Archive for the ‘Piratpartiet’ Category
Googles ballonger
Lagen bortom Limes piraticus
Ed: Det som står i den här posten stämmer inte, se kommentarerna.
Google planerar skicka upp ballonger som skall erbjuda uppkoppling också i områden som saknar sådan.
Det intressanta är att de planeras ligga på en höjd av 12 miles nautiska mil eller drygt 20 km över jordytan.
Det är precis den gräns under vilken nationell suveränitet gäller, motsvarande territorialvattengränser. Jag hittar i hastigheten inte detta förhållande omnämnt någonstans, men det kan knappast vara en slump.
Över 12 miles nautiska mil torde då inte heller immaterialrättsliga lagar gälla . Det räddar förvisso inte Google, så länge de har ett kontor i något land på jorden.
Här kan man ana intressanta utvecklingar. Lagen ovanför Limes Piraticus…
Se också posten om Chris Hadfields framförande av David Bowies ”Space Oddity” från den internationella rymdstationen.
Torbjörn Tännsjö och humanekologin
En naiv professor
Torbjörn Tännsjö har åter fört fram sina förslag för ett transparent samhälle (för att använda David Brins uttryck) i Dagens Nyheter. Samma förslag i stort sett som han la fram i boken ”Privatliv” 2010.
Vad Tännsjö och andra som vill ge upp och ”bejaka” övervakningssamhället glömmer bort är hur ett sådant transparent samhälle påverkar den humanekologiska miljön i samhällets topp.
Vilka gynnas av att veta mycket om andra? De som lever på att manipulera andra, som alltså får större möjligheter att finna ”ingångar” för manipulation, men som samtidigt har den manipulerande förmågan att ”snacka sig ur” situationer som kan uppstå, intakt, och därför bara upplever en begränsad skada av att själva vara ”transparenta”.
Vilka missgynnas av ett transparent samhälle? De som är mera inriktade på att leva av att påverka och manipulera annat än andra människor. Som naturen, som den konkreta verkligheten. Och som ofta också har sämre förmåga att skaka av sig och snacka bort besvärande omständigheter, också när dessa omständigheter bygger på missuppfattningar och illvilliga tolkningar (till exempel i syfte att manipulera).
Allt annat lika kommer vi alltså att se en förbättrad miljö för de manipulativa och en försämrad miljö för de som, nu talar vi klarspråk, ”skapar värden”.
Vill vi verkligen ha ett samhälle där de manipulativa, psykopaterna, sociopaterna, i klarspråk: parasiterna, får ett större inflytande?
För mig är risken för en patologisering av samhället, utvecklandet av en patokrati, ett avgörande argument emot, ett ”bottom line”- skäl för att motsätta sig Övervakningssamhället.
Tännsjös argumentation är argumentationen hos någon som håller på att frysa ihjäl för att klä av sig.
David Brins bok är, trots att den kom ut redan 1999, dessutom mera läsvärd än Tännsjös.
Upphovsrätten upplöses i tunn luft?
Fick Chris Hadfield fritt framföra sånger av David Bowie på ISS?
Opassande skrev om den virala videon på Chris Hadfield som framför David Bowies ”Space Oddity” från den internationella rymdstationen, ISS.
Funderade lite över hur högt upp upphovsrätten egentligen gäller. Enligt wikipedia ”airspace” anses rymden av Internationella Aeronautiska Federationen börja vid 100 km. NASA är något anspråkslösare och hävdar 50 km. Enligt internationell lag är den vertikala utsträckningen lika med den från kustlinjen, dvs enbart 12 nautiska mil, eller 22,2 km.
ISS pendlar mellan 330 och 435 km över jordytan, så Hadfield hade med all säkerhet rätt att, utan ersättning till upphovsmannen, framföra jordiska musikverk av hjärtans lust. Även om, mot förmodan, David Bowie skulle anse sin ideella upphovsrätt kränkt, genom att hans musik framfördes ”…i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen” (URL kapitel 1 § 3), så hade det inte bekymrat Hadfield heller.
Det är förstås lite oklart om USA:s regering verkligen anser att deras lagstiftning upphör att gälla någonstans..?
Det finns förstås konferenser om upphovsrätten i rymden. Och WIPO har publicerat dokument…
Men tänk om…
Det blir förstås problem om de utomjordiska lagarna på mellan 330 och 435 km skulle säga något annat. I scifi-romanen “Year Zero” skriver Rob Reid om hur det interstellära kosmos har en lag som säger att lokala lagar automatiskt gäller i hela kosmos, om de inte direkt strider mot någon lag som gäller för hela kosmos.
Alltså gäller de jordiska upphovsrättslagarna automatiskt i hela kosmos, och Universum är skyldigt oerhörda summor i royalties och skadestånd… En skuld som inte kan likvideras, så nu måste De förfinade kulturerna istället… Or else.
För övrigt har Bowies Space Oddity redan, via radioutsändningar, nått cirka 44 ljusår ut i rymden sedan 1969…
Mina yrkanden på Piratpartiets vårmöte
Fem av fem
Jag hade fem motioner, varav två tillsammans med René Malmgren, på Piratpartiets vårmöte. Det gick ganska bra i omröstningarna, samtliga fem gick igenom om än i vissa fall efter modifieringar. (Höstmötet 2012)
B11 Ett statligt girosystem med elektroniska kontanter (Med René)
Huvudyrkandet ”att mötet anser att det bör vara Piratpartiets politik att staten driver en giroverksamhet för allmänheten för att inte tvinga till användning av privata bankkonton för betalningar och för att på sätt också främja ett stabilare betalningssystem” gick igenom med röstetalet 40 mot 25 och 9 nedlagda.
Däremot röstades tilläggsyrkandet att det vore lämpligt att detta girosystem drevs i Riksbankens regi ner med 31 röster mot 12 och 18 nerlagda.
B12 Möjlighet att överklaga riksbanksbeslut att vägra lösa in ogiltiga sedlar
Bifölls med röstetalet 38 röster mot 21 och 3 nedlagda.
B14 Revidera Riksbankens guldreserv
Gick igenom i lätt modifierat skick med röstetalet 37 mot 16 och 2 nedlagda.
B38 Häktespraktik för blivande åklagare
Gick igenom med 47 röster mot 19 och 3 nedlagda.
B49 Fler betalningsmedel i skatteuppbörden (med René)
Där blev visserligen huvudyrkandet nerröstat med 28 röster mot 23 och 7 nedlagda. Men samtliga tilläggsyrkanden om konkreta ytterligare betalningsmedel gick igenom!
Kontanter med 41 röster mot 12 och 6 nedlagda och Ett statligt elektroniskt betalningsmedel (som i B11) om än ytterst knappt med 25 röster mot 24 och 9 nedlagda.
Dessutom bestämdes med 29 röster mot 23 och 7 nedlagda att det bör utredas under vilka förutsättningar ett distribuerat tredjepartsberoende elektroniskt betalningsmedel, som Bitcoin, skulle kunna godtas i skatteuppbörden.
Hade här ett tilläggsyrkande att medlemsmötet anser att det ska vara Piratpartiets politik att södra delen av Inlandsbanan åter sätts i stånd så att stopp någonstans lättare kan routas runt enligt förebild av Internet, B60-Y08. som inte gick igenom utan röstades ner med 49 röster mot 10 och 6 nedlagda.
Roligt att åtminstone tio personer ändå förstod jämförelsen med Internet.
Kommentar
Den här gången blev det väldigt ensidigt med ekonomiska motioner, förutom den om häktespraktik. Men jag är ändå glad och nöjd över att ha fått ihop fem stycken till mötet. Med de röda trådarna diversitet – balans – förståelse, men utan löften om gröna skogar.
Framtiden
Hur det blir i framtiden vet jag förstås inte. Men jag har en önskelista för fler motioner av vilka förhoppningsvis några kan materialiseras till höstmötet. Lite blandat av egna idéer och sånt som skvalpar i den allmänna debatten. Några smakprov (utan prioritetsordning och i högst varierande stadier av förberedelser)
* Rätt till grundläggande militärutbildning (handeldvapen, IED, psykologisk krigföring/maskirovka)
* Offentliga partibidrag kopplade till partiernas egna insamlingsförmåga
* Momsfrihet för silver och platina använda som betalningsmedel
* Större tonvikt på statistik och risk i skolans matematikundervisning
* Rätten att reparera som princip
* En minsta andel av ståplats på arenor som villkor för offentliga bidrag (stillasittande en hälsofara och negativt för kollektivt handlande)
* Redundans i järnvägsnätet – resiliens uppgraderat till samma vikt som snabbhet i infrastrukturen
* Förstatliga rättspsykiatrin – landstingsbudgeten skall inte avgöra samhällets behov av skydd och rehabilitering av störda kriminella
* Särskilda fängelser för utvecklingsstörda och lågbegåvade, en kategori som ökat stort på fängelserna
* Andel i bostadsrättsföreningens skulder skall anges vid bostadsrättsförsäljning, för en korrektare värdering, så som redan sker i Norge.
* Lägg ner patentdelen av Patent- och Registreringsverket och ersätt med ett informationskontor för Europeiska Patentverket
Om någon orkat ta sig hit och tycker att något av de här uppslagen känns lite mer spännande än de andra så tyck gärna till. Jag gör vad jag själv vill, men är INTE okänslig för andras tyckande. Faktiskt 
Kamerakrav utanför krogen?
Vinnare av dumstruten utsedd
För drygt ett år sedan förutspådde jag att kameraövervakning skulle komma att bli ett villkor för krogar att få serveringstillstånd, vid vite. Och undrade vilken politiker som skulle bli först med den opportunistiska dumstruten att kräva detta.
Det blev Anton Abele (m). I Aftonbladet nämner han visserligen inte något om serveringstillstånd, utan tar i med det tunga artilleriet och kräver såväl bötesstraff som viten för krogägare som inte kameraövervakar gaturummet närmast utanför lokalerna.
För att balansera den i sammanhanget förlegade vänster- högerskalan så avslöjar Aftonbladet att Pär Nuder (s) ingår i en dialoggrupp som talar med regimen i Nordkorea.
Det är jag, en britt, en tysk och en fransman
Bellman var väl inte välkommen i Nordkorea kan man tänka.
Samme Nuder som i egenskap av styrelseledamot i Nyx Security fällde orden
Ju lägre brottslighet, desto bättre samhälle. Det är så man ska se på säkerhetsbranschen i allmänhet och Nyx i synnerhet, som erbjuder tjänster som direkt förhindrar brott.
Nordkorea. How appropriate.
Fler betalningsmedel i skatteuppbörden, del 3
Bitcoin som distribuerat tredjepartsberoende betalningsmedel
Jag föreslår att det tillsätts en statlig utredning som undersöker under vilka förutsättningar ett distribuerat tredjepartsberoende betalningsmedel, som Bitcoin, kan bli möjligt att godta i skatteuppbörden.
Ed: I en motion till Piratpartiets vårmöte 2013 ansåg mötet att det bör utredas under vilka förutsättningar ett distribuerat tredjepartsberoende elektroniskt betalningsmedel, som Bitcoin, kan godtas i skatteuppbörden, med röstetalet 29 mot 23.
Sammanfattning av tidigare
I del 1 av denna serie av bloggposter gick jag igenom lite av historien om olika betalningsmedel i Sverige och speciellt vilka som godtagits i skatteuppbörden och varför. I del 2 drog jag en lans för att fler än enbart privata elektroniska betalningsmedel, som nu, skall tillåtas. Framförallt statliga fysiska (kontanter) och statliga elektroniska (som inte finns för allmänheten, men borde införas) bör godtas. I den här posten tänkte jag se på Bitcoin, som den kanske främsta kandidaten till ett distribuerat tredjepartsberoende elektroniskt betalningsmedel, och något om under vilka förutsättningar som det skulle kunna godtas i skatteuppbörden och hur man i så fall skall gå vidare för att förverkliga det.
Skäl för distribuerat tredjepartsberoende betalningsmedel
Valutor är inte starkare än den som ”garanterar” dem. Därför har valutor som inte garanteras av någon utpekbar person, företag eller stat ett diversitetsvärde, genom att risken fördelas och svängningar i kreditvärdighet hos enskilda aktörer blir mindre betydelsefulla för det allmänna förtroendet för valutan. Traditionellt har detta gällt för fysiskt guld som, genom sin långa historia av förtroende har godtagits ”här och nu” i förvissning om att i sin tur godtas av någon ännu okänd längre fram. Utan att det garanterats av någon yttre makt.
Genom sin struktur av distribuerat godkännande av varje transaktion och genom sin maximala mängd har Bitcoin potential att fungera på samma riskminimerande och förtroendeskapande sätt som fysiskt guld. Till och med en större potential, eftersom autentiseringen trots allt är billigare än äkthetskontroll (”assayering”) av fysiskt guld, och genom att maxmängden är en konstant, medan guld genom något framtida möjligt tekniskt genombrott inte kan sägas ha en maximal mängd.
Man kan också nämna Friedrich A Hayeks förslag om en konkurrens i valutor, framlagd i ”Denationalization of money”. Men det gäller då valutor, och inte strikt betalningsmedel, och vidare avvisar Hayek helt statlig inblandning i betalningssystemet, vilket förstås har att göra med en negativ syn på staten över huvud taget.
Jag tror för min del att privata oligopol, som i det nuvarande betalningssystemet, till och med är en försämring jämfört med statliga monopol.
Kvaliteter hos Bitcoin
Jag tänker inte gå in på tekniska detaljer hos Bitcoin (se wikipedia eller denna mera lättlästa, tillika kritiska artikel), men de väsentliga punkterna är att ägande kan verifieras, samma Bitcoin kan inte spenderas mer än en gång av samma ägare, precis som fysiska kontanter och det finns en maximal mängd som man långsamt rör sig emot, nämligen 21 miljoner, någon gång efter 2033 (graf).
Varje transaktion måste verifieras av flera tredjeparter, typiskt sex stycken. De gör det genom att kontrollera att aktuell Bitcoin har samma transaktionshistoria som den skall ha enligt deras interna loggbok över samtliga existerande Bitcoins och genom att genomföra krävande beräkningsprocedurer. När sex noder gjort detta, vilket typiskt tar tio minuter, anses transaktionen vara säkrad och denna läggs till i loggböckerna som sänds ut till alla existerande noder för uppdatering av deras loggböcker och samtidigt läggs transaktionen också till i datasträngen för just denna Bitcoin.
Det är alltså öppet för alla att se att en transaktion skett, och till vilket belopp, men det är svårt eller omöjligt för en utomstående att veta mellan vilka transaktionen skett, eftersom Bitcoins visserligen kan kopplas till ”plånböcker”, men dessa ”plånböcker”, som kan finnas på en av transaktionsparternas egna dator eller i en transaktionscentral, inte är självklart kopplade till någon utpekbar person.
Nya Bitcoins skapas, upp till maxmängden, genom att de verifierande noderna får tillgodoräkna sig nyskapade Bitcoins som ersättning för besväret. Den ersättningen minskar efterhand som mängden närmar sig max och eftersom samtidigt ansträngningen för att verifiera ökar, räknar man med att verifieringen i framtiden kommer att kosta en (mindre) avgift från transaktionsparterna.
Bitcoins kan förvärvas genom att köpas på olika börser, eller helt enkelt genom en affär i verkliga världen med någon som har och för över till den nye användarens ”plånbok”, som alltså kan befinna sig på den egna datorn eller hos någon mellanhand.
Myndigheters syn på Bitcoin
Skatteverket har hittills sett Bitcoin som en vara underkastad momsplikt (diskussionstråd på bitcoin.se) och utvinning som en affärsverksamhet. De kan komma att ändra sig angående momsplikten sedan Finansinspektionen i december erkänt Bitcoin som ett betalningsmedel.
FI anser att det innebär att utgivare är underkastade Betaltjänst- och Penningtvättlagarna och är en tillståndspliktig verksamhet, men hur de skall kunna peka ut en enskild utgivare av Bitcoins är en annan fråga. Lagstiftarna har helt enkelt inte i sin övertro på kontrollåtgärder haft fantasi nog att föreställa sig ett betalningsmedel utan utpekbar ”ansvarig”. De som utvinner (och validerar transaktioner) kan möjligen falla under lagen. Men vem vet deras fysiska lokalisering?
Den Europeiska Centralbanken har gett ut en rapport om ”Virtual currency schemes”. Även de har uppenbara svårigheter att förstå och passa in Bitcoin och liknande valutor utifrån ett existerande regelverk som förutsätter någon ”ansvarig” bakom.
Furthermore, the global scope that most of these virtual communities enjoy not only hinders the identification of the jurisdiction under which the system’s rules and procedures should eventually be interpreted, it also means that the location of the participants and the scheme owner are hard to establish. As a consequence, governments and central banks would face serious difficulties if they tried to control or ban any virtual currency scheme, and it is not even clear to what extent they are permitted to obtain information from them. In the particular case of Bitcoin, which is a decentralised peer-to-peer virtual currency scheme, there is not even a central point of access, i.e. there is no server that could be shut down if the authorities deemed it necessary (sidorna 42-43)
Den enda rimliga slutsatsen av det borde därför vara att bejaka och samexistera med Bitcoin, vid äventyr att annars helt lämna över det till de onda krafterna (sett ur staternas synvinkel).
Erfarenheten säger dock dessvärre att det kommer att finnas de som ändå kommer att försöka kämpa emot udden och vilja kontrollera och förbjuda. Såvida det inte på politisk väg är möjligt att bejaka utvecklingen innan resurser åter kastats bort till ingen nytta på kontroll och repression. Det kanske något förmätna syftet med denna bloggpost är att bidra till en sådan politisk utveckling.
Problem med Bitcoin som måste beaktas
Jag uppfattar följande problem eller invändningar mot Bitcoin
a) Volatiliteten
Bitcoins värde mot andra valutor har undergått stora svängningar under sin livstid (graf). Vi har sett spekulationsbubblor med åtföljande krascher. Sedan kraschen i juni 2011 har kursen stigit stadigt uppåt, senast uppmärksammat i SvD. Den senaste stigningen beror emellertid också på att det nyligen blivit ”dyrare” att utvinna nya Bitcoins.
Sådana fluktuationer gör Bitcoin mindre lämpligt som valuta, men hindrar inte helt en användning som betalningsmedel. Å andra sidan talar det mesta för att svängningarna efter hand kommer att minska i amplitud, och att de mera långsiktiga förändringarna i växelkurs mot andra valutor kommer att hänga ihop med Bitcoins inbyggda tendens till deflation och bero på hur mycket inflation vi får se i andra valutor.
För att svängningarna skall minska krävs som jag ser det att nytillverkningen sjunker, enligt plan, och att fördelningen av innehavet blir mera utjämnad, så att ingen enskild aktör längre kan potentiellt påverka utbud och efterfrågan och intresset för spekulation minskar i takt med att omsättningshastigheten ökar.
b) Förknippat med illegal verksamhet
Att Bitcoin drar till sig intresse från skumraskaffärer (som Silk Road) beror förstås i första hand på ett förtroendeproblem för traditionella betalningsmedel. Man har dragit åt tumskruvarna med penningtvätt- och betaltjänstlagar tydligen utan att förstå att kriminaliteten följer minsta motståndets lag och söker sig andra betalningsmedel. Om man på politisk väg undergräver förtroendet för användbarheten av traditionella valutor är det uppenbart, utom för populistiska politiker då tydligen, att det dels uppstår nya och dels att kriminaliteten söker sig dit. Att Bitcoin dragit till sig kriminella beror inte på Bitcoin, utan på den rådande betalningssystempolitiken att söka motverka stabilitetsproblem orsakade av pengars karaktär av skuld med ett eskalerande regelverk, med bekämpandet av kriminalitet som lämplig förpackning för att blanda bort korten och få medicinen att gå lättare ner hos den stora allmänheten. Att tekniska kontrollsystem för brottsbekämpning innebär att de kriminella istället går på person och i slutändan riskerar att kriminalisera kontrollörerna, tycks man bortse ifrån (se ”Om att förutse oförutsedda konsekvenser av beslut”).
Omvänt kan man därför se Bitcoin som ett robustare betalningsmedel, betydligt bättre rustat mot att tas över av kriminella just på grund av att det står utan en central kontroll och genom att ingen därför frestas ta över ett centralt kontrollsystem (som alltså inte finns) i eget syfte.
c) Utanför centralbankernas kontroll
Centralbanker vill ha en kontroll över den totala penningmängden. Men Bitcoin med sin maxmängd är knappast ett problem i så fall. Alla inflationsprogram för att öka penningmängden, ”kvantitativa lättnader” som centralbankerna själva sysslar med är i så fall ett betydligt större problem. I ECB-rapporten länkad ovan skriver man dock uttryckligen att Bitcoin inte uppfyller kriterierna för ett systemkritiskt betalningsmedel
…they cannot be considered systemically important payment systems. Consequently , it is absolutely clear that they would not be capable of triggering disruptions or transmitting shocks across the financial systems (sidan 42)
I Sverige har Riksbanken ett monopol på utgivande av fysiska lagliga betalningsmedel, och ansvar för att indirekt kontrollera penningmängden. Bitcoin skulle kanske kunna sägas inskränka på det monopolet. Men storleksordningen 95% av den totala penningmängden i Sverige består idag av privata skuldsedlar, tillgodohavanden på konton i privata banker, som ställts ut av andra än Riksbanken, så en sådan invändning går faktiskt inte att ta på allvar. (Det utesluter förstås inte att staten/staterna skulle vilja undertrycka Bitcoin med monopollagstiftningen som tillhygge, hur fåfängt det än vore).
d) Deflation by design
Den traditionella nationalekonomiska synen är att deflation är något dåligt, eftersom den leder till att människor hellre sparar än spenderar sina pengar vilket leder till en minskad aktivitet i ekonomin. Men den synen förutsätter att ekonomin faktiskt kan växa och att inga yttre faktorer tvingar den att minska i alla fall. I ett nolltillväxt- eller tillbakagångsscenario till exempel på grund av en energibrist är deflation en naturlig sak.
Detta att förväntningar på deflation leder till hamstring är också delvis självreglerande. Greshams lag säger att ett ”bättre” betalningsmedel i betydelsen ”värdebeständigare” trängs ut av ett sämre, genom att ”hamstras”. Skulle Bitcoin i längden hamstras skulle användbarheten som betalningsmedel sjunka genom att färre Bitcoins cirkulerade. Det skulle i sin tur leda till att värdet på Bitcoins föll, och locka ut fler Bitcoins på marknaden.
Deflationstendensen hos Bitcoin förstärks också av att Bitcoin, precis som kontanter har ett svinn (se e) nedan), så att den totala mängden faktiskt kommer att minska. Men det är möjligt, och diskuteras, att lägga in en tidsbegränsning så att Bitcoins som inte använts under en given tid förfaller, och kan ersättas av nya som utvinns.
e) Kan förloras
Precis som fysiska kontanter kan Bitcoin förloras. Hårddiskar kan krascha eller bli stulna. Det finns emellertid externa aktörer som åtar sig att mot betalning förvara andras Bitcoins, lite som banker.
Bitcoin har heller ingen insättningsgaranti. Den enda garantin ligger i Internets existens och fortbestånd. Men det säger bara att man aldrig bör lägga alla ägg i samma korg.
f) Tidsfördröjning (latens)
För att en transaktion skall kunna valideras av tillräckligt många andra parter dröjer det i genomsnitt tio minuter. Bitcoin är alltså inget för à vista-köp över disk. Men det är fullt möjligt att tänka sig motsvarigheter till mobila betalningslösningar som använder Bitcoin som underliggande valuta men mot betalning står för risken för validering åt köpare och säljare. Latensen behöver alltså inte bli ett avgörande hinder mot direkta affärer.
g) Berikning av early adopters
En stor del av alla Bitcoins sitter på ett relativt fåtal händer. Många av dem har köpt på spekulation. Om det visar sig att Bitcoin håller över tiden skulle ett fåtal personer göra en god vinst. Det gör det svårare att argumentera för Bitcoin, särskilt för den som själv äger (jag kan däremot, för jag har inga). Men jag anser att den berikningen är ett nödvändigt ont, därför att förutsättningen för att Bitcoin alls skulle kunna få ett fotfäste är att ”early adopters”, naiva teknikoptimister och hysteriska undergångsprofeter i en salig blandning (jag överdriver förstås) skulle vilja satsa sina surt förvärvade slantar på ett från början osäkert projekt. De har tagit en högst reell risk.
Det har heller inte varit gratis att utvinna Bitcoins. Billigare i början men ständigt mera krävande för grafikkort och med en allt högre elförbrukning. Bitcoins uppstår inte av sig själva.
Slutligen är det tveksamt om några valutor någonsin tillkommit på ett moraliskt klanderfritt sätt. Man behöver inte vara marxist för att hålla med om att den ”ursprungliga kapitalackumulationen” har varit en mycket smutsig verksamhet som överallt byggt på stöld från och exploatering av andra människor. Alla existerande valutor bygger på att någon, med hot om våld, i extremfallet US-dollarn uppbackad av flera tusen kärnstridsspetsar, garanterar värdet. Bitcoin har i alla fall den moraliska fördelen att dess tillkomsthistoria inte rymmer vare sig våld, exploatering eller skuldsättning.
Lämplighet med omräkning till SEK
Om Bitcoin skulle accepteras i skatteuppbörden skulle det krävas en omräkning till kronor. Men redan nu ställs företag som redovisar i Euro inför omräkningsproblemet när skatten denomineras i kronor. De får också ta valutarisken som uppstår genom att det går en tid mellan kontohändelser och skattein- och utbetalningar. Omräkningskursen meddelas för varje dag av Riksbanken.
Det vore inte svårare än nu, om Riksbanken för varje dag också meddelade en kurs för omräkning mellan kronor och Bitcoin. Skillnaden mot idag vore förstås att valutarisken inte ensidigt skulle bäras av skattebetalaren utan delas mellan denne och Skatteverket. Men Staten skulle också kunna betala utgifter i Bitcoin.
En förutsättning är förstås som nämnts att volatiliteten minskar, för att minska risken för parterna. Men en acceptans av Bitcoin i skatteuppbörden skulle i sig bidra till att minska volatiliteten.
Förslag
Jag föreslår att det tillsätts en statlig utredning som undersöker under vilka förutsättningar ett distribuerat tredjepartsberoende betalningsmedel, som Bitcoin, kan bli möjligt att godta i skatteuppbörden.
De två avgörande hinder som jag ser för närvarande är volatiliteten och den ojämna fördelningen. Men jag tror att det kommer att förändras med tiden. Någon brådska är heller inte nödvändig – Rick Falkvinge har förutspått att Bitcoin får sitt stora genombrott först 2019.
Men redan att vilja utreda förutsättningarna för att godta Bitcoin i skatteuppbörden är ett politiskt ställningstagande om vikten av ett mera diversifierat, och därmed stabilare, betalningssystem.
Reglering av drönare för övervakning
Några snabba tankar och länkar för att bumpa frågan
Det har skrivits lite om användande av civila drönare för övervakningssyfte också i svensk press, till exempel i Svenska Dagbladet. I USA är frågan definitvt på den politiska dagordningen, där flera stater förbereder en reglerande lagstiftning, till exempel i Washington och i Florida (se artikel i Forbes).
Nu är användning av övervakningskameror redan reglerad i Sverige och rimligen hamnar drönarproblematiken under samma lagstiftning. Men det finns ändå anledning att bevaka frågan.
En lite intressant vinkling kommer från juridikstudenten Asher J. Kohn som vill att städer skall planeras för att försvåra övervakning från drönare. Till exempel skall gator dras mera kaotiskt ”kasbah”-likt och fönster konstrueras att återkasta ljuset så att drönarna tappar orienteringen. Hus av olika höjd skall blandas för att försvåra navigering.
Men det lär inte hindra drönare av myggstorlek. Eller kolibristorlek. Fågel på telefontrådar. (Fast hur många koppartrådar i luften finns det nu för tiden? Var bor Clas Svahn?)
Se en tidigare post om entomopter. USA-bloggen har också skrivit.
Ed: Fredrik Strage skriver i Dagens Nyheter om de anti-paparazzikläder som säljs av Adam Harvey. Han har en patentansökan inne i USA, US 2012/0056546 för den som är intresserad.
Fler betalningsmedel i skatteuppbörden, del 2
I denna post skriver jag om behovet av en diversitet av olika betalningsmedel, av olika typ, för att främja en stabilitet, såväl i betalningssystemet som i de demokratiska fri- och rättigheterna. Jag menar att skatteuppbörden är lämplig som ett verktyg för att öka diversiteten av betalningsmedel. Ett återupprättande av kontanter som betalningsmedel samt inrättandet av ett Riksbanksgiro ”für alle” är steg på vägen. Distribuerat tredjepartsberoende betalningsmedel kommer först i del 3
Ed: I en motion till Piratpartiets vårmöte 2013 ansåg mötet att kontanter, statens egna skuldsedlar, ska godtas i skatteuppbörden, med röstetalet 41 mot 12, samt att ett statligt elektroniskt betalningsmedel, enligt nedan, likaså ska godtas för att betala skatt, med röstetalet 25 mot 24.
Varför fokusera på skatteuppbörden?
In this world nothing can be said to be certain, except death and taxes (Benjamin Franklin)
Om man av olika skäl vill se en större diversitet på betalningsmedel, varför då rikta in sig på vilka som godtas i skatteuppbörden? Svaret ges indirekt av citatet ovan. Den enda betalning vi i det närmaste alldeles säkert kommer att göra är skatten, och den enda transaktionspartner vi alldeles säkert kommer att beständigt ha är Skatteverket. Bara den som är så flintskallig att han inte kan luggas kommer undan. Betalningsmedel som godtas i skatteuppbörden kan därför sägas ha ett inneboende, inert, värde som gör dem gångbara överallt. If they make it there, they’ll make it anywhere.
Varför är diversitet i betalningsmedlen viktigt? Av två skäl. Dels för stabiliteten, robustheten, i betalningssystemet. Stabilitet kan förstås uppnås också genom regler, avgränsningar och garantier, se SOU 2013:6 ”Att förebygga och hantera finansiella kriser”. Men regler, avgränsningar och garantier tenderar att förstärka sig själva och eskalera, vilket i slutändan bara ökar fallhöjden när det går illa. När vi ser att regler, avgränsningar och garantier ensidigt stärks utan att situationen blir bättre, vet vi att vi har hamnat i en systemfälla. Då är systemet vi vill stabilisera helt enkelt inte lämpligt att stabilisera med regler, utan kan bara stabiliseras med diversitet och redundans, för att hålla kostnaderna (regler och garantier är inte gratis) och fallhöjden nere.
Diversitet är också viktigt av demokratiska, maktdelande skäl. Den som fått alltför stor kontroll över betalningsmedlen kan också kontrollera och bestämma över människor. Den som i dagens monokultur av betalningsmedel ogillas av de dominerande bankerna, eller ogillas av dem som i sin tur har makt att gilla/ogilla bankerna, är körd som företagare och rentav körd också som enskild människa, som vi sett konkreta exempel på de senaste åren.
Det är därför viktigt att säkerställa en så stor diversitet på betalningsmedel som möjligt.
Olika typer av betalningsmedel
Betalningsmedel kan, som jag ser det, delas in utifrån följande kategorier
* fysiska kontra elektroniska
* tredjepartsberoende kontra en strikt intern affär mellan transaktionsparterna (utväxlande av egna skuldsedlar)
* de tredjepartsberoende kan sedan i sin tur delas in i om denna tredje part är en utpekbar entitet, eller distribuerad över en större mängd entiteter.
Ur en matematisk-statistisk utgångspunkt är det förstås ”bättre” i betydelsen driftsäkrare för betalningsförmedlingen i ett samhälle ju fler olika typer av betalningsmedel som finns tillgängliga. Men som sagts ovan också för bevarandet av demokratiska fri- och rättigheter och för att minska effekterna av om något betalningsmedel skulle ”kapas” av kriminella krafter. Vilket delvis är samma sak – en monokultur i betalningssystemen öppnar för ett starkt incitament för kriminella att infiltrera staten och för statliga företrädare att byta sida vilket i båda fallen, speciellt tagna tillsammans, ”kleptokratiserar” den. En utveckling i auktoritär riktning ser jag som en i bästa fall fördröjd kleptokratisering. Likgiltigt hur moralisk och självuppoffrande självbild den första generationen av en härskande elit än har, kommer den andra generationen inte att vara lika moralisk och självuppoffrande, och på den vägen är det.
En bekräftelse på att utfasningen av kontanter till förmån för en monokultur av elektroniska bankskuldsedlar redan fört till en utveckling i den riktningen ges av Rikskriminalpolisens rapport: Polisens lägesbild av grov organiserad brottslighet 2012
Ett exempel på detta är samhällets åtgärd att minska kontanthanteringen på bankkontor…snabb omställning mot andra…metoder…ökar incitamenten att försöka komma på insidan av…samhällsfunktioner. Behovet av att placera eller rekrytera insiders ökar således. Det finns exempel på detta i…stat, landsting och kommun m.fl. (sidan 11)
Monokulturer är känsliga. För förändringar i omvärlden, för parasiter.
(Utvikning: Staten kan för all del per definition anses kleptokratisk, se en tidigare post om Mancur Olsens rövarteorier, men mer eller mindre. Jag ser politiken som att minimera det onda, vilket inte är det samma som att minimera staten.)
Betalningsmedel idag
Riksbanken är enligt lag ansvarigt för att ”främja ett säkert och effektivt betalningsväsende”, Lag om Sveriges Riksbank 1988:1385 kapitel 1 § 2 Stycke 3. De har valt en annan väg än diversitet för att främja säkerheten nämligen en renodling till privata elektroniska bankskuldsedlar åtföljt av allt hårdare lagregler på bankerna och allt vidlyftigare statliga garantier.
När det gäller fysiska kontra elektroniska betalningsmedel uppgår de fysiska i form av kontanter till knappt 4% av betalningsmedlen, medan 96% är i elektronisk form, i november 2012.
(beräknat med viss möda och med reservation från tabell 2.5, sidan 22, i SCB:s Finansmarknadsstatistik) - Riksbanken särskiljer inte längre i sin officiella statistik kontanter från allmänhetens innehav av elektroniska bankskuldsedlar (siffror på konton), se Rodney Edvinssons studie ”Penningmängd 1871-2006”)
Men regler och garantier som eskalerar garanterar inget. Däremot ökar eskalationen fallhöjden när något till slut händer. I Affärsvärlden citerades Peter Neu från Boston Consulting Group angående Basel III (snart Basel IV, still counting) i raden av skärpta regelverk
Det påminner mig om diskussionen om flygplatssäkerhet, det blir fler och fler kontroller och nu införs kroppsscanning av passagerarna. Tyvärr kommer kontrollerna aldrig att kunna skydda oss mot alla hot eftersom det krävs att vi lär oss läsa människors tankar och ändra deras beteende. Det gäller för bankerna också. Det kommer aldrig att finnas ett regelverk som täpper till alla hål och det kommer alltid att finnas människor som gör regelarbitrage.
”Regelarbitrage” är här ett finare ord för fiffel och att utnyttja kryphål. (Regulatory arbitrage)
När det gäller beroendet av tredje part kontrolleras i stort sett all betalningsförmedling i samhället av privata banker och, på senare tid, av telefonbolag. Detta gäller också för betalningar till och från staten, som enbart är möjliga med bankerna som tredje part. Staten erkänner ej sina egna skuldförbindelser i form av sedlar i skatteuppbörden (se del 1). (Inte heller statsskuldväxlar, men att staten skulle göra det är inte så långsökt som det verkar eftersom man 1940 faktiskt bestämde att försvarsobligationer kunde användas för att betala arvsskatt, Förordning 1940:860.)
Något tredjepartsberoende betalningsmedel med en distribuerad tredje part finns ej, om man nu möjligen inte kan anse metalliskt guld som ett betalningsmedel (dock ovanligt förekommande) och guldets ”inarbetade” status som värdebeständigt betalningsmedel över tiden och geografin som en form av distribuerat tredjepartsberoende (en tredje, fast ännu obekant, part/”greater fool” skall i sin tur vilja ta emot guldet som betalning vid ett senare tillfälle).
(När det gäller guld är det den österrikiska ekonomiska skolans uppfattning att guldmyntfoten bör återinföras för att förhindra återkommande kriser som en följd av statliga manipulationer av penningmängden. Det hamnar utanför det här förslaget som handlar snävt om diversitet och, i viss mån, om deltagarkultur i betalningssystemet).
Fler betalningsmedel: återupprätta kontanter
Kontanter är statens skuldsedlar och det är alldeles orimligt att de inte kan användas för att befria sig från skatteskulder. Även om det medför olägenheter för Skatteverket och även om servicekontoren numera blivit betydligt färre, måste kontanter åter godtas för att betala skatt. I nuläget tvingar staten till inväxling av sina egna skuldsedlar hos ”hederlige Harry” mot privata bankskuldsedlar.
Något ansvar för ”hederlige Harrys” hederlighet tar man inte, som Panaxiaskandalen visade.
(Panaxia är förresten inget nytt. Redan på 1800-talet skedde inväxling i Riksbanken genom kassapersonalen som privata ”kommissionärer”, vilket innebar att Riksbanken vägrade ta ansvar för de 38 860 Riksdaler som en av deras anställda gav sig av med, förmodligen till Amerika, en lördag 1867. En vaktmästare från Stockholms Enskilda Bank (A O Wallenbergs bank) hade förgäves försökt växla pengarna i kassan men hade uppehållits med en mängd svepskäl. Riksbanken hade kassabiträden som också var kassa biträden… Källa Gunnar Wetterberg: Riksbankens historia sidan 202)
Jag har för övrigt föreslagit också andra lagändringar för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel, som i Kollektivtrafiklagen och i Förvaltningslagen.
Fler betalningsmedel: statligt elektroniskt
”…börjar man allmänt oroa sig över den tidpunkt, då Riksbanken, fortfarande styrd av skollärare och politici, skall bli allena härskande över landets rörelsemedel” (Knut Agathon Wallenberg i brev 1900, citerad i Wetterberg sidan 239)
Knut Agathon Wallenberg hämtade sig nog ganska snabbt från sin besvikelse över Riksbankens sedelmonopol. Måhända satsade han istället, i enlighet med sin brors, Marcus Wallenbergs valspråk Esse non videri, sina krafter på att påverka dessa ”skollärare och politici”?
Må vara hur det vill med den saken, men i november 2012 tog sig i alla fall Riksbankens ensamrätt att utge fysiska lagliga betalningsmedel det uttrycket, att knappt 4% av penningmängden (M3) utgjordes av kontanter (M0), medan ca 89% bestod av privata elektroniska bankskuldsedlar (se SCB:s Finansmarknadsstatistik ovan).
Men jag tror ändå att Knut Agathon Wallenberg skulle ha blivit ytterligt förvånad om han erfarit att dryga hundra år efter hans bittra kommentar skulle SE-Banken, en avläggare till hans faders Stockholms Enskilda Bank, ha ensamrätt på att kontoföra alla skattebetalningar (IBAN SE82 5 000 0000 0522 1100 0347, ESSESESS)
Med siffror i denna storleksordning, 4 mot 89, torde man med fog kunna hävda att Riksbanken inte längre är bundet av sitt löfte att inte tillåta inlåning från allmänheten (se del 1). Enligt Lag om Sveriges Riksbank kapitel 6 § 7 Stycke 1 får Riksbanken tillhandahålla girosystem
Riksbanken får tillhandahålla system för avveckling av betalningar och på annat sätt medverka i betalningsavveckling.
Speciellt är, enligt kapitel 8 § 1, Riksbanken skyldigt att ta emot betalningar till och göra utbetalningar för staten
Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för staten.
Jag föreslår därför att Riksbanken genom att starta en giroverksamhet ”für alle”, till exempel genom att öppna upp RIX för privatpersoner, skapar ett statligt elektroniskt betalningsmedel och att betalningar till och från Skattekontot därmed kan ske utan inblandning av tredje part. Detta har också andra skrivit om, till exempel härom dagen Frans Lundberg som gästbloggade hos Cornucopia. Jag har själv också skrivit en tidigare post i ämnet.
Riksbankens egen syn på saken är lite oklar, även om Stefan Ingves redan 1998 höll ett tal med titeln ”Elektroniska pengar ur ett centralbanksperspektiv” där han säger att Riksbanken inte ”eftersträvar” någon ”operativ roll”. Några konkreta invändningar verkar de inte ha, i alla fall inte officiellt.
Någon har menat att ett sådant statligt giro skulle passa bättre hos Riksgälden, men jag tror inte det av två skäl. För det första finns redan lagarna som tillåter Riksbanken att starta ett allmänt giro och clearing sköter de redan via RIX. Tillsätt endast politisk vilja.
För det andra slutade det förra gången Riksgälden gav ut sedlar mindre bra – till slut gick det fyra Riksdaler Riksgälds på en Riksdaler Specie (silverbaserad). Riksgälden är helt enkelt inte att lita på när det gäller betalningsmedel.
Fler betalningsmedel: distribuerat tredjepartsberoende
Med tanke på den systemfälla, med exponentiellt ökande regler och garantier som Riksbanken hamnat i för att ”främja ett säkert och effektivt betalningsväsende” tror jag att vi måste vända oss just till de av K A Wallenberg så föraktade ”skollärare och politici” för att komma ur den eskalationsfällan.
”Skollärare” uppfattat ironiskt, och jag tänker då på personen bakom pseudonymen Satoshi Nakamoto, alldeles säkert med en högre akademisk bakgrund, som konstruerade Bitcoin. Men det får jag skriva mer om i del 3, detta har redan blivit långt.
Till ”politici” i plural får jag väl lite skamset räkna in mig själv. Jag tänker i alla fall motionera till Piratpartiets vårmöte att införliva en sådan här politik i programmet och sedan kandidera för nominering till riksdagslistorna 2014. Skam den som tänker illa därom.
Harry Flam föreslår utförsäljning av Riksbankens guldreserv
Sannolikt en kraftig minskning av guldreserven
Idag kom utredningen om Riksbankens valutareserv, SOU 2013:9, gjord av Harry Flam. Han föreslår en kraftig minskning av den totala valutareserven från 450 till 125 miljarder. Se Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Affärsvärlden för korta pressmeddelanden. Dessa nämner dock inget om guldreserven.
De av Riksbanken uppgivna guldinnehavet på 125,7 ton motsvarar idag ca 44 miljarder kronor. Men guldreserven kommer om förslaget följs att i stor utsträckning säljas bort
…utredningens förslag om balansräkningens och det egna kapitalets storlek
sannolikt kommer att resultera i en kraftig minskning av guldreserven. (sidan 135)
Minskningen av valutareserven skall ske genom en överföring till staten. Här anser Flam att Riksbanken självt skall avgöra vad som skall överföras och han inser att guldet inte kan säljas av alltför brådstörtat.
Det är dock Riksbanken som bestämmer vilka delar av guld- och valutareserven som ska föras över till staten och till den särskilda balansräkningen för IMF. Givet storleken på kapitalöverföringen till staten på 73 mdkr så är det sannolikt att även Riksbankens innehav av guld berörs av överföringen.(…) Om hela guldinnehavet skulle säljas i den takten (Ed: 12 ton per år) så skulle försäljningen sträcka sig över en tioårsperiod. En så lång överföringsperiod skulle vara problematisk, men sannolikt handlar det om en kortare period. Dels kanske inte allt guld säljs, dels har efterfrågan på guld varit stor under senare år och kan förväntas så förbli, vilket innebär att marknaden sannolikt bör kunna hantera större volymer guld utan att guldpriset påverkas i större omfattning. (sid 168-169)
Harry Flam är personligen väl underrättad om betydelsen av en guldreserv i orostider efter att ha medförfattat rapporten om Riksbankens guldaffärer med nazityskland. Att han då kan lägga fram ett förslag som helt bortser från guldets särställning som försäkring i en valutareserv är helt enkelt obegripligt.
Man kan också nämna att Sverige vid första världskrigets utbrott hade en stor del av valutareserven i tyska mark. Lätt växlingsbara till andra valutor eller till guld, trodde man. De var förvarade som skattkammarväxlar hos den tyska banken Warburg. Skattkammarväxlar som Riksbanken inte kunde få ut ur Tyskland vid krigsutbrottet (man försökte skicka kurirer dagen innan kriget bröt ut, men det var en lördag och Warburg som var judar iakttog sabbaten och vägrade expediera. Nästa dag var det för sent.)
Istället tvingades Riksbanken under kriget på konstlad väg hålla nere kronans värde för att inte markinnehavet (som man inte kunde röra och inte kunde förklara varför man inte kunde röra) skulle tappa i värde och Riksbanken skulle tvingas medge hur det låg till och tvingas skriva ner kapitalet. Konsekvensen av den valutapolitiken blev en stor livsmedelsexport till Tyskland och hungerkravaller i Sverige.
Så kan det gå om man inte har fysisk kontroll över sina valutareserver.
Se också mitt förslag om att Riksrevisionsverket bör revidera Riksbankens guldreserv.
Ed: I sitt remissvar 130618 som i övrigt lutar åt det negativa, berör Riksbanken inte alls vare sig kontant- eller guldfrågan. Inte heller de avvikande Karolina Ekholm och Martin Flodén nämner kontanter eller guldet. Riksbanksdirektionen har också blickarna riktade åt annat håll.
