Reglerad laglig distribution håller förstås också priserna så lågt att vinstmöjligheterna i stort försvinner. Jag hade nu inte ambitionen att presentera någon lösning, bara föra fram några synpunkter jag saknat.

#Gunnel
Så är det. Men en moralisk, humanitär synvinkel utesluter inte en ekonomisk. Jag tror båda behövs. Och även om en rent ekonomisk syn på världen är outhärdlig till sina konsekvenser, så skulle jag nog vilja hävda att en uteslutande moralisk syn är ännu värre.
Man måste vara klarsynt, ”lucide”, och det märkliga är att de människor jag träffat som varit mest osminkat klarsynta varit sådana som själva upplevt mänskligt lidande.

Som jag skrev så skiljer sig crack som vara en hel del från… strumpbyxor!

#Steelneck
Den renodlade förbudspolitiken har inte varit framgångsrik, nej. Åtminstone inte om den inte kombinerats med gynnsamma yttre omständigheter, som till exempel att Sverige haft ett socialt skyddsnät och låg arbetslöshet. Men jag är ju också kritisk mot den.

#Anders
Nej ”det känns inte så bra”, och därför är det väl som sådana här synpunkter lyser med sin frånvaro i debatten.

Konsumentköplagen är viktig, och det talar för att distributionen av droger, om alls, bör skötas av staten.

Att utse sexköpare ensidigt till förövare och säljare ensidigt till offer är förstås en ren fiktion, utan förankring i verkligheten, för att kunna avfärda kritiker lättare genom argument ”ad hominem”. Men sexköpslagen, med sin prispress på försäljning, har möjligen gjort förhållandet ”sannare”, genom att säljare numera tycks vara mera resultatet av organiserad traficking från fattiga länder där det ibland är tveksamt om aktörerna har förstått vad de förmåtts ge sig in på när de rest/forslats till Sverige.

Det är en intressant utveckling detta med att förvandla missbrukare från offer till förövare. Jag tror det är del i en allmän utveckling att försöka föra över samhällsproblem till det moraliska planet. Till och med kontantanvändare anklagas ju för att stödja penningtvätt och terrorism!

Det är en mycket intressant utveckling som sagt, som säger en hel del om hur samhället faller sönder och människor i olika grupper får allt svårare att se någon rationalitet i andra grupper, och inte ens orkar söka någon, utan förenklar till att det handlar enbart om moral.

Moralvägen är förstås en återvändsgata.

I drogkriget har dock missbrukarna gått från att vara viljelösa offer till att pekas ut som en viktig drivkraft bakom den illegala handeln med narkotika. Häromåret läste jag en ledarkommentar i tidningen som gick ut på att svenska drogmissbrukare indirekt är medansvariga för de många mord som begås av inbördes rivaliserande producentgäng i Mexiko, och att detta, snarare än de medicinska effekterna av missbruket, motiverar bibehållna (eller rentav höjda) straffsatser för eget bruk av narkotika.

Med samma resonemang skulle man kunna bötfälla den som köper en falsk Rolex för ”medhjälp till varumärkesintrång”, trots att den enda som (möjligen) blir lurad är köparen själv. Varumärkets funktion är ju att hjälpa köparen att identifiera en genuin produkt från en viss tillverkare, men det är knappast köparens plikt att beakta den aspekten vid köpet och därigenom tvingas välja sida i en konflikt mellan arga konkurrenter. Vänta nu, det här låter bekant…

Follow the money. Men pengar luktar inte. Antingen medför den finansiella transaktionen att parterna får ett delat ansvar för varandras gärningar, eller så isolerar den faktiskt samhörande gärningar från rättsligt ansvar. Det hänger ofta på vad parterna vet om varandra.

Så, om jag köper de där värktabletterna i tron att de håller vad förpackningen lovar, då har jag blivit utsatt för ett brott som gör att säljaren kan straffas. Om jag å andra sidan köper dem i full vetskap om att de är falska, då kan jag själv åka dit för anstiftan eller medhjälp till bedrägeri (och kanske rentav straffas hårdare än säljaren). I vilken av dessa etiska situationer befinner sig vår narkotikamissbrukare?

1. Har drogproblemen minskat de senaste 40 åren?
2. Hur har drogpolitiken sett ut under dessa år?

Ställer man frågorna, i den ordningen, så brukar folk från båda sidor svara ungefär likadant. 1. Problemen har inte minskat och 2. politiken har varit tämligen likartad. Då inställer sig onekligen frågan, kommer en politik som i grunden betyder ”mer av samma” få någon annan effekt än den vi sett de senaste 40 åren? Ett talande exempel är vilka samhälleliga effekter som kom utav förbudstiden i USA, vissa av dessa dessa effekter ser vi ju konsekvenser av än idag i form av olika oönskade ”maktstrukturerer” som har sina rötter i den tiden.

Observationer av verkliga situationer ger vid handen att legalisering av bruk tillsammans med reglerad laglig distribution minimerar skadebverkningarna av droger. Jag vet för lite om skillnaderna mellan olika typer av droger för att uttala mig om t.ex. crack, men legaliseringen fungerar för tunga droger som heroin och kokain.