsikten med registret.
Förtroenden tar lång tid att bygga upp, men kan raseras väldigt fort. När det 2004 gjordes ett undantag, så att den dömde mördaren av Anna Lindh, Mijailo Mijailovićs PKU-prov lämnades ut av Huddinge sjukhus till spaningsledningen, äventyrade det kvaliteten på hela registret, dess integritet. Enligt DN-artikeln ledde det till en ström av begäranden om att prover skulle förstöras. Men också till krav på att utträden ur PKU-regisret skulle förbjudas.
Jag anser att politik inte skall handla om personangrepp. Men det finns ändå anledning att lyfta fram de ansvariga för det beslutet, och se hur det påverkade deras vidare karriär.
Cecilia Schelin Seidegård
Direktör på Huddinge Universitetssjukhus vid tillfället var Cecilia Schelin Seidegård. I ett svar till Socialstyrelsen som utredde händelsen menade hon att det ”inte gick att motsätta sig” utlämningen.
Uppfattningen grundar sig på att beslag är ett straffprocessuellt tvångsmedel och att denna typ av beslut har företräde framför biobankslagens regler, vilket dessutom framgår av Socialstyrelsens rapport till regeringen från år 2000 med förslag till reglering av biobanker
Men det är just en sådan kortsiktig tolkning av ”företrädet för straffprocessuella tvångsmedel” som kan skjuta ett långt viktigare långsiktigt arbete i sank. De säkerhetstroende fäster i vanlig ordning lika stor övervikt vid ”nu” i förhållande till ”sen” för välbefinnandet, som en heroinist på jakt efter nästa fix. En regim som genomsyras av straffprocessuella tvångsmedels supremati är något ytterst få av oss skulle vilja leva under.
- Vi har gjort vårt bästa för att tolka vilken lag som har företräde i det här fallet, säger Schelin Seidegård till TT. (Sydsvenskan)
Cecilia Schelin Seidegård är sedan 2009 landshövding över Gotlands län. Ett förhållandevis schysst kneg.
Karl Petersson
Vid tiden för mordutredningen var Karl Petersson förundersökningsledare och den som var ansvarig för begäran om utlämning av Mijailovics PKU-prov, alltså den som förkroppsligade de ”straffprocessuella tvångsmedel” vars supremati Schelin Seidegård alltså inte ansåg kunna ”motsätta sig”.
Vi har fri bevisprövning i Sverige, och Petersson ville förstås få Mijailovic fälld. Att han tog en rövare och skrev till Huddinge kan man egentligen inte förebrå honom för. Han kunde, och gjorde det helt enkelt.
Birgitta Rydberg
Birgitta Rydberg var då, och är fortfarande, landstingsråd i Stockholms län representerande Folkpartiet. Till Dagens Nyheter sa hon vid tillfället
Jag vill att åklagare ska ha rätt att vid starka misstankar, och då det handlar om brott som mord eller dråp, få ut bevismaterial ur biobankerna
Man ser här hur Rydberg hävdar de straffprocessuella tvångsmedlens supremati. Hur hon övervärderar ”nu” i förhållande till ”sen”, och föredrar en döbelnsmedicin som gör mig för i morgon sjufalt värre, men hjälper mig idag på mina ben.
Ett sådant föredragande av effektivitet idag relativt fri- och rättigheter imorgon är ju för all del inget ovanligt bland företrädare för Folkpartiet, partiet som har det namnet om sig att vara ”liberalt”. Men i Rydbergs fall är det desto mer anmärkningsvärt, som hon gjort sig känd som en stark motståndare till drogbruk, alltså just övervärderingen av ”nu” mot ”sen”.
Överskattningen av ”nu”
Eller också kanske det inte alls är anmärkningsvärt? Det är en sak att vara emot droger, en helt annan att tro att ett drogfritt samhälle är möjligt. Den som är emot droger, och är det på allvar, landar till slut i en skadebegränsande hållning. Den som tror på det omöjliga, ett drogfritt samhälle, hamnar i en extremism och just i en övervärdering av ”nu” framför ”sen” som suboptimerar en faktor på bekostnad av andra. Och gör det sista värre än det första. Ytterligheterna berör varandra, les extrêmes se touchent, och pundarna och lagmissbrukarna visar sig kanske ha samma drivkrafter.
När sådana människor talar om en avvägning av effektivitet mot integritet, så menar de båda begreppen i en ”nu”-tanke. Men det är inte individens integritet ”nu” som måste avvägas mot effektivitet ”nu”, utan hela systemets, i det här fallet PKU-registrets, integritet ”sen”.
Och den integriteten är hotad av effektivitet ”nu”. Och det gäller inte enbart PKU-registrets integritet, utan vårt samhällssystems integritet, med de fri- och rättigheter vi njuter idag som hotas av denna flod av effektivitetstörstande ”nu”-extremism.
Vi måste som samhälle tända av från den ”nu”-drogen. För framtidens skull.
The good guys
För balansens skull måste jag också droppa några namn som faktiskt reagerade. Per-Anders Sunesson på Socialstyrelsen. Lars Engqvist dåvarande socialminister. Kerstin Wigzell, Socialstyrelsen. Bara för att nämna några.
Varför SÄPO får signalspana och tikar slickar sig mellan bena
Därför att de kan
Jag skrev en post en gång med den lätt ekivoka titeln ”Varför slickar sig en tik mellan benen?”. Den berörde frågan om varför SÄPO till slut skulle komma att få ta del av FRA:s underrättelsedata, trots alla löften och bedyranden om motsatsen innan FRA-lagen klubbades igenom.
Svaret på de bägge frågorna är nämligen detsamma: Därför att de kan.
Idag kan vi se i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen att Riksdagens justitieutskott, med undantag av representanterna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet beslutat att SÄPO skall få signalspana.
Det finns fler som kan tänkas vara intresserade av den insamlade datan. Så räkna med att fler tillgång till den.
Varför? Därför att de kan. Då är alla bedyranden och löften lika mycket värda som papperslappen undertecknad av the german chancellor herr Hitler, Neville Chamberlain viftade med på trappan till flygplanet som tagit honom hem från Münchenkonferensen 1938. Peace in Europe in our time.
När det finns ett intresse och ingen motverkande kraft, då är tillståndet inte stabilt. Om marschen mot Övervakningssamhället inte får en politisk motkraft, kommer vi att hamna där.
Det är inte konspirationsteori eller foliehattande. Utan elementär spelteori.
Skatteverket borde tredjemannarevideras
Om inte anonymitet, så åtminstone konsekvens
Jag läser en debattartikel i Svenska Dagbladet om Skatteverkets ovilja att återbetala pengar som felaktigt inbetalats till ett annat skattekonto än det avsedda, trots att det är uppenbart att det skett av misstag och trots att det också är uppenbart att de som begär återbetalning också är de som gjort inbetalningen.
Detta är extra intressant i ljuset av att Skatteverket genom lagen om tredjemansrevision har rätt att kontrollera identiteten på samtliga ett företags betalare. Och genom kassaregisterlagen tvingat in fler företagare att sälja via faktura med krav på just identitet på betalaren.
Skatteverket kräver alltså att få full kontroll över vem som betalar vad och styr in allt fler av transaktionerna i samhället i ett sådant kontrollsystem. Men för transaktioner till Skattemyndigheten gäller alltså inte samma krav på identifikation av betalare.
Skattemyndigheten hävdar att tredjemansrevision och kassaregisterlag enbart handlar om skatteuppbörd och att alla data behandlas konfidentiellt och i det syftet. Vilket är ungefär lika trovärdigt som att Mastercard, Visa och schweiziska banker inte skulle ta politiska hänsyn. They just did. Varför? Därför att de kan. Data som kan användas kommer att användas.
Jag har föreslagit en ändring i Förvaltningslagen om Myndigheters Serviceskyldighet, inklusive Skatteverkets, att på anfordran godta kontanter som betalningsmedel vid in- och utbetalningar, med inbetalaren anonym och endast vad betalningen avser och för vems räkning den görs. Jag avser också att i framtiden föreslå ändringar i Kassaregisterlagen och lagen om tredjemansrevision i samma syfte, att Återupprätta kontanter som betalningsmedel.
Under tiden är det ett rent anständighetskrav, att det allsmäktiga och akribiska datainsamlandet av alla transaktioner också omfattar Skatteverkets egna transaktioner. Lagen om tredjemansrevison bör också omfatta Skatteverket självt, så att de identifierar rätt inbetalare till sig själva, så som de kräver att få kunna identifiera alla andra betalare i samhället.
Och rättar till sådana missförhållanden som debattartikeln redogör för.
Ed: Skatteverket försvarar sig.
Timavläst el och övervakningspresumtionen
Som sakerna står måste Piratpartiet säga nej
Maud Olofsson föreslog för en tid sedan att hushållens elmätare skulle rapportera per timme, och debiteringen skulle ske mera realtidslikt.
Det är förstås en bra tanke därför att efterfrågan på el därmed kopplas närmare tillgången, vilket innebär att priset över tiden sjunker. Och ökar elproducenternas vilja att öka kapaciteten vid förbrukningstoppar.
Bra tänkt. Men…
Det vill säga, det hade varit en bra tanke om inte det vore så att större delen av elförbrukningen sker på långa kontrakt, till ett fast pris. Den efterfrågeminskning som måste till vid ett maxutnyttjande av befintlig kapacitet, måste alltså ske genom att endast den mindre, till ett rörligt pris betalda, elförbrukningen påverkas. Och det är förklaringen till att elpriset kan rusa i höjden så mycket som det gjort ett antal gånger i vinter. Om låt säga 30% (siffran tagen ur luften) handlas rörligt, och förbrukningen måste pressas ner 10%, då måste dessa 30% minska sin förbrukning med 1/3. Och det kräver, som vi sett, kraftiga prishöjningar.
En väg hade varit att förbjuda kontrakt till fasta priser så att all el handlades till rörligt pris. Då skulle priset inte variera lika mycket. Men det är ett mycket tveksamt tillvägagångssätt eftersom det skulle innebära ett brott mot den fria avtalsrätten. Å andra sidan kan det mycket väl vara så att vi går mot en ökad andel rörliga kontrakt, då återförsäljarna av elkraft torde bli allt mindre benägna att vilja stå för risken i elprisfluktuationerna själva, utan kommer att begära en rejäl försäkringspremie för att sälja till fast pris, när de själva måste betala ett rörligt.
Nyttan av en timavläsning av elmätare är därför ganska så begränsad än så länge. Men kan bli större.
Som sakerna står
Men även om det går att se stora fördelar med en timavläsning finns det ett annat skäl till varför Piratpartiet måste säga nej. Det är integritetsaspekten av att elförbrukningen hos enskilda på så sätt registreras.
Om denna timavläsning införts för, säg, 15-20 år sedan hade saken hamnat i ett annat läge. Då hade vi inte på samma sätt som nu denna stormflod av övervakningsförslag, denna pansaroffensiv riktning Övervakningssamhället. Denna flykt från friheten nerför återvändsgränden.
Like a bad motorcycle with the devil in the seat
Goin’ ninety miles an hour down a dead end street
Då fanns ännu en möjlighet att tro på överhetens goda avsikter, eller åtminstone att ge överheten the benefit of a doubt.
Den möjligheten finns inte längre. Istället gäller vad jag skulle vilja kalla Doktrinen om övervakningspresumtionen. Om övervakning är möjlig, kommer den genomföras. Sannolikheten för ändamålsglidning närmar sig i limes 1, matematiskt uttryckt.
Det är djupt tragiskt att vi kommit dithän, att förtroendet för överheten eroderats så, att också kloka förslag måste förkastas. Så gör övervakningssamhället oss fattigare. De som lett utvecklingen så långt bär ett stort ansvar för att det blivit så. På dem faller också ansvaret att återupprätta förtroendet för överheten, eller åtminstone återge överheten the benefit of a doubt.
Piratpartiet i riksdagen kommer att göra allt för att återupprätta det förtroendet. Men som sakerna nu står är det enda möjliga att säga nej till en timavläsning av privatpersoners elförbrukning.
Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.
