Harry Flam föreslår utförsäljning av Riksbankens guldreserv

Sannolikt en kraftig minskning av guldreserven

Idag kom utredningen om Riksbankens valutareserv, SOU 2013:9, gjord av Harry Flam. Han föreslår en kraftig minskning av den totala valutareserven från 450 till 125 miljarder. Se Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Affärsvärlden för korta pressmeddelanden. Dessa nämner dock inget om guldreserven.

De av Riksbanken uppgivna guldinnehavet på 125,7 ton motsvarar idag ca 44 miljarder kronor. Men guldreserven kommer om förslaget följs att i stor utsträckning säljas bort

…utredningens förslag om balansräkningens och det egna kapitalets storlek
sannolikt kommer att resultera i en kraftig minskning av guldreserven. (sidan 135)

Minskningen av valutareserven skall ske genom en överföring till staten. Här anser Flam att Riksbanken självt skall avgöra vad som skall överföras och han inser att guldet inte kan säljas av alltför brådstörtat.

Det är dock Riksbanken som bestämmer vilka delar av guld- och valutareserven som ska föras över till staten och till den särskilda balansräkningen för IMF. Givet storleken på kapitalöverföringen till staten på 73 mdkr så är det sannolikt att även Riksbankens innehav av guld berörs av överföringen.(…) Om hela guldinnehavet skulle säljas i den takten (Ed: 12 ton per år) så skulle försäljningen sträcka sig över en tioårsperiod. En så lång överföringsperiod skulle vara problematisk, men sannolikt handlar det om en kortare period. Dels kanske inte allt guld säljs, dels har efterfrågan på guld varit stor under senare år och kan förväntas så förbli, vilket innebär att marknaden sannolikt bör kunna hantera större volymer guld utan att guldpriset påverkas i större omfattning. (sid 168-169)

Harry Flam är personligen väl underrättad om betydelsen av en guldreserv i orostider efter att ha medförfattat rapporten om Riksbankens guldaffärer med nazityskland. Att han då kan lägga fram ett förslag som helt bortser från guldets särställning som försäkring i en valutareserv är helt enkelt obegripligt.

Man kan också nämna att Sverige vid första världskrigets utbrott hade en stor del av valutareserven i tyska mark. Lätt växlingsbara till andra valutor eller till guld, trodde man. De var förvarade som skattkammarväxlar hos den tyska banken Warburg. Skattkammarväxlar som Riksbanken inte kunde få ut ur Tyskland vid krigsutbrottet (man försökte skicka kurirer dagen innan kriget bröt ut, men det var en lördag och Warburg som var judar iakttog sabbaten och vägrade expediera. Nästa dag var det för sent.)

Istället tvingades Riksbanken under kriget på konstlad väg hålla nere kronans värde för att inte markinnehavet (som man inte kunde röra och inte kunde förklara varför man inte kunde röra)  skulle tappa i  värde och Riksbanken skulle tvingas medge hur det låg till och tvingas skriva ner kapitalet. Konsekvensen av den valutapolitiken blev en stor livsmedelsexport till Tyskland och hungerkravaller i Sverige.

Så kan det gå om man inte har fysisk kontroll över sina valutareserver.

Se också mitt förslag om att Riksrevisionsverket bör revidera Riksbankens guldreserv.

Penningtvättlagen gäller inte Telias bank?

Lagen om penningtvätt och terrorism igen

Enligt lag 2009:62 kapitel 2 § 6 Stycke 3 Punkt 2

…ska hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism  anses finnas

———————-

när en affärsförbindelse etableras eller en enstaka transaktion utförs med en person i politiskt utsatt ställning som är bosatt utomlands

”Person i politiskt utsatt ställning” definieras i kapitel 1 § 5 stycke 7

…personer som har eller tidigare har haft viktiga offentliga funktioner och sådana personers närmaste familjemedlemmar och kända medarbetare

Då finansinstitutionen misstänker en sådan transaktion skall den, enligt § 11 Stycke 2

Om förhållandena är sådana att penningtvätt eller finansiering av terrorism kan misstänkas, ska verksamhetsutövaren lämna uppgifter enligt 3 kap. 1 §.

Av kapitel 3 § 1 Stycke 2 framgår att verksamhetsutövaren (=finansinstitutet) i sådant fall

Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen

Och vidare, Stycke 3

En verksamhetsutövare ska avstå från att utföra transaktioner som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om det inte är möjligt att låta bli att utföra en misstänkt transaktion, eller om den vidare utredningen annars skulle kunna försvåras, får transaktioner utföras och uppgifter lämnas omedelbart i efterhand

Telia i Uzbekistan

Enligt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet (samt Uppdrag Granskning) betalade delvis statliga Telia-Sonera ut miljardbelopp till ett bolag i Gibraltar för mobillicenser i Uzbekistan.

Bakom företaget med konto i Gibraltar står dottern till Uzbekistans president.

Det framgår inte om Telias bank, som ombesörjde transaktionen anmälde den till Rikspolisstyrelsen. Det borde de ha gjort enligt lagen som citerats ovan.

Emellertid kan vi inte få veta om de gjorde det eller ej, därför att enligt kapitel 3 § 4 i samma lag så gäller att

Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte röja för kunden eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats enligt 1 eller 7 § eller att en undersökning utförs eller kan komma att utföras

Likhet inför lagen

Jag skall helt frankt påstå att banken vars kund Telia är fullständigt gav f-n i att följa lagen. Uppenbarligen stoppade de inte transaktionen, och högst sannolikt meddelade de inte heller Rikspolisstyrelsen.

Men den banken tycks inte enbart vara själv befriad från en brottsutredning, de lyckas till och med undgå att bli nämnda i sammanhanget.

Företaget Opus Capita är visserligen ingen bank, men presenterar emellertid  stolt Telia Sonera som en av sina kunder vars internationella transaktioner de förmedlar på ett kostnadseffektivt sätt. ”Lägre kostnader, ökad flexibilitet”. Kommer de undan rättsligt ansvar för att de är så ”flexibla”?

Vi har alltså en lag som i terroristbekämpningens namn förbjuder privatpersoner att via sms betala toalettbesök anonymt, och gör att finansinstitutioner frågar varje småsparare som vill öppna konto ”om de är eller har varit eller är närstående till person i utsatt politisk ställning” men som utan kontroll tillåter att miljardbelopp utbetalas av stora bolag till sådana personer.

Övergläns lagstiftaren – tänk själv. It’s easy.

Ed: Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet tillskrev Finansinspektionen Nordea och avkrävde förklaring den 2 oktober, dvs nästan två veckor efter att den här posten publicerats. Mycket riktigt vill Finansinspektionen inte uttala sig i frågan.

Nyheter som aktualiserar gamla poster

Kollektivstraff, lurbrott och avspärrningar

I brist på tid att skriva nya poster,  ger ändå nyhetsflödet (tyvärr måste jag säga) ett tillfälle att lyfta gamla.

I Dalademokraten står att läsa hur föräldrarna till en sextonåring som dömts för förolämpning av tjänsteman dömts att solidariskt betala skadeståndet. Det framgår inte om sextonåringen har syskon, men det aktualiserar ändå posten om hur regeringen önskar straffa syskon och familjemedlemmar till kriminella.

I Dagens Nyheter står om lurbrotten mot äldre

 Den nya tidens Stockholmstjuv är ingen maskerad gestalt som bryter upp låsta dörrar. Det är tvärtom en trevlig och till synes välvillig granne, som besöker dig när du är hemma. Skådespelet tar sig olika uttryck och ofta är gamla människor måltavlor för stölderna

Det aktualiserar inlägget jag skrev om de två brotten med dödlig utgång i Landskrona, där det ena blev mycket uppmärksammat, men det andra var det som var det allvarligaste hotet mot det förtroende som bygger ett samhälle.

Slutligen har glädjande nog Thomas Anderberg vågat ifrågasätta åtgärden att försöka bygga bort självmorden från Västerbron genom avspärrningar. Men statisk ”säkerhet” är aldrig utan konsekvenser, det flyttar effekterna men innebär ”sjunket” kapital som därmed förlorats för dynamiska åtgärder (eller för fler statiska åtgärder dit problemet flyttat).  Och de pedagogiska effekterna för människors sätt att tänka av avspärrnings”lösningar” skapar nya problem. Nollvisioner och tunnelseende säger inte bara en hel del om ett samhälles psykologiska status, det är också självförstärkande.

Rentav är miljön väsentlig för människors psykiska hälsa. Torftighet eller affordans. Regelbaserat eller fysiska hinder. Nollvisioner och tunnelseende.

Min syn på en piratideologi för säkerhet skrev jag om här.

Slutligen har ödet för Hans Kristian Rausing och hans hustru berört mig. Jag minns honom perifert, på håll,  från Lund för snart trettio år sedan som en man som var uppenbart bekymrad, men med en utstrålning av en inre heder. Det finns en anledning till att hans dåvarande vänner och bekanta fullständigt lyst med sin frånvaro i kvällstidningarnas dynggrävande.  Stagnelius diktrader gäller ändå alla människor, oberoende av var i kontoställningen kommatecknen återfinns

 Tvenne lagar styra detta liv; Förmågan att begära är den första; tvånget att försaka är den andra. Adla du till frihet detta tvång, och helgad och försonad, över stoftets kretsande planeter, skall du ingå genom ärans portar

En familj är som ett vapen

”Familjen” som varumärke och sanning i storytelling

I Hal Hartleys film ”Trust” från 1990 säger vid ett tillfälle en av huvudpersonerna

A family’s like a gun. You point it in the wrong direction, you’re gonna kill somebody

Jag tänker på detta när jag ser i Helsingborgs Dagblad att den kommunala samarbetsorganisationen i nordvästra Skåne nu fått ett nytt namn – en varumärkeskonsult har hjälpt till att ta fram Familjen Helsingborg. ”Helsingborg Family” på engelska.

För den som är det minsta insatt i Skåne och dess kultur kommer det förstås inte som någon överraskning att Landskrona inte vill vara med i den familjen. Här finns gammalt groll, och för den landskronit som inte är alldeles färsk på jorden och växt upp med Lund och Köpenhamn som huvudorter är den nutida inriktningen på Helsingborg som regionalt centrum något som på ett dunkelt sätt har ett, åtminstone i tiden, samband med nergången och alla olyckor som drabbat Landskrona under de senaste trettio åren. Uttrycket Life’s a bitch (and than you marry one) passar in på situationen.

Det är inte utan att man blir förvånad när varumärkesexperten Calle Peyron, tillfrågad av Helsingborgs Dagblad, vill ge bakåtsträvarpoäng åt alla som drar sig ur. En sådan reflexmässigt moraliserande attityd ger en antydan om att något annat ligger bakom.

Carlos Zoéga

På Zoégas kaffepaket återfinns en liten historia om företaget. En variant av så kallad ”storytelling” som används för att skapa en positiv stämning runt ett varumärke.

En tradition som startades 1886 när Carlos Zoéga kom från Brasilien till Helsingborg för att starta kafferosteri och som präglar oss än idag.

Det låter onekligen som en fascinerande historia. Men den är inte sann. Till Helsingborg kom Zoéga 1886 från Landskrona, där han redan 1881 öppnat ett kafferosteri, efter att närmast ha kommit från antingen Italien eller Brasilien, något oklart vilket. I Landskrona gifte han in sig i den lokala societeten, men kanske gick inte rörelsen så bra eftersom han efter några år alltså flyttade verksamheten till Helsingborg.

Man kan undra över varför Zoégas kaffe, säkert fullt medvetet, förfalskar historien. Kanske är det inte lika förenligt med den ”high-end”- image Zoégas kaffe söker med en koppling till Landskrona, som snarare har fått en ”low-end”- stämpel under senare år? På sin hemsida lanserar man närmast ett cirkelbevis, med en grandios självklarhet värdig en kinesisk kejsare eller en egyptisk faraon

1886 räknas annars som firmans födelseår eftersom verksamheten då flyttade till Helsingborg

Ed: I sin uppsats  Varumärkesidentitet vs varumärkesimage – En studie av Löfbergs Lila, ZOÉGAS och Classic  skriver Jessica Löwling Helmerskog om en testpanels tankar om Zoégas ursprung

Man kan i frågeformuläret utläsa att ZOÉGAS håller till i Skåne, något som inte alls kom upp
under fokusgruppsintervjuerna. Varumärket diskuterades dock geografiskt och det höjdes till
och med frågetecken om ZOÉGAS verkligen har sin bas i Sverige

Ännu mera underligt då att ljuga om ursprunget, när konsumenterna man siktat in sig på knappt kan placera det i Skåne, och utifrån smaken inte ens i Sverige.

Och – det är i alla fall Helmerskogs slutsats – vad varumärkesbyggarna förmedlar påverkar ändå i väldigt liten grad hur konsumenterna i slutändan väljer

Jag vill därför påstå att människan inte är dummare än att hon litar på sina egna upplevelser
och sitt eget omdöme, oavsett vad varumärkesskaparna förmedlar. Vidare vill jag påstå att det
starkaste varumärket är det som ser konsumenten som en självtänkande individ med förmågan
att göra medvetna val.

Storytelling

När företag berättar en historia om sig självt, måste den historien vara sann? Är det ok att ljuga? Ja, storytelling är inte ett direkt argument för köp, så lagar mot vilseledande marknadsföring är inte aktuella.

Men som en långsiktig trovärdighetsgrej? Ja en PR-expert uttrycker det så att truth is the ultimate spin. Men det kan handla om en annan sanning än det vi vanligtvis förknippar med ordet. De sanningar som PR-experter ser är av annorlunda slag.

Sanning= autenticitet hos berättaren. Berättaren måste tro på det själv, måste känslomässigt beröras, för att kunna beröra lyssnaren. I vårt kaffeexempel kanske Zoégas lögn beror på en inre emotionell bortträngning av sitt egentliga ursprung?

Sanning= vad lyssnarens begriper och bryr sig om. Om Zoégadrickarna inte känner till och inte bryr sig om företagets ursprung, finns det ingen anledning att förankra berättelsen i den historiska verkligheten. Det är inte vad någon vill höra.

Sanning= beroende av tid och plats. Man måste variera åtminstone hur man berättar för att vara ”sann”.

Sanning= fungera för syftet. Om syftet är att sälja kaffe, då är sanning det som säljer kaffe.

Nu slirar vi alla på sanningen när vi berättar historier. Om det inte är något annat vi vill sälja, så oss själva. Storytelling för att få para sig.

Varför Zoégas kaffe ljuger, på ren svenska, vet jag inte. Inte för att jag tycker om det, men jag erkänner att jag är beroende av Skånerost, det enda kaffe (förutom möjligen god espresso) som kan avnjutas godtyckligt stark utan att magen protesterar. Jag förstår varför Zoégas kunde toppa listan över kundnöjdhet 2011.

Livet består av kompromisser. Kanske är det så, som Allan Edwall sjöng, att sanning av ångrad lögn består. Inte förrän vi har anledning att ångra en lögn, säger vi frivilligt sanningen.

”Familjen” som varumärke

Om man nu bortser från det okänsliga i namnförslaget i den konkreta situationen, så kan man ändå fråga sig om ordet ”Familjen” verkligen har så positiva konnotationer att det är en tillgång i något varumärkessammanhang alls. Åtminstone i förbindelse med en geografisk benämning.

Den minnesgode kommer väl närmast att tänka på ”Familjen” i Borlänge” – det gäng av unga män som mycket tidigt hamnade på livets skuggsida och gjorde sig ökända inte bara i Borlänge. Den mest kände i gänget, Joel Nordin, föddes direkt in i skuggsidan, på omvårdnadsavdelningen på Hinseberg närmare bestämt. Marguerite Duras ord i ”Älskaren” Mycket tidigt i mitt liv blev det för sent skulle han kunna göra till sina. Flashback har förstås hela storyn.

”Familjen” leder också tankarna till större kriminella sammanhang än så. Familjen Corleone.

Jag förstår inte hur denne varumärkeskonsult har tänkt. Men kommunförbundet (inklusive Landskrona) har ändå betalat 500 000 för det nya varumärket.

En skilsmässa från tvångsäktenskapet blir knappast billigare.

Ed: Det är PR-byrån, förlåt, Strategiska kommunikationsbyrån, ”Eight” som svarat för Zoégas lansering utanför Skåne under 2000-talet. ”Vi dubblar marknadsandelar genom att bygga varumärke”, ”Kommunikation med hjärta och hjärna”.

Mera förbud och mindre intelligens

Lite kommentarer i all hast till nyhetsflödet

Det är fascinerande med hur allt mer skall ”hård”-kopplas, hur allt mindre får låta omständigheterna ha ett spelrum. Människan spår, och Gud rår tillhör verkligen en förgången tids vishet. Utan att ersättas av någon motsvarande sekulär insikt om termodynamikens lagar och det kvantmekaniska slumpinflytandet på vår tillvaro.

Imorgon träder en ny begravningslag i kraft som sänker maximal tidsutdräkt från dödsfall till jordfästning från två månader till en. Jag trodde att det var arbetslinjen som gällde och att klara tentor och så vidare – alla små prioritetsgrundande detaljer i våra liv. Men det är alltså begravningslinjen som gäller, och genom att upprioritera begravningar åstadkoms förstås en nedgradering av arbete och studier eller de ännu levandes sjukdom eller vad som helst annat som känns tvingande i våra liv.

I Karlskrona skall de kommunanställda förbjudas att öppna fönster, vilket tydligen praktiserats för att kompensera för en dåligt fungerande ventilation. Jag undrar jag om inte produktionen tar mera skada av det än den  miljon tekniska förvaltningen räknar med att spara… Fast det är ju ett annat konto förstås, nån annans bekymmer.

I Malmö förbjuder en skola att eleverna tar hem läroböcker. Att det är ett problem att många glömmer ta med dem till skolan igen (eller får dem förstörda av någon annan), det kan jag förstå. Men är ett absolut förbud den minst dåliga lösningen?

Att, som någon kommentar menar, detta skulle innebära att skolan använder en bättre pedagogik på lektionerna är helt orealistiskt tror jag. Det är just i de socialt utsatta skolorna som eleverna tvingas till mest ensamarbete (enligt en ledare i Expressen), därför att lärarna har så många tvingande och angelägna uppgifter utöver utlärandet.

Och hur skall man kunna lära sig matematik utan egen reflektion utanför lektionstid? Det klarar bara den allra mest kognitivt begåvade delen av eleverna – vi andra fick snällt kavla upp de mentala ärmarna och slita oss igenom matematiken.

Intelligenta biljetter

Resebranschen vill se intelligentare biljetter. Ja kanske man inte skall göra som många eventbolag, låta Ticnet få monopol på biljettförsäljningen. Slutar då Ticnet att fungera slutar biljettförsäljningen att fungera. Inte särskilt intelligent.

Elektroniska kvitton

Jag ser att Skatteverkets överste kontantpolitiker Conny Svensson accepterat elektroniska kvitton. (Elektroniska kvitton har jag skrivit om förut).

Ett av de saker jag skulle vilja skriva om, och har material samlat för,  är anonymisering av kontantfakturor för privatpersoner som inte är momspliktiga. Ett annat är om timmerflottning, ett fascinerande ämne ur många aspekter. Ett tredje är om allmänhetens ”förbättringar” av offentliga konstverk och den ideella upphovsrätten.

Men… Det ena du vill, det andra du skall. Så plägar det sluta i dylika fall. Så också i mitt. Här gäller arbetslinjen med korta pauser…

Varför budgetstöd ibland är motiverat

Exemplet Mali

I en post för sju veckor sedan ifrågasatte jag det kloka i att stryka budgetsstödet till afrikanska länder (samtidigt som man i praktiken inför ett massivt budgetstöd till Grekland och tidigare till Irland).

Framförallt påpekade jag alternativet till en centralmakt i ett land som Mali, som fått ett visst svenskt budgetstöd.

Nu ser jag i Dagens Nyheter att centralmakten tycks tillhöra ett passerat stadium i Mali. Nomader, med kontakter till diverse kriminella och/eller terrororganisationer har redan i princip delat upp landet.Eftersom liknande motsättningar finns i Niger, finns en ganska stor spridningsrisk. När centralmakten föll, föll hela landet.

Inte för att ett fortsatt svenskt budgetstöd hade gjort någon skillnad, men kanske händelserna innebär en liten tillnyktring när det gäller sådant absoluttänkande som ”avskaffa budgetstödet utan att tänka efter” representerar?

Hoppas kan man ju. Men absoluttänkare brukar ha inte vara så intresserade av verkligheten.

Efon Ask och Cecilia Malmström

Samt Lallo Fernandez och Hamlets moder

På 70- och 80-talen fanns en domare i de två översta fotbollsdivisionerna som var en stor personlighet. Hans namn var Efon Ask, och hans kännetecken var slagfärdigheten.

En gång vid en hemmamatch för Gais i Göteborg, var hemmalagets Lallo Fernandez, (också en karaktär för övrigt), inblandad i en närkamp i eget straffområde som ledde till att motståndaren stöp. Innan han ännu hade nått marken hördes Lallo ropa så det hördes över hela Gamla Ullevi Det är inte straff!!!

Efon blåser i sin pipa, lunkar utan att göra sig någon brådska fram och pekar på straffpunkten, vänder sig mot Lallo och säger: Bra, Lallo. Jag var lite osäker där.

Nu har Cecilia Malmström lagt fram ett förslag till en ny cyberpolis för Europeiska Unionen. Hon understryker att den inte skall jaga fildelare.

Låt mig här vara väldigt tydlig – cybercentrumet ska inte ägna sig åt att jaga fildelare eller utreda brott mot upphovsrätten inom film- eller musikindustrin.

Bra, Cissie. Jag var lite osäker där.

The_lady_doth_protest_too_much,_methinks.

Licensauktionerna var ett misstag

Självorganisering är effektivare, robustare och bygger samhälle

Svenska Dagbladet skriver om telebolagens missnöje över flat-rate principen, det vill säga att användare av trådlösa telesystem betalat lika mycket, oberoende av bandbreddsutnyttjande.

Det här aktualiserar problemet med de teleauktioner som fördelade licenserna. Jag menar att licensauktionerna var ett stort misstag, som

a) Förutsatte att teknikutvecklingen inte påverkade möjligheten att beräkna nuvärdet av framtida intäkter. Uppenbart fel, eftersom teknikutvecklingen just gjort de beräkningarna värdelösa. Detta är inte vad Telia och andra trodde att de betalade för.

b) Förutsatte att en stor klumpsumma till staten nu skulle kompensera samhällsekonomisk ineffektivitet under lång tid framöver.
Mycket tveksamt. Dessutom bakbinder det politikens möjligheter att i efterhand rätta till problem genom regleringar, eftersom sådana kan leda till skadeståndskrav från deltagare i auktionerna, både de som vann och de som förlorade, på grund av att förutsättningarna helt ändrats.

c) Uteslöt möjligheten till spontan organisering av självstyrande allmänningar som växte samman.
Användare som är enbart klienter och utan inflytande att organisera sig själva är skadligt för att bygga och vidmakthålla ett samhälle av människor.

Det borde redan från början ha funnits en vision om GSM-nät som självorganiserande p2p-nät. Att tekniken för det inte fanns då, (men vad jag förstår finns nu, nämligen så kallad ”kognitiv radio”) borde inte ha gjort att det försvann ur perspektivet som det uppenbarligen gjorde vid tillfället.

Daniel Kahneman skriver i Thinking, fast and slow om WYSIATI – What you see is all there is som ett skäl för att det fattas dåliga beslut. Det som inte syns just då, tas inte in i värderingen när beslut skall fattas.

För enskilda individer kan det vara mycket svårt att undvika WYSIATI. Men för organisationer och samhällen borde det vara mindre svårt, därför att man vid beslut på förhand kan utarbeta rutiner och ställa upp checklistor. Speciellt borde man rutinmässigt  lägga in övervägandet huruvida det man beslutar om skulle kunna drivas självorganiserat eller ej.

Självorganisering som möjlighet bör alltid övervägas vid politiska beslut. Som en tumregel: Är det möjligt nu? Kan det bli möjligt i en framtid?

Därför att självorganisering inte bara blir billigare i längden, utan också flexiblare (= mera robust) mot ändrade förutsättningar beroende på teknikutveckling. Och har ett samhällsbyggande värde i sig självt.

Se också en post om ”GSM-nät som P2P”.

Se också Björn Feltens post om ”Innovationen som försvann”.

Snart kamerakrav för serveringstillstånd?

”Kamerabrist” ett nyord i svenskan

I Sydsvenskan ser jag att polisen i Malmö reagerar över att övervakningskameror som tidigare fanns på en krog tagits bort i samband med ett ägarbyte.

Tidigare har de haft övervakningskameror som vi haft nytta av många gånger. De gamla ägarna har tagit bort kamerorna, vilket vi är förbryllade över, säger Mats Attin.

Som tipsaren i tråden på Piratpartiets forum skriver, så har alltså normaliseringen när det gäller kameraövervakning nu gått så långt, att bristen på kameraövervakning upplevs som onaturlig, ja rentav misstänkt, något som gör polisen ”förbryllad”.

”Kamerabrist”. Ett Newspeakord vi kommer att få se mera av.

Och vilken politiker blir först med den opportunistiska dumstruten att kräva kameraövervakning som villkor för serveringstillstånd? Och viten och böter för ”kamerabrist”?

”Trygghetskamerans dag” avhålls den 25 april på Clarion hotell vid Slussen Skanstull i Stockholm. Under mottot: ”Trygghet är viktigt!”

Var beredd på utspel. Johan Pehrson kommer…

Svårare att bli hängd i tysthet

Ett fritt Internet motverkar korruption

Inget är värre än att bli hängd i tysthet – Rien n’est si désagréable que d’être pendu obscurément – är ett berömt citat av Voltaire. (En bättre översättning vore: Inget är så obehagligt som att bli hängd i skymundan). Den som blivit utsatt för ett övergrepp mår bra av att ”prata om det” som Johanna Koljonens twittertag hette.

Att Internet har demokratiserat de möjligheterna, och att det får politiska konsekvenser framgår av en artikel i Svenska Dagbladet idag. En kvinna i Indien startade en sajt där människor, anonymt, kan lämna sina berättelser om hur de tvingats att betala mutor i vardagliga sammanhang.

Kränkningen att tvingas betala muta kan inte längre, lika enkelt, försiggå i tysthet.

Jag tror att själva mutsystemet kommer att ta skada av detta. Det vore en alldeles, alldeles underbar nyhet för väldigt många människor i världen.

I Sverige går utvecklingen i den andra riktningen. Här förs istället en kampanj, syftande till laginskränkningar,  mot ”näthatet”, mot rätten att få yttra sig anonymt, mot möjligheterna att utbyta kultur direkt person till person.

Det är faktiskt svårt att se något annat resultat i förlängningen av detta än att Sverige kommer att bli mera korrumperat. Den utvecklingen har vi redan sett tecken på, som i Göteborg, och som på Kriminalvårdsverket. Eller i Rosengård. Skälen för den utvecklingen må vara vilka de vill, men desto viktigare är det då att det kanske viktigaste instrumentet för att hålla emot – som gör det svårt att ”bli hängd i tysthet” – inte stympas av olika särintressen.