Det var roligt att läsa om det du förmedlade av internernas yttrandefrihet… frihetsberövande av någons ansvar kan den berövade kanske uppleva som ren ansvarsbefrielse… liksom språket inte längre blir ett fängelse för den som vet att det är det… fast det är ju inte ett tillstånd av frihet, snarare några ord på vägen, vilket är gott så, eftersom vi aldrig har mer frihet än de möjligheter vi dagligen är tvungna till att välja mellan… så man behöver inte låta sig lockas av att binda ris kring egen rygg fyra år på kåken för bara en spottstyver och några tal om ”rösträttens” välsignelse… jag menar, snacka går ju ändå bättre utanför en innanför offentligheten… så säg!