Piratideologi och säkerhet

Redundans, framförhållning och kommunikation. Eller Apartheid, kvickfix och övervakning

Man kan urskilja två vägar för människor att nå trygghet och säkerhet.

Den ena utgår från att man inte kan undvika att obehagliga saker kommer att inträffa, att det visserligen inte skadar att försöka skydda sig, men att i det långa loppet är viktigare att se till att ha alternativ än att sätta alla pengar på en och samma häst.

Man är vaksam och försöker se framåt och förutse när något kan vara på gång att inträffa.

Och man söker kommunicera med andra för att försöka förstå deras avsikter och förmedla att man själv har goda avsikter.

Den andra vägen tror att det är möjligt att försäkra sig mot allt möjligt ont som kan inträffa genom att bygga statiska, avspärrande, segregerade, apartheidsystem för att skydda sig mot allt och alla.

Man vill inte lägga tid (eller känna obehaget i att vara osäker) på att förutse och bedöma framtiden, utan vill ha snabba, en-gång-för-alla, fixar mot allt. Eftersom man naturligtvis inte kan försäkra sig mot allt omedelbart, bygger man efterhand ett lapptäcke av kvickfixar, av inbördes motstridiga system.

Att kommunicera med andra för att utröna deras avsikter, eller förmedla sina egna, anser man vara för ansträngande, utan fogar sig i oförståelsen av ”den andre” som en naturens ordning och söker istället en lösning på informationsproblemet om denne ”andres” avsikter genom att övervaka henne.

Men den andra vägen leder inte till säkerhet. Den skjuter bara den oundvikliga katastrofen framför sig, och förvärrar den, därför att när den inträffar gör inneslutningarna och avspärrningarna att det inte finns några alternativ, lapptäcket av kvickfixar att systemet blivit komplicerat bortom en möjlig förståelse och överblickbarhet och avsaknaden av kommunikation att ett gemensamt agerande inte är möjligt.

Summan av individuell mentalitet är politik

Utvecklingen i Sverige och världen har alltmer gått den andra vägen att söka säkerhet. Men när många människor i sin individuella strävan handlar kollektivt, i samförstånd, är det inte längre en mentalitetsfråga. Då är det politik.

Piratrörelsen står, skulle jag vilja hävda, entydigt för den första vägen.

Ed: Ett exempel från dagens tidningar: En bilförare hamnar på fel sida om det statiska apartheidsystemet ”Mitträcke”. Och efter att händelsen redan faktiskt inträffat, fanns små möjligheter att vända eller väja. Ty systemet saknade redundans. Och den virtuella ”säkerheten” visade sig utgöra en reell fara.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtlnad och Västernorrland.

About these ads