Viktualiebrodern

Kameror fortsätter kosta även sedan de kriminella anpassat sig

Jag ser att Rikspolisstyrelsen i en rapport konstaterar att tvång att medverka i stölder ökar. Polisen tolkar det som ett resultat av att de varit framgångsrika mot trafficking i samband med sexhandel. (Rapporten finns ännu inte tillgänglig på RPS hemsida).

Men tvång att delta i stölder är också en kriminell anpassning till övervakningskamerornas utbredning i samhället. Det tvånget kan vara fysiskt eller genom utpressning, men det kan också bestå i att lura minderåriga eller utvecklingsstörda psykiskt funktionshindrade, som är endast begränsat eller inte alls möjliga att lagföra, att utföra brotten.

En sådan ombudskriminalitet är en naturlig kriminell anpassning till övervakningskamerorna, som jag skrivit om tidigare.

Övervakningskamerornas värde minskar alltså i takt med att de, i allt större utsträckning, bildligt talat, avslöjar flinskalliga som inte kan luggas. De som tjänar på det hela ser alltså till att hålla sig utom kameraobjektivens blickfång. Och vi har, i tillägg till brottet som dokumenteras av kameran, också tvångsbrottet som lett fram till det. För kameror kan bara se vad som finns framför dem, inte orsakssammanhangen. Har de kriminella redan tagit över den sociala kontrollen, som på Rasmusgatan i Malmö, spelar kameror ingen större roll. Där får de nu också kanske intressanta möjligheter i att få insyn i de boendes post, sedan posten tagit hänsyn till de rådande maktförhållandena och delat med sig av postutbärningen.

Kostnaden för övervakningskamerorna är emellertid redan sjunken och kapitalet förbrukat. Om något innebär det mindre totala resurser och en lägre välfärd. Vilket i sig ökar de kriminogena faktorerna i samhället.

Övervakning har ingenting med brottsbekämpning att göra, utan är för samhället som helhet en usel investering.