Ändamålsglidningen saknar ett slut
Nya uppgifter för infartskamerorna
Kamerorna för inpasseringskontroll vid Stockholms, och snart Göteborgs, infarter infördes ju en gång enligt officiell retorik för att minska trängseln., men ingen trodde väl att det skulle stanna där.
I juli skrev jag om hur kamerorna vid Lidingöbron användes i en brottsutredning. Beslutet är inte prejudicerande, sa infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd då.
Nu ser jag att Stockholms trafik- och miljöansvariga tjänstemän kommit på att kamerorna kan komma till användning också för att kunna avgöra vilken sorts däck som sitter på bilarna, för att automatiskt i efterhand kunna debitera en avgift för dubbdäck. Det önskar man sig nu av regeringen.
Det här innebär förstås att det som tidigare inte varit helt officiellt, att kamerorna registrerar och lagrar passager även utanför tulltiderna, förstås måste permanentas. Annars går det ju bra att köra in med dubbdäck på nätter och helger.
Den här ändamålsglidningen saknar ett slut. Eller snarare, det finns ett slut, och det slutet kan vi få antydningar om genom att studera historien.
Detta låter mer som att det inte är ”trafikexperterna” som kommit på detta, utan det företag som tagit fram mjukvara som påstås kunna göra det. Nu försöker det företaget skapa en kundkrets till sitt icke fungerade system.
Även med en mycket bra kamera så är det ytterst svårt att få den upplösning som behövs för att avgöra huruvida en bil har dubbdäck eller inte. Med andra ord är det lika träffsäkert som att kasta tärning.
Det hindrar dock inte att våra byråkrater köper det ändå. Allting beror på hur välsmort munläder de som säljer systemet har.
Dennis Nilsson
18 april 2012 vid 03:42