Som väntat ökar våldet med kontantlöshet
Ändra kollektivtrafiklagen så att kontanthantering blir ett krav
Kontanterna försvann i kollektivtrafiken i Skåne (och på annat håll) med svepskälet att minska våld och hot mot personalen. Det visade sig som väntat att det inte blev resultatet.
Ed Och det blev ännu värre, som framgår idag av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Och i Sydsvenskan förstås.
Ed Ännu fler incidenter
I själva verket är riskerna med och allvaret i känslomässigt våld mycket större än i instrumentella hot om våld, det vill säga i syfte att få tag i något.
Inte förvånande när den råa cynismen hos kontanthatarna lyser igenom
Det går inte att komma två minuter innan tåget ska gå och hoppas på att där inte är kö.
De som skall utföra denna politik på fältet får ta smällen, och det hedrar dem att de inte tycker om det
Jag älskar mitt jobb men jag ser vart det är på väg – från service till kontroll. Jag ska ju ta hand om tant Nilsson med rollator och folk som inte vet vart de ska ta vägen, sen ska jag bötfälla människor. För ett tag sedan frågade en dam mig: “Hur kan du leva med ditt jobb?” när jag gav henne en böteslapp. Det kändes hemskt.
Ja, det är en kvalitet hos kontanter just att de har lägre latens, det vill säga medger en snabbare transaktion. “Quick-hand transaction” på engelska. Och kontanthatets säkerhetsfilosofi innebär just att “någon annan” längre ner i hierarkin, som i sin tur inte kan skicka problemen vidare, skall ta hela konsekvensen.
Kollektivtrafiklagen bör ändras så att kontanthantering blir en förutsättning för att erhålla trafiktillstånd.
Den dagen när någon av initiativdagarna till att avskaffa kontantbetalningen drabbas själv, eller någon nära anhörig, först då kommer de att tänka om.
Menar du allvar i debatten så skall du inte heller nyttja ordet “bör” utan i stället “skall”, så här:
“Kollektivtrafiklagen skall ändras så att kontanthantering blir en förutsättning för att erhålla trafiktillstånd.”
Dennis Nilsson
13 september 2011 vid 09:24
@Dennis: Det kommer inte drabba de personerna som instiftat det här. De nyttjar inte skrotiga bussar och tåg, de kör antingen egna bilar, åker taxi eller flyger överallt.
E-mannen
13 september 2011 vid 10:28
Det här är oerhört intressant Viktualiebroder!
I sakfrågan med biljetter…javisst!
Det ska vara lätt att göra rätt för sig, numera har det blivit svårt. Hur sjutton har vi kommit in i situationen att transportföretag tillåts domptera vardagsmänniskor i tidsnöd? Att skämma ut vanligt folk offentligt och bötesbelägga? Sedan när har det blivit ett moraliskt tillkortakommande att hålla på att missa bussen?
Jag har två gånger hjälpt människor med skrivelser till SL när en person “åkt fast” i kontroll p g a att ingen fanns tillgänglig att stämpla remsan i biljettluckan. Det värsta är skammen, misstroendet, offentligheten när man anklagas för ett brott. När det inte ÄR ett brott. Här i Stockholm beter sig kontrollanterna på gränsen till “paramilitär” när de uniformerade arbetar i flockar om 5-7 personer.
Men hela ditt resonemang kan utvidgas till en större filosofi – våldets/förtryckets “förflyttning” människor emellan genom regelförändringar.
Gunnel Gomér
14 september 2011 vid 12:15
Du har så rätt att förflyttningen av våldet/förtrycket “utåt/neråt” kan generaliseras.
Det beror på att de tekniska möjligheterna tillkommit som en effekt av teknikens utveckling (“produktivkrafterna”) så att det går att skicka problemen vidare.
Men det beror också på en attitydförändring i ledande skikt som jag vill tolka som en delvis förändrad sammansättning däruppe – samhället har alltmer gynnat kortsiktig effektivitet utan skuld och skam och har därmed lett till en delvis genetiskt ändrad sammansättning bland de ledande skikten till att omfatta fler med just svagt utvecklad förmåga att känna skuld och skam.
Kvickfixar och Döbelnsmediciner har alltmer kommit att användas för att “lösa” problem – framförallt genom att skicka problemet vidare.
Men problem som skickas vidare utåt från centrum är som snöbollar – de växer sig större.
För övrigt får jag be om ursäkt att jag varit dålig på att svara på dina kommentarer en tid. Mycket nu..
viktualiebroder
14 september 2011 vid 12:24
“Men problem som skickas vidare utåt från centrum är som snöbollar – de växer sig större.”
Du är inte dum du inte
”Vid vägs ände ser jag makten
och den liknar en lök
med överlappande ansikten
som lossnar ett efter ett…”
(Tomas Tranströmer)
Gunnel Gomér
14 september 2011 vid 19:26
Illuminati.
Sören Backman
15 september 2011 vid 23:07
Det hemska är att personalen beter sig helt olika i olika skikt på sl och annan länkad lokaltrafik.
På sl kan du få ett besked om hur du ska köpa biljett (sms) till Uppsala och på tåget, så blir du tillrättavisad av konduktören/kontrollanten, att du har gjort fel enligt deras instruktioner.
När du påtalar problematiken, så verkar det inte finnas någon kordination eller vilja att kordinera de olika länens trafik och samordna för kundens bästa.
Utan det löses genom olika former av undvikande av social konfrontation ifrån personalens sida, som inte vet hur de ska hantera de återkommande problemen.
Den här godtyckligheten vi utsätts för vi som väljer att åka kollektivt som kombineras med kortsiktighet tycker jag är det mest framträdande i det som nog kan kallas Reinfeldts administration.
Och varför känns det hela tiden som om den här skamlösheten är kopplad till ett tillstånd av påtändhet.
En manisk kokainstinn politik utan skam eller skuld?
tristanoisolde
16 september 2011 vid 02:40
#Sören Backman
Jag tror inte på sammansvärjningar, åtminstone inte medvetna sammansvärjningar. Sen är det naturligtvis så att likasinnade söker likasinnade, men inte planerat på det sättet.
Det är mera fruktbart att engagera sig politiskt och komma med konkreta lagförslag i en annan riktning än att lägga energi på att försöka se mönster där sådana förmodligen inte finns.
När Arbetsmiljöverket förbjuder kontanter i kollektivtrafiken, och därmed ersätter (instrumentella) hot med (känslomässiga) våldshandlingar, så kan det förstås vara svårt att förstå en sådan oprofessionalism i arbetsmiljöfrågor och misstänka konspiration. Men konspirationen består inte i något annat än en politisk känslighet för “vad som förväntas”, och där har Mats Odell varit tydlig genom det möte han sammankallade för något år sedan där “den slutgiltiga lösningen” i kontantfrågan dryftades av “berörda” (“stakeholders”). Resenärer, konsumenter och framtida generationer var förstås inte representerade.
viktualiebroder
16 september 2011 vid 08:46
#tristanoisolde
Jag tror att politiken i “säkerhets”-frågor blivit endast marginellt annorlunda om det varit en socialdemokratiskt ledd regering. Speciellt i kontantfrågan har ju också facken drivit frågan hårt. Kraven på kortsiktig effektivitet drivs också av en tilltagande (eller kommande) resursbrist som minskar marginalerna. Den kan man förstås diskutera vad den beror på. Men den hade även en s-regering haft att hantera.
Personalen hamnar i en underlig mellanställning, där några väljer fullständig lojalitet mot arbetsgivaren, hur tokigt det än blivit. Men det är en fråga dels om att man måste ha ett jobb för att kunna leva hyggligt och det är man förstås beredd att offra en hel del för. Dels tror jag personalen helt enkelt fått ett problem i knäet genom att nivån ovanför “löst” det. Uppifrån har man helt enkelt bestämt att resenärer och personal får “göra upp det där mellan sig”. Eller med Gustav Vasas ord: Härefter haffven i Eder att rätta och packa, vilket är samma sak som att säga: Implementeringen skiter vi i, det är ert problem.
Som ett brev på posten kommer förstås facket nu med krav på vakter och kameraövervakning. Med vakter har man marginellt förbättrat säkerheten jämfört med kontanttiden, men till väsentligt större kostnader, vilket knappast kommer att bidra till mindre aggressioner, vilket kommer att äta upp den lilla säkerhetsvinsten.
All säkerhet handlar om avvägningar. Kontanthantering innebär en rånrisk, men mindre risk för faktiskt våld, och det till en väsentligt lägre kostnad jämfört med andra säkerhetsåtgärder som blir nödvändiga med kontantlöshet, som vakter.
Rånrisken har absolut ökat i samhället, men det är dåraktigt, upprepar dåraktigt, att bekämpa det med dyra säkerhetslösningar som enbart dränerar samhället på resurser och därmed snarast ökar benägenheten att söka sig till kriminella “karriärvägar”
viktualiebroder
16 september 2011 vid 08:55
Och som vanligt är det de ärliga som blir drabbade och får det besvärligare, medan våldsverkarna kan fortsätta ta sig friheter och terrorisera på olika sätt utan att man försöker komma till rätta med deras beteende.
Gäst
16 september 2011 vid 16:37
#Gäst
Ja, det är bättre att söka få fast de skyldiga, även om det nu är en evig kamp med blandade framgångar, än att straffa alla och allramest straffa de oskyldiga.
En av nödvändighet ofullkomlig jakt på de skyldiga (öka risken för upptäckt) plus andra insatser (bland annat sociala) för att göra det relativt sett mindre attraktivt att slå in på en antisocial bana är den både billigaste för mest resultat och den minst farliga vägen.
Avspärrningar, Förbud och Kontroll/övervakning – alla “absoluta” åtgärder som drabbar alla – är en ond spiral av bortkastade “investeringar” (varje åtgärd leder till en situation som leder till ytterligare krav på åtgärder vilket vi nu ser när kontantlösheten leder till kameraövervakning) som dels gör oss fattigare i genomsnitt och dels ger en för psykopaterna mera fördelaktig livsmiljö.
Lita inte på någon som talar om “nollvisioner” eller andra absoluta mål för mänskliga samhällen. De är farliga människor, förförare, som måste hållas borta från ledande positioner.
viktualiebroder
16 september 2011 vid 18:07
[...] våldet minskade alltså inte av det. I själva verket ökade våldet efter kontantförbuden. Det måste inte föreligga ett samband, men det kan göra det. Och [...]
Kontanter och våld återigen « Viktualiebrodern
18 januari 2012 vid 19:31